Rektur

Jag och Bosse har varit ute och letat orienteringsmarker idag på eftermiddagen. Vad vi letar efter är skog som kan vara tillräckligt bra att kartera och eventuellt kanske kan passa till framtida tävlingar. Det är ju inte bara att leta efter fin storskog, utan det skall vara intressant orienteringsskog för alla svårighetsgrader, allt från de lättaste banorna till de svåraste. Dessutom skall det finnas platser där man kan ha en arean som ligger placerat så att man kan ta sig dit och därifrån på ett enkelt sätt och att det finns plats att parkera x antal bilar.
Många pusselbitar skall falla på plats och det skall finnas där innan man tar beslutet att lägga ut många sköna tusenlappar på karteringen.
Vi var ute i lite över en timma och sprang en runda som var nästan 8 kilometer i det lite kyliga och pisseblöta vädret.
Var vi var någonstans? Det behåller jag för mig själv ett tag till, den som lever några år till kanske får se det färdiga resultatet.

Revolutionerande tider

Här händer det grejer! Nu får alla gamla rekord skrotas, en ny tideräkning har börjat.
När jag idag sprang milen, eller det gröna spåret som det kanske bör heta då det saknas lite längd för att bli en mil, upptäcker jag att sträckningen har ändrats. Efter Långhall följer nu spåret KSK's spår baklänges ner till Krantz stuga istället för att som tidigare på egna stigar. Det har nog gjort att det har blivit något hundratal meter kortare så nu är det läge att slå nya rekord!
Några rekord var det inte i närheten av idag, till det räckte inte tempot på långa vägar. Men det var en fin dag, milt och lite torrare än vad vi haft den senaste tiden. Riktigt skönt.

Imorgon skall jag och Bosse ut på rekognosering av lite nya marker som eventuellt skall karteras i en framtid, vi får se hur det ser ut. På torsdag har jag sedan planerat att åka ner till Hyssna för lite distanslöpning ihop med de andra markklubbarna, det är Albin som står för fiolerna. Bra med träning i närtiden alltså.

Syn övning

Vår skrivare krånglar så att det inte går att printa ut grejer från datorn. Däremot går det att ta ut foton från kameran vilket delvis räddade mig igår. Jag skulle ut och träna och hade tänkt mig att skriva ut en bana på lite över 8 kilometer hemifrån, men det sket sig som sagt var. Jag fick istället ta ett SD-kort, lägga över en exporterad bild och sedan stoppa in kortet i skrivaren som sedan kunde skriva ut bilden. Problemet var bara det att bilden blev bara på halva A4:at. Orginalet var i 1:12500 så jag uppskattar att det färdiga resultatet blev ungefär 1:25000..... Lite svårläst. Det blev några extra kartstopp för att se vart jag skulle.
Annars var det en bra träning. Tungsprunget i de dyblöta mossarna, som dessutom var nollgradiga, och överlag mjukt och sugande. Jag var ute lite länge med tanke på banlängden men det var ju inte det som var det viktiga, utan att bli ordentligt trött vilket jag lyckades med.

Det var mycket folk ute, både som promenerade, sprang och grillade korv. Kul att se lite folk ute i skogen, det är inte allt för vanligt.

Mitt i julstöket

Klappar, skinkor, granar och pynt fyller dagens lediga dag. Lite ofrivilligt men en viss stämning är det ju, det får jag erkänna. Efter en hektisk höst så är det i vilket fall som helst att få lite längre sammanhängande ledighet.
Igår var det träning, den första riktiga på väldigt länge kändes det som. Vi hade gemensam träning med Mark-klubbarna och träffades hemma hos familjen Karlsson på Kinnasten. Det fanns tre olika längder att välja på och jag kände att det var dags att steppa upp lite. Förra gången vi var ute uppe på Kammarberg sprang jag den kortaste varianten men nu var det dags för mellanvarianten på 11 kilometer. Att ta steget fullt ut och springa den längsta på 14 får vänta lite grand, kanske när jag kommit igång lite mer. Nu räckte det alldeles utmärkt med det jag sprang, jag blev tillräckligt trött.
Vi sprang blandat väg och stig med ett kuperat parti på mitten när vi gjorde en runda upp mot Remmatorpet, Vi utnyttjade Harryssons fina ridvägar. Tur att dom får användas till något vettigt någon gång. Jag förnöjde mig med att köra ut en höjdkurva.

On the road again

Det är inget kul att springa asfalt. Det är inget kul att springa i motvind. Det är inget kul att springa på raksträckor.
Det är absolut inget kul att springa på asfalt, på en raksträcka i motvind. Och det har jag gjort idag. Karatärsdanande är bara förnamnet.
Efter en lång dag på jobbet kom jag hem sent och hade inte kraft nog att dra på mig pannlampan och sticka ut i skogen så det fick bli en sväng på gatorna istället. Att det har fallit lite blötsnö det sista dygnet gjorde valet ännu lättare. Sprang hemifrån bort mot Näs innan jag vände mot vinden på Industrigatan. Den biten på rundan är rena döden, tråkigare väg att springa på får man leta efter. Oändliga raksträckor bland oinspirerande industrier är långt ifrån mitt ideal. Tyvärr finns det inte mycket att välja på om man vill ha en lite kortare runda än att springa upp om Örby så det är bara att bita ihop.
Lite över 7 kilometer blev det bara, men det får duga en sån här dag.

Long time no see

Jag ber om ursäkt, jag har slarvat de senaste dagarna med att uppdatera. Eller det kanske jag inte behöver be om ursäkt för? Det kanske bara har varit lugnt och skönt för er?
Nå i alla fall, jag är hemkommen från den mörka nord och jag är nästan frisk från förkylningen, det är bara lite gamla rester kvar i näsa och luftrör som jag hoppas bli av med inom kort. Träningen har jag försökt att komma igång med igen, men det går väl så där. Det blev ju inget tränat uppe i norrland, dels för att jag var sjuk och dels för att det var ett tight schema, jag fick ihop över 20 övertidstimmar på de få dagar jag var iväg, så det var inte mycket tid över. I fredags försökte jag skaka lite liv i kroppen igen, jag ville gärna röra på mig lite innan den gemensamma träningen idag. Jag sprang hemifrån i lugnt tempo en runda genom byn, första gången på asfalt för säsongen.

Tungt var bara förnamnet men jag fick hostat upp en del lös materia och näsan blev också lite mer rensad. Jag blev inte sämre av det, tvärtom, så idag åkte jag upp till stugan där det vankades långpass. Att delta på hela rundan var aldrig aktuellt.
Det var lite dålig uppslutning idag med tanke på att det var hela Markkretsen som var inbjuden. Vi var bara fem stycken tappra som gav oss iväg i det nollgradiga vädret med lite nysnö på marken, Bo, Martin U, Erik, Magnus och jag. Alltså inga från de andra klubbarna, lite dåligt även om det ryktades om skidresor och annat.
Bosse hade snott ihop en rejäl bana på 18 kilometer om man sprang allt men jag vara bara med upp till vätskan och sedan ytterligare en kontroll innan jag vek hemåt. Hostan gjorde sig påmind men det var ändå ganska OK, jag skall nog ganska snart vara på gång igen.

Det blev lite över 8 kilometer och jag sprang nästan hela vägen. Det var bara i slutet efter 12:an som jag gick en bit i det brantaste partiet upp för berget.

Det rullar på

Förkylningen är bättre, febern är borta och snuvan och hostan är lite bättre. Skönt att äntligen komma tillbaks till de levande. Det blir otroligt jobbigt att vara på resande fot samtidigt som man är sjuk och hängig, det tar mycket kraft och man orkar bara leva, till att se sig om och njuta blir det inget kvar. Men nu är det bätttre.
Idag avslutar vi den "stationära" delen av expeditionen, imorgon bitti drar vi söder ut igen. Först mot umeå, sedan Uppsala innan vi anländer hemomkring på torsdag eftermiddag. Om tillfriskningskurvan fortsätter i samma vinkel så kanske, kanske det kan bli någon joggingtur innan jag kommer hem. Kanske. Om inte så får det bli till helgen som jag tar nya tag, det är långträning från klubbstugan på söndag, men det hade ju känts bra om man hade fått prova vingarna lite innan dess. Att ge sig ut på ett två timmars pass direkt efter två veckors sjukdom känns så där.

Nere på botten och upp igen

Igår kastade jag in handuken och stannade på hotellrummet hela dagen. Sov bort det mesta, mellan 8 och halv 12 och mellan 3 och 6 var det nersläckt och stängda ögonlock vilket gjorde nytta hoppas jag. Vaknade betydligt piggare idag i alla fall, jobbat har gjort hela dagen.
Men nu får det vara bra med det, åker tillbaks till hotellet och lägger mig en stund på sängen. Får se om vi skall ut och äta en bit lite senare.

Förkylning, feber och elände

Att vara ute och resa med jobbet kan vara kul, trots att man är borta från familjen så är det ju kul att komma till andra platser och få se andra saker. Fast när man inte mår bra så är det bara pest.
Jag kände ju redan i söndags att det var något på gång men trodde nog att det var en vanlig förkylning som skulle ge lite ont i halsen några dagar och kanske lite snuva och hosta. Men det var lite värre än så. Jag har nu haft ont i huvudet, feber antydningar och en riktig skrällhosta i tre dagar. Att sitta i en bil istället för att ligga i sängen och tycka synd om sig själv är inte det ideala.
Men nu är vi i vilket fall som helst framme i Kiruna, här skall vi ligga still tills på tisdag när vi rullar hemåt igen, då är jag förhoppningsvis friskare....

Mora. Check!

Slöar på hotellrummet efter en dag i bil. Vi kom iväg lite senare än planerat från Göteborg, alltid är det något som strular. Vi vill ha de alra senaste mjukvarorna i bilarna och idag var det just in time, vår mek laddade in i det sista.
Det har varit en ganska fin dag, började med sol och frusna vägar men övergick sedan i snöfall och allt mer vinter. Det kulminerade strax efter Torsby men här i Mora är det gröna gräsmattor igen.
Imorgon drar vi vidare mot Storuman, det skall tydligen bli solsken. En liten stund i alla fall, ju längre norrut vi kommer ju mörkare blir det. I Kiruna kommer det att vara helt svart.......

Långpass med förhinder

Idag var det meningen att vi skulle bränna av vinterns första långpass från vår klubbstuga. Bosse hade varit och lämnat över en bunt med kartor till mig, han skulle inte vara hemma idag, och jag planerade att först köra ut vätska och sedan själv vara med och springa.
Men så blev det inte. Jag vaknade imorse med en konstig känsla i halsen, det gjorde inte direkt ont men något var inte som det skulle. Först tänkte jag att xdet försvinner säkert när jag har ätit men sedan tog jag mitt förnuft till fånga. Varför skulle jag chansa och fresta kroppen i onödan? Det är fortfarande bara början på december och jag är en 43 årig gubbe. Hallå eller!
Istället blandade jag lite varm saft och tog sedan med mig yngsta dottern och drog upp till stugan där vi skickade iväg sju förväntansfulla löpare. Jag och Lisa tog bilen upp till Liden där vi dukade fram saften och muggar och inväntade sedan löparna med en kort skogspromenad.

Inte så lite surt att inte få vara med och springa. Det var lite kyligt i luften men jag tror att dom klarade sig från regnet.
Imorgon drar jag norrut och anländer till Kiruna på onsdag kväll där vi skall vara tills på tisdag nästa vecka innan vi åker hemåt igen. Det är en expedition i det projekt som jag ansvarar för. Prognosen visar på kallt väder, återstår att se om det finns någon snö att åka skidor på. Laggen är i vilket fall som helst packade så jag är redo.
Nu skall jag bara bli frisk också.... Just nu är jag riktigt frusen och tung i huvudet.

Och så här...

...sprang vi.

9,5 kilometer och 73 minuter.

Så skall det ju va!

Ibland gäller det att försöka att hitta tillbaks till kärnan av det man håller på med och fråga sig vad det är man uppskattar mest. Är det att jaga tider och distans, är det att fylla träningsdagboken med timmar och kilometer?
Eller är det något mycket enklare och mera självklart?
Igår var vi ett stort gäng som stod och kurade i Axelssons garage på Kammarberg och drog på oss skor och pannlampor för att sedan i lugnt och behagligt tempo gemensamt vara ute i skogen i 75 minuter. Vi pratade och skrattade, umgicks och trivdes på blöta och leriga stigar runt Barrsjön. Vi blev bjudna på varm saft och russin av snälla föräldrar och morföräldrar.
Det är ju så j-vla självklart! Det är ju det här som är kärnan, varför man håller på. Enkel och opretantiös samvaro, tjejer och killar, unga och gamla.
Det är nästan så man blir tårögd.... Mer sånt! Redan på söndag kör vi igen, då är det långlöpning från vår klubbstuga. Bosse ordnar rundan och kartor och jag skall blanda saft. Alla som vill få uppleva det jag fick igår kväll är välkomna. Vi ses!

Mycket i huvudet

Även om man bara skall ut och springa så kräver det ändå att man har lite koncentration. Att springa omkring och tänka på annat resulterar bara i att tempot faller mer och mer och tillslut är det knappt styrfart framåt.
Det hände igår. Jag har alldeles för mycket som rullar runt uppe i knoppen för att vara helt där när jag väl kommer ut och springer. Det går ganska bra i början men plötsligt upptäcker man att man nästan har stannat. All tankeverksamhet har gått åt till något annat. Mest är det jobb som tar upp energin, när man är ny på ett jobb så är det mycket som behöver lite extra tanke bakom, inget går med automatik.
Rundan jag sprang var hemifrån, upp till Långhall, över Hultet och sedan hemåt igen. En runda på 8 kilometer som tog lite över 45 minuter så då förstår ni att tempot var skralt bitvis. Fast man skall kanske inte vara för kritisk mot sig själv. Löpningen funkar också som terapi, att bearbeta det som har hänt och skall hända är ju också något som gör att man mår bättre och förhoppningsvis får energi av.
Eller det kanske är så här, att motivationen för att träna just nu är lite låg och att det gör att man springer och tänker på annat. Ytterligare något att fundera över.....

Storm träning

Regnet stod på tvären under träningen idag och det ven ordentligt i trädtopparna. Vi har ju en gammal vana att vara ute på söndagsträningar under stormar, Pär stormen kommer jag väl ihåg då vi fick undvika hyggeskanter och öppna ytor av rädsla för att få träd i huvudet och Bosse hade även för sig att vi var ute under Gudrun men där är jag mer tveksam åtminstone för egen del.
Inte för att dagens storm har kommit upp i Gudruns eller Pärs styrka, inte ännu i alla fall.
Det var Bosse, Martin U och jag som trotsade regn och blåst för att få oss lite frisk luft, även om det kändes som om det var tunnt med luftmolekyler mellan vattendropparna. Vi höll oss i skogen så mycket som möjligt för att få lite lä men ibland var man tvungen att korsa öppna ytor där vinden fick tag i en. Jag kände återigen att det inte står helt rätt till i kroppen, efter en halvtimma bad jag de andra att fortsätta så att jag fick springa själv. Det är inte mycket skillnad i tempo mellan att springa ihop och själv men jag slipper de små extra fartökningarna i backar och annat vilket gör att jag kan anpassa mitt eget tempo efter dagsformen vilket behövdes idag.
Efter att jag blivit ensam dök det upp en låt i huvudet som passade bra till dagens väderlek, "I set fire to the rain" med Adele.

Inte så bra

Anders i Hult kom med en uppmuntrande kommentar härom dagen att det skulle bli bättre med motivationen bara Natt-7an kom igång. Igår kom den igång men f-n vet om det gick så mycket bättre.
Bredared stod för första deltävlingen i ett helt otroligt höstväder. Det känns nästan kusligt att det är 10 grader varm i slutet av november och vintern känns otroligt avlägsen. Det är inte friskt det här, nu skall det vara rimfrost och snöblask.
Jag vet inte vad det är för känsla i kroppen men det är något som inte känns helt friskt i min kropp heller. Det gick tungt direkt från start. Vi var ett gäng som hade sällskap på den inledande slingan och tempot var inte särskilt imponerande men ändå tröttnade jag ganska omgående. Jag, Lennart, Aroneng och ett par knatteknatare låg ihop hela första slingan och en bit in på andra. Mot 6:an tappade jag de andra men kom plötsligt ikapp Lennart igen, han tvekade in mot kontrollen vilket fick mig att tillfälligt piggna till igen. Tyvärr missade vi båda punkthöjden men jag kom iväg före honom ut på den avslutande rundan. Bara efter några hundra meter då vi korsade vägen var det ändå något som sa mig att det var över för idag, kroppen svarar inte som det skall. Kanske är det någon lättare förkylning jag går och bär på, men det kändes inte som om det var värt att slita sig runt om det går tungt, så jag vek av mot mål efter 10:an.
Det är aldrig bra för självförtroendet att avbryta men det är inte bra att bli sjuk heller. Vi får se åt vilket håll det går, idag har jag inte varait speciellt hängig så kanske var det falskt alarm eller så hjälpte det att höja kroppstempen lite grand.

GPS'en hade jag glömt hemma så någon rutt blev det inte. Det var lite svårt att se hur banan hängde ihop, lite rörig banläggning och dessutom tunnt tryck på utskriften.

Lite bättre

Idag var motivationen lite bättre igen. Egentligen är jag inte förvånad, den senaste tiden har varit lite väl intensiv men nu har det lättat lite och det finns återigen lite kraft över till träning. Inte för att det sprudlade i benen men motivationen höll hela vägen och det blev något som kan liknas vid träning ända hem.
Vaderna hade fått lite stryk i lördags kände jag innan jag kom igång. Tydligen var det lite träning ändå att gå omkring i skogen praktiskt taget hela dagen. Det tog ett tag innan vaderna hade mjukats upp igen.
En spännande grej hände på hygget norr om Väremossen. Jag kom ut på det halvt igen växta hygget och fick ungefär halvvägs syn på ett par ögon som blixtrade till i lampskenet. Stannade och konstaterade ganska snart att det var en älg som stod och stirrade tillbaks. Vi stod stilla båda två en liten stund innan jag ropade till för att visa att det var en människa och på så sätt skrämma iväg den. Men denna älg reagerade tvärt om och tog istället tre snabba steg rakt emot mig! Som tur var så stannade den och vek sedan norrut bort från mig. Spännande!

Slarvat igen

Nu har det tyvärr gått några dagar igen sedan jag hörde av mig. Sorry. Men jag har ganska bra ursäkter, jag har haft annat för mig i helgen.
De flesta har säkert hört talas om Skogs Karlarnas Klubb, en sammanslutning av lite grånade män som tycker att orientering är livets salt, men också en förening som ihar en viss mystik kring sig. De som är med är sparsamma med att dela med sig av vad som pågår på deras sammankomster och invigningsriterna är sägensomspunna, endast de som genomgått dom har full insyn.
Och nu är jag en av dom. Hela lördagen gick åt för olika prov och utmaningar innan det efter stor tveksammhet stod klart att jag blivit antagen i detta meriterade sällskap. Dessutom har senaste veckan ägnats åt diverse förberedelser efter att ha fått ingående anvisningar om vad som skulle medföras och tänkas på.
De prövningar vi "gröna" fick genomgå innan vi blev upptagna väljer jag att lämna därhän. Av respekt för de som eventuellt kan bli påtänkta i framtiden. Hela tjusningen och spänningen med det hela var ju att man inte visste vad som låg framför oss och det vill jag inte förstöra för kommande Skogskarlar. Men jag kan berätta såpass att vi hade en minnesvärd dag i Trollhätte skogarna tack vare trevliga ledsagare och ett fantstiskt höstväder i behaglig temperatur.
Det känns lite stort att vara medlem. Inte på grund av allt ståhej runt omkring utan tack vare alla andra gubbar som redan är med. Kul att vara en av dom.

Det blev en sen hemkomst efter lite festligheter och en lång resa hem så förmiddagen var inte den piggaste. Åkte upp till sjön och gick tipspromenad med ungarna, det var säsongens sista med tomtar, glögg och godispåsar.
Men nog om det. Nu får det f.animej bli lite ordning på torpet igen, på tisdag lovar jag att vinterträningen drar igång. Och det är inget jag säger varje söndagskväll......

Tungrott

Det går riktigt segt att träna nu. Resultatet blir att jag inte ger mig ut, det ät lätt att hitta ursäkter, och när jag väl kommer ut så är det som att springa i sirap. Inget driv och ingen ork. Segt helt enkelt.
Vet inte vad det beror på eller vad som är orsaken. Kanske är jag sliten efter säsongen och behöver vila eller så är jag otränad och behöver ta mig i kragen. Tyvärr talar det mesta för att det är det sistnämnda, för att bli sliten behöver man ju först träna hårt och det var många år sedan jag gjorde det. Man får inget gratis, det är som vanligt den enkla sanningen. Tyvärr.
Dagens pass var ett i den allt längre raden av slö-pass. Det går ganska OK i början men allt för tidigt rinner det av mig och orken tar slut. Det är egentligen frågan om motivation, det är svårt att hitta på träning som engagerar. Jag behöver lite nya kartor och fin terräng, något som inte växer på träd hemomkring. Så om det är någon som har ett finskuret, lättlöpt och nykarterat område på 10 km2 i Marks kommun så hör av er. Jag kan tänka mig att köpa ett exemplar av kartan.

OL drömmar

Lika bra att säga det direkt. Nej, jag har inte tränat idag heller. Nu börjar det bli riktigt skämmigt, jag har inte tränat sedan i lördags. Även om det är lågsäsong så börjar det snart att dra ihop sig, skall det bli något tränat innan våren så få jag snart komma igång.
Men det var inte det inlägget skulle handla om.
Vad har ni för planer inför nästa år? Vad har ni för våta OL drömmar som skall förverkligas?
Själv har jag spetsat in mig på minst två grejer jag gärna skulle åka på. Antagligen kommer jag inte att göra något av det, men man kan väl få drömma? Det första är några arrangemang i Norge. O-festivalen i slutet av juni går i fjällterräng uppe i Beitostölen, ett ställe jag varit på och det kan bli fräckt. Har aldrig sprungit där men med tanke på hur det ser ut så måste det bli bra! Om jag inte missminner mig så gick Norska mästerskapen där i fjol....
http://app.o-festivalen.com/dp6/en/2012/welcome-norwegian-o-festival-2012

Hittade en karta från Beitostölen också. Det är inte kattskit det här:

http://langtur.net/show_map.php?user=Stian&map=656

Den andra är publiktävlingarna på EM i Falun. Det skulle vara skoj att både titta på mästerskapen och att springa i den fina terrängen. Antagligen alldeles för snabblöpt för mig men man kan väl njuta av fin skog ändå?


EOC 2012: Introduction by Eva Jurenikova from Carl Magnusson on Vimeo.

Ber om ursäkt

Jag skrev ju i onsdags att jag hade sett Skenes orienterare under deras träning i tisdags kväll och blivt imponerad av det stora antalet. Något vårdslöst skrev jag också att vi i OK Mark låg i lä, att vi inte var lika många på våra träningar. Eftersom jag inte har varit så flitig på våra tisdagsträningar så skulle jag naturligtvis inte ha uttalat mig alls i ärendet, vilket Lennart helt korrekt påpekade. Vi är tydligen ganska många vi också på träningarna från Örby skola, tyvärr har jag inte haft tillfälle att öka antalet ännu denna säsong.
Något större antal tränande var det inte heller uppe vid Freabygd i lördags, men det var väl inte heller varken väntat eller önskvärt. Jag hade ritat in 5,5 kilometer teknikträning som startade vid bvändplatsen man når från Borreds hållet. Men helt ensam var jag inte. När jag körde grusvägen in mot vägslutet får jag möte med en annan bil och det var precis samma sak förra gången jag var där. Måste vara ett populärt ställe mitt inne i skogen... Undrar vad dom gör därute. Dom jag har mött har säker tänkt det samma om mig.

Träningen gick ganska OK, var väl inte på fantastiskt löpar humör men orienteringen funkade mestadels bra.
Jag hade ju även en svag ambition att hinna träna två gånger nu i helgen men det stannade vid en from förhoppning. Det är helt enkelt omöjligt att få ihop pusslet med övriga familjemedlemmars önskemål om aktiviteter. Kan man träna var annan dag så är det extremt bra det.

Äntligen fredag!

Veckan har gett olika intryck. Det har varit den första fulla veckan med nytt jobb och den har varit full med nya intryck men har samtidigt gått riktigt fort.
Den sörsta skillnaden mot mitt förra jobb stavas M-Ö-T-E-N. Antingen möten då man får information eller möten då man ger information. Värst under veckan var onsdagen då jag hann med 6 olika möten på 6 olika platser mellan kl. 8 och 16.30. Men så är det väl när man tagit ett steg bort från bilarna och tagit en mer administrativ roll då det mer gäller att skapa bra förutsättningar för andra att göra sitt jobb så effektivt som möjligt.
Nu kanske det låter som gnäll men så är det inte. Jag har fantastiskt kul på dagarna då nya frågor haglar hela tiden, det blir inte direkt långtråkigt.
Nog om jobb, den här bloggen skall ju handla om träning och orientering. Problemet är bara att det har blivit lite dåligt med den varan de senaste dagarna. Jag tränade igår i alla fall, stack ut direkt efter jobbet och sprang en runda i skogen. Försökte att undvika stigar och hålla mig i skogen så mycket som möjligt. Förr om åren tränade jag ofta på detta sättet, sprang utan tydligt mål genom skogen och fick se vart jag hamnade. ett trevligt och sätt som ger lite spänning i passet, man vet inte riktigt vart det tar vägen och alltid hittar man någon ny passage där man inte varit tidigare eller en ny kombination som inte provats innan. ett välbehövligt avbrott på de lite slentrianmässiga rundorna man annars springer. Jag får komma ihåg att göra dettta oftare.
Igår blev det tillslut 8 kilometer i skogen runt sjön som tog ungefär 50 minuter. Det är ju ändå i skogen man är under tävling och då skall man väl vara där när man tränar också, även om det bara är löpträning?
I helgen skall jag försöka att få till ett lite mer rejält pass, eller varför inte två? Är någon sugen på att träna på söndag eller är alla och springer i djurparken?

Skämmigt

Jag skäms lite över att inläggen inte direkt har haglat här på bloggen de senaste dagarna. Förklaringen ligger till stor del på att början har varit mest jobb och mindre träning. Att byta jobb kostar på lite grand initialt, det tar helt enkelt lite längre tid att fixa det man förväntas göra och det finns massor att lära sig.
Igår fick jag ändå tillfälle att ta en snabb tur efter att jag kom hem. Någon längre tur var det inte frågan om, jag ville träffa familjen lite också, det blev bara ett varv runt sjön hemifrån. Stötte ihop med ett imponerande stort gäng Skene SoIS-are uppe vid sjön som höll på att värma upp inför deras gemensamma träning. Kul att se att dom har bra fart på sina träningar. Där ligger vi i OK Mark i lä.
Det börjar att bli lite kymigt på kvällarna nu, mörkt är det och igår kväll var det lite kyligt innan man fick upp värmen.

Lekledare

Idag hade jag lovat att fixa träning till den klubbdag som Markbygdens OK hade ute vid vår stuga. Vår egen junis-stjärna Johan skulle på eftermiddagen hålla lite föredrag och dessförinnan skulle vi hinna med lite träning. Johan hade någon ide att genomföra en övning som dom hade haft i landslaget, en kombinerad stafett och OL-intervall övning som genomförs i grupp.
På lite omvägar fick jag instruktioner om hur det skulle göras men fick fria händer att lösa det rent praktiskt. Genomförandet var så att man startade fyra löpare samtidigt. En kort gafflad bana sprangs och man återsamlades vid sista kontrollen där man bytte karta och sprang tillbaks. Detta återupprepades tills alla hade sprungit alla fyra varianter. Eftersom vi sprang mellan sjön och Torestorps vägen så fick vi dessutom bra backträning, jag tror inte att det var någon som klagade på att det var för kort med 4x1,1 km......

Jag hängde ut kontrollerna på morgonen och sedan var jag med och sprang under övningen. Pojk-juniorerna hjälpte mig att plocka in. Tack för det!

Statistik

Var du här och tittade igår? Då var du inte ensam! Jag tror att det slogs ett rekord igår med hela 157 besökare. Normalt brukar det vara en 40-50 stycken per dygn, vet inte vad som hände igår men ni var välkomna allihop.
Fascinerande är det allt, jag tycker det är helt fantastiskt att det är så många som dag efter dag vill läsa om att jag har tagit ytterligare ett långsamt varv på milen uppe vid sjön. Men å andra sidan, det kanske inte är sämre än att läsa om Bloninbellas senaste shopping fynd eller se på när Kissi sminkar sig. Dom har förstås lite fler läsare....... Fråga mig inte varför.
För er alla som troget är här och läser kan jag berätta att det idag blev... Tada! Ytterligare ett varv upp på milen vid sjön!!! Tadadatada!!!
Jag läser nästan dagligen en annan blogg, Henrik Öijers blogg om cykling, och ett återkommande ämne är hans cykelpendling till jobbet mellan Falun och Borlänge. Så jag är väl inte sämre, jag skriver om mina rundor på milen.
Lite speciellt var det idag, det var första gången i år som jag sprang med tänd pannlampa hela vägen, det börjar bli mörkt nu på kvällarna. Ni hör va? Stoppa pressarna!!

Återvinning

Letade upp en gammal karta i högen idag, orkade inte sätta mig och hitta på något nytt. Det blev en bana som jag sprang för ett tag sedan, tror det var i våras, men det var såpass länge sedan att det kunde vara OK att springa den igen och nu dessutom i mörker.
det var lite dålig sikt bitvis, det varma vädret får fukten att avdunsta och blida dimma i svackorna, ibland var det som att springa in i en mjölsäck. Orienteringen gick ganska bra ändå, det var väl bara en gång jag inte höll i riktningen genom ett grönområde och blev lite vilsen när jag kom in i storskogen. Rundan blev inte så lång, var lite sliten efter arbetet.

Upptäcker nu efter träningen att Natt-rävarnas natt var idag! Jag fick ju inbjudan men tänkte att det anmäler jag mig till sen. Så går det när man skjuter upp något! Där hade jag velat vara med.....

Sista dagen med gänget

Blandade känslor idag på jobbet. Imorgon flyttar jag ner till Göteborg och börjar mitt nya jobb och avslutar därmed en epok i mitt liv, 1998 började jag arbeta här uppe på Hällereds provbana och med undantag av de tre åren jag var i USA så är det det enda stället jag varit på Volvo. I och för sig i lite olka roller men ändå på samma plats. Det blir en stor omställning att ta åt höger nere i korset och köra mot storstaden istället för att köra rakt fram. Undrar hur många gånger jag kommer att köra fel...?
Jag har trivts oerhört bra med mitt jobb men efter nu 7 år i sträck med samma arbetsuppgifter känns det som om det är dags att ta ett steg i någon annan riktning. Min nya titel blir PM, Project Manager, på PKV (Provning Komplett Vagn) vilket innebär att jag ansvarar för komplettbils verifieringen i ett eller flera projekt inom avdelningen. Det blir att sammordna alla aktiviteter vi skall göra inom projektet och sammanställa och leverera resultaten. Spännande att få ta ett större grepp än jag gjort tidigare men också en fasligt massa nytt att lära sig.
Min första åtgärd blir att gå in på Göteborgs kartors hemsida och beställa lite nya träningskartor. Man får ju utnyttja att man har en ny resväg hem!

GPS addict?

Jag glömde GPS klockan idag när jag åkte iväg på träningen. Direkt infann sig en känsla av tomhet, det var något som fattades, att träningen inte skulle bli lika bra som med klocka.
Löjligt är ju bara förnamnet. Varför skulle träningen bli sämre bara för att jag inte hade GPS? Vi skulle springa precis samma runda i samma tempo oavsett. Har jag gått och blivit GPS beroende?
Nej, vi har tränat i alla fall. Sprungit en bra runda i det lite halvkymiga vädret jag och kartritarn. Som vanligt när kartritarn är med så är det besök vid olika nya hyggen och gallrade grönområden som bestämmer rutten. Det gäller att hålla koll på vad som händer i skogen och korrigera i kartbasen. Banan som hade ritats in var tydligen aldrig riktigt menad att fullföljas helt, vi skulle se vad klockan och orken sa efter hand. I detta fallet sa orken och klockan att det kunde vara lagom att avbryta vid 9:an och istället springa på västra sidan sjön hem mot stugan. Jag blev trött i ryggen i slutet, tror att det hänger ihop med lite korta lårmuskler och svag rygg och mage. Jag borde träna mer styrketräning och inte slarva med stretchingen. Bättring Svensson!

Vet inte hur långt vi sprang men det tog 80 minuter.

Fredags mys

Egentligen är det kass att träna på fredagar. man är trött efter hela veckans jobb och vill helst av allt bara sjunka ner i soffan hemma och somna framför Doobidoo. Men denna veckan passade det bra att klämma in ett lugnt pass efter jobbet denna dag.
Jag har en runda som jag av någon anledning brukar springa på fredagar, runt sjön hemifrån, antagligen för att det är snabbt avklarat och att det är ungefär såpass långt som jag orkar. 7 kilometer är ju bättre än ingenting. Kan man ju intala sig i alla fall.
Imorgon tjuvstartar vi träningarna från stugan på söndagar. Egentligen startar det inte innan alla tävlingar är slut, efter 2-milen, men eftersom både jag och Bosse var tävlingslediga så bestämde vi oss för att börja redan i morgon. Är det fler som är träningssugna så träffas vi kl. 10 imorgon.

Rafflande

Späningen byggs bara på för att fullständigt explodera i slutet.....

Sista minuten

Dagens träning fick revideras i sista stund. Karolina skulle iväg och handla till hästen och sedan skulle jag träna, så var planen, men eftersom hon fick skuta på utflykten fick jag träna först. Men inte mig emot, det var fortfarande ljust och jag slapp pannlampa. En snabbt ihop svängd bana printades och jag kastade mig i bilen. Då jag visste att frun stod och väntade så ville jag komma hem igen så fort som möjligt så tempot var därefter. Tyvärr upptäckte jag då jag skulle stänga av klockan då jag kom tillbaks till bilen att jag redan hade dödat den efter lite över 20 minuter så jag kan inte visa hur jag sprang andra delen.

Det blev lite kallt i slutet efter en riktig störtskur. Det är ingen värme i blåsten längre.....

Engagerade människor

Det är härligt att träffa människor som brinner för det dom gör, oavsett vad det är. Om det dessutom är något som engagerar en själv så är det ännu bättre.
Igår var vi på jobbet iväg på ett studiebesök hos Pewano, ett gäng som har som långsiktigt mål att vara i topp på det tuffa öken rallyt Paris-Dakar. Dom har byggt en racerbil med Volvo XC60 utseende som dom precis efter årsskiftet skall starta med i det berömda rallyt. Jag säger liknar en XC60, för det enda som är original på bilen är Volvo märket i grillen och baklamporna, allt annat är specialtillverkat för det speciella ändamålet.

Pewano har 5-6 anställda som bara sysslar med detta, dom har två stora verkstadslokaler där dom håller till, en stor lastbil som servicebil och 2 stycken XC60 bilar som följebilar. Fråga inte hur dom får ihop det ekonomiskt... Eftersom jag i en avlägsen forntid har fuskat lite i motorsports branschen så vet jag hur svårt det är att få till stöttning från sponsorer men dom har tydligen lyckats.
Riktigt intressant var det att höra dom berätta om satsningen, rallyt och det tekniska på bilen. Kunniga, engagerade och snacksaliga är bara förnamnet. God fika bjöd dom också på!
Vi avslutade sedan kvällen med bowling och en god bit mat. Jag lyckades bli bäste man på bowlingen, ett resultat som säger mer om konkurrensen än om min egen insats. Skall man förenkla så kan man säga att vi var lika dåliga allihop, poängnivån väljer jag att vara osagd.
Idag få det f-nimej bli bättring på träningsfronten! Ett pass med pannlampa framåt kvällningen står på programmet.

Lite inspiration

Om det är fler än jag som känner sig oinspirerade kan jag rekomendera klipp som det här:

Varför har vi ingen sån skog här hemma?

Oinspirerat

Det känns lite avslaget just nu. Både på träningssidan och här på bloggen.
Men det anske är samma sak? Om jag inte tränar så är det ju inte mycket att skriva om på en blogg som handlar om träning. Eller?
Lusten har runnit av mig de senaste veckorna, jag har svårt för att ta mig i nackskinnet och ge mig ut och bli trött. Kommer ut gör jag ibland, kanske för sällan dock, men när jag väl är ute så är det inget go, inget jävlar annamma. Det går tungt och segt och det blir ju inte bättre av att man inte tränar, tvärtom, det är bara en nedåtgående spiral.
Trots allt var jag ute igår förmiddag. Det var en strålande vacker höstdag med hög och klar luft och en strålande sol från molnfri himmel så det var njutningsfullt att vara ute men tändningen var långt borta. Starten var OK, jag sprang på spåren uppe vid sjön eftersom jag inte vågade mig ut i skogen nu under jakten, och jag fick kryssa mellan tipspromenerare vilket gjorde att jag höll tempot uppe, men så fort jag kom in i skogen och blev ensam rann det av mig igen. Rundan blev kort och tempot skralt. Men det var som sagt fint väder....
Förhopningsvis är det bara en tillfällig svacka nu efter säsongen, jag längtar till när våra gemensamma söndagsträningar kommer igen så att jag får lite draghjälp.

Hög koncentration

Igår försökta jag att ta igen det jag eventuellt missade i tisdags när jag skippade träningen. Och det gick bra tycker jag!
Övningen vi skulle genomföra på den gemensamma träningen var en evighetsstafett som skulle springas tre och tre. tanken var att man börjar med att följa med den som springer först till enförsta kontrollen, springer sedan först till kontroll två och sedan släpper de två andra för att snedda över till kontroll fyra där man återigen hänger på den andre. Solklart eller? Som tur är så är det lättare att genomföra än att förklara. Det är som den gamle läraren sa; "Ni tycker detta är enkelt men vänta tills jag har förklarat".
Tyvärr var vi inte riktigt rätt antal med på träningen så jag och Lennart fick springa själva. Vi fick således inte till övningen som den var tänkt utan vi sprang ihop hela tiden och turades om att springa först. Vi delade upp det så att vi tog samma kontroller på hemvägen som på utvägen, på så sätt fick vi springa olika sträckor men ta samma kontroller från ett annat håll.
Banan blev bara 5,2 kilometer men vi lyckades ändå vara ute prick timman. Vi får skylla på att det var mörkt, svår orientering, kuperat och att vi även gjorde några onödiga svängar när koncentrationen dippade. Det behövs inte mycket oskärpa när amn springer på natten innan det blir en liten sväng....
Kul övning var det. Tänk om man hade lite sån orientering på natt-tävlingarna istället för de vanliga terrängloppen!

Svacka

Igår var det som bekant tisdag och tisdag är normalt träningsdag. På vägen hem från jobbet satt jag och bollade ideer fram och tillbaks vad jag skulle hitta på. Springa med karta? I så fall på vilken karta då? Bara sticka ut och springa en sväng? Men det var som om inget fångade mitt intresse, inget engagerade mig.
Vad gör man då? I mitten av oktober? När säsongen är slut och det är fem månader kvar till nästa tävling?
Jag la ner hela skiten. Jag bestämde mig för att sitta hemma och spela spel med mina barn istället.
Svag människa? Nä, jag tycker det var ett bra beslut.
På torsdag tar vi igen det förlorade passet.

Ett träningspass - Ett liv

Direkt när starten går undrar man om man inte har tagit på sig lite för lite kläder, skall det verkligen vara så här kallt. Man tar de första stapplande ovana stegen men redan efter någon minut har man hittat rytmen och det börjar att flyta på. Man har kanske fortfarande sällskap med någon äldre som visar vägen men snart vill man klara sig själv och man ökar tempot, vänder sig om några gånger de första 15 minuterna för att se att de fortfarande finns där bakom.


Efter en kvart ser man att det är andra ute och springer, man ser någon tjej som ligger strax före men det verkar omöjligt att springa ikapp. Skulle man mot förmodan fånga in någon så blir det kortvarigt sällskap, snart är man ensam igen. Hos några jämnåriga träningskompisar får man tröst och förståelse.

20-25 minuter in i passet finns hon plötsligt bara där, man vet inte var hon kom ifrån, antagligen var det hon som sprang ikapp. Man slår följe efter stigen och man har bara ögon för sitt nya sällskap, glömda är de gamla träningskompisarna. Man tar små korta pauser i det gröna gräset på någon äng och solen skiner konstant från en klarblå himmel. Efter bara 5 minuter får man slå av på tempot eftersom man nu har en barnvagn att skjuta på.

Passet övergår nu från distans med fartlek till miniknat och inskolning innan man återigen kan öka tempot efter lite över halvtimmen. Men det gäller att inte springa för fort för att undvika att man blir helt ensam i skogen igen.

Mellan 40 minuter och timman finns det egentligen inget som hindrar att tempot kan ökas men av någon anledning så går det bara tyngre och tyngre, uppförsbackarna verkar komma allt tätare och utförsbackarna blir sällsynta. Damer ser man bara på avstånd, att försöka springa ikapp dom skulle inte vara mödan värd. Däremot känns det som om man kan springa och prata med träningskompisarna hur länge som helst. Också dom har intatt ett mera behagligt prat tempo.

70 minuter har passerats men man ger sig inte så lätt även om backarna numera tas i gångfart. Titta vad mycket svamp här är i skogen! Man minns tillbaks på den första halvtimman; Då skulle ni varit med pojkar! Då var det ett annat tempo! När klockan visar på över 80 ser man snart målet och det känns som om det snart kan räcka, inget är ändå lika kul som det har varit. Visst var det bättre när man var pigg och utvilad?

När klockan stannas på 90 och det är dags att ställa in skorna i hyllan kan man se tillbaks på ett väl genomfört träningspass och hoppas att det har varit till någon nytta. Kul var det i alla fall!

Som tur är så sticker vi ut imorgon igen.

Grattis Johan!

Som helt väntat var så tar Johan Högstrand en välförtjänd plats i junior landslaget nästa år med JVM i slovenien som sitt stora mål.
http://www.orientering.se/Nyheter/Starktstabiltochspannandejuniorlandslag/
Stort grattis Johan! Du gör oss allihop stolta!

Försiktig comeback

Historisk snabbt tillfrisknande, i alla fall i mitt fall, gjorde att jag kunde börja springa redan idag. Om jag skall vara ärlig så hade jag nog kunnat vara igång redan igår men då hade vi fullt upp med 40-års firande så det blev en vilodag extra. Ingen katastrof vid denna tiden på året.
Men i dag var som sagt igång. Inget bra träningspass men jag var ute i alla fall. Det var som vanligt, efter några dagars vila känns det hur bra som helst till att börja med men efter en 20 minuter gör kroppen en påmind om att man inte varit helt kry de senaste dagarna. Avslutningen på rundan blev väldigt lugn.
Jag lyckades ta mig runt åttan uppe vid sjön, vågade inte sticka ut innan det nästan var mörkt, man vet inte hur trägna älgjägarna är så här i början på jakten. Även om man springer på de markerade spåren så är det ju onödigt att störa mer än nödvändigt.

Avslutad omröstning

Tack för hjälpen med era råd om hur jag skall göra med namnet på bloggen då jag tar steget upp i H45.
Snart är tiden ute
En förkrossande majoritet tyckte att jag skulle behålla namnet även om det kommer att bli en aning inaktuellt, och så kommer det väl antagligen också att bli. Om jag fortfarande har motivationen att hålla på då....
Någon hade också tryckt i alternativet "Lägg ner skiten". Det kanske är det rådet man skall ta fasta på?
Det var kul, det här med omröstningar, det får jag göra igen! Har någon något bra förslag på frågeställningar?

Ont, det gör ont!

Min känsla var riktig från början av veckan. Halsontet har brutit ut för "full hals" och är i vägen mest hela tiden. Svårt att sova och svårt att vara vaken, går mest och känner efter. Sväljer man verkligen så här ofta även när man är frisk?
Frugan har stor bemärkelsedag idag. Hon tar steget upp till oss vuxna och kan numera skriva sin ålder med en fyra i början. Vi tjuvstartade firandet igår med att gå på teater. Eller teater, jag vet inte riktigt vad det var? Teater, stå-upp eller varite´? Bra var det i alla fall, vet inte när jag skrattade så mycket senast, det var många år sedan. Det vi såg var paret Apelgren-Mannerheims gemensamma förställning "Gift", något vi helhjärtat  kan rekomendera, tyvärr ger dom inte många föreställningar och de är allihop utsålda men återkommer dom så gå! Hittade ett litet klipp på en ful-inspelning på Youtube där dom pratar om sex.

Tyvärr är ljudet lite lågt....

Det är bara fyra dagar sedan jag tränade sist men ändå känns det som en evighet. Aldrig är det så kul att träna som när man inte får....

Något på gång?

Kanske är det något på gång i kroppen igen. Det kittlar lite i halsen och jag har gått och varit småfrusen både igår och idag. Bäst att ta det lite lugnt.
Kollade i träningsdagboken och jag har faktiskt varit frisk länge nu, ända sedan i juni har baciller och virus hållits i schack. Riktigt gott faktiskt för en som inte är bortskämd med längre perioder utan sjukdomar. Det är många år sedan, inte sedan barnen kom. När dom väl började på dagis så var det kört, dom drar med sig mycket bös hem.
Eftersom säsongen ändå i princip är över tänker jag inte chansa, ett par dagars vila kanske gör susen så att jag snabbt är på gång igen. Vi får se.

Höst utflykt

Jag gillar verkligen hösten. Efter sommar med svett, småkryp, pollen och allergi är det befriande när väl hösten kommer med hög och klar luft, vackra färger och ett härligt lugn. Det är helt fantastiskt vad tyst det kan vara i skogen vid den här tiden, lite sus i träden och någon avlägsen korp kan vara det enda som hörs. Perfekt för att träna i.
Idag gav sig resten av familjen sig iväg på hästmässa ihop med moster och kusin vilket gav mig möjlighet att utnyttja förmiddagen till en liten utflykt. det känns inte som om man behöver träna 100% effektivt nu efter säsongen så träningarna blir mer av utflykts karaktär. Huvudsyftet blir inte att pina livet ur sig utan att få en fin tur i trevlig skog i ett behagligt tempo. Är man bara ute tillräckligt länge så blir det träning ändå, tempot får vi fixa till våren.

Rundan jag ritat in mätte 9 kilometer och jag stoppade klockan på 80 minuter. Jag var lite rädd att jag skulle springa på någon jägare som rekade inför älgjakten imorgon men jag såg inte en själ. Det knakade till i grönområdet före 5:an, antagligen en älg som jag skrämde upp men det var allt. Eller inte riktigt förresten, på vägen upp mot Hanamosse på väg till 7:an, jagade jag iväg en grå katt. tydligen blev den riktigt förskräckt för den hade tappat en mus på vägen såg jag när jag sprang förbi. Jag måste ha väldig respekt med mig.....

Bättre sent än aldrig

Jag lovade ju att jag skulle återkomma med kartan från Räv-OL'en, redan igår kväll om jag minns rätt. Men, men det blir inte alltid som man tänkt sig, det försöker jag lära mina barn.
Men nu hittade jag tiden att sätta mig och fixa lite så här är kartan med min löpväg.

Början var lite strulig. 6:an satt lite "off" det tyckte vi nog allihop och vid 1:an hittade vi ingenting så det var lite letande i början. På andra, eller blir det tredje?, slingan strulade jag till det. från 8:an stack jag över till 10:an och var helt plötsligt helt ensam. När jag kom ut på slingan igen så var jag osäker på var räven var så jag sprang utåt på slingan men insåg snart att räven hade en bra bit att gå nere på gräsplanen så jag fick vända ner igen för att få en stämpel. Hade jag planerat bättre hade jag kunnat ta någon skärm extra. Borta vid vändningen vet jag inte vad jag tänkte på, jag fick för mig att ta 14:e fast jag visste att jag bara skulle hinna att ta en skärm. varför tar man då den som är längst bort? Jag var inte ikapp räven innan strax före 18:e..... Ridå!

Räv-OL

Torsdagsträningarna är nu för tiden förlagda uppe vid Hedgärdessjön. Vi var där förra torsdagen, vi var där igår och vi skall dit igen nästa torsdag. Vet inte varför det har blivit så, men inte mig emot, det är på behagligt nära avstånd. Är man pigg behöver jag ju inte ens ta bilen.
Igår var det Räv-OL. För dom som undrar går det till på följande sätt; Ett antal kontroller är utsatta i ett begränsat område. Genomområdet går en streckad linje där en person, "räven", rör sig framåt längst linjen. De som är med och tränar skall, efter en gemensam start, springa ut och stämpla vid en kontroll för att sedan ta sig tillbaks till linjen och stämpla hos räven som bär med sig en stämplingsenhet, sedan springa ut och ta en ny, o.s.v.. Den som lyckas ta flest kontroller innan räven har avslutat sin runda har vunnit.
Upplägget gör att man måste planera sin löpning. Hinner man ta alla kontroller? Hur långt har räven tagit sig, skall jag springa framåt eller bakåt längst linjen för att hitta räven?
Kul är det och bra tempo blir det. Eftersom mörkret lägger sig snabbt så var det pannlampa som gällde. Tyvärr kom det en rejäl regnskur mitt i träningen men annars var det fint.
Jag har inte tyvärr inte hunnit att ladda ur GPS-klockan, jag återkommer med karta och rutt ikväll.

Första vinterträningen?

När man springer första tävlingen på våren så känns slutet på säsongen väldigt avlägsen men det går ju fantastiskt fort, plötsligt så är det oktober och tävlingarna är snart slut. Troligtvis var det sista tävlingen jag sprang i lördags, kanske blir det någon strö tävling ytterligare. GMOK's medel ligger väl ganska bra till om ett några veckor.
Om säsongen är slut och jag var ute och tränade idag så måste det väl vara första träningen för vintern, eller? Och lite av vinterträning blev det, för det blev lite längre och lite lugnare än vanligt. Jag sprang hemifrån och tog mig runt hela milen uppe vid sjön innan jag sprang hem igen.
12 kilometer på 65 minuter, långt och lugnt alltså. det regnade till och från och vinden blåste snålt på öppna ytor så det var en riktigt fin tur.

Fina framsteg!

Jag måste lyfta fram de fantastiskt duktiga juniorerna vi har i Markbygdens OK.
Johan Högstrand har länge varit otroligt duktig och har i år igen visat att han är en av Sveriges duktigaste juniorer. Han ledde junior cupen ett tag, fick på slutet se sig frånsprungen av några stycken men slutade ändå på en imponerande 5:e plats. Inte dåligt med tanke på att han är yngst i klassen och har ytterligare ett år kvar i klassen. Lägg där till ett par fina lopp på SM med kvalsegrar och topplaceringar i finalerna.
Johans framgångar har även dragit med flera andra i klubben som har tagit jätte steg under året. Albin Andersson har avslutet säsongen på ett mycket bra sätt med flera topplaceringar både i H20 och H21. Tyvärr misslyckades han lite i kvalet till medel-SM men tog en gruvlig revanch i B-finalen som han vann. Även Pontus Karlsson och Simon Skogman har också fått riktigt fin fart i skogen och är inte långt efter. Simon fick chansen att vara med i H20 laget på SM-stafetten där han ihop med Albin och Johan tog en riktigt fin 8:e plats.
Tjejerna är lika bra dom! Johanna Skogum och Elin Högstrand har gjort riktigt fina resultat under året och det som imponerande mest var att båda var bland de 10 bästa på medel-SM, men de har båda gjort bra ifrån sig på junior cuperna.
Och återväxten ser ju fantastisk ut! Våra ungdomar i 14 och 16 klasserna tillhör de dominerande både på DM och GM. Claes Udd lyckades bra senast på Skol-SM där han blev 4:a, för övrigt en tangering av min bästa placering på samma tävling. Fast det var många år sedan.....
Förklaringen till dessa framgångar är, tror jag, att framgång föder framgång och att kvaliten på träningarna vi har gemensamt bara ökar.
Jag har sagt det förrut men det tåls att sägas igen: Jag är stolt att vara klubbkompis med er allihop och att få träna ihop med er är en ynnest!

Slarvigt

Direkt efter dagens lopp kändes det ganska OK, jag blev trött och tyckte inte att jag hade något vidare tempo men annars var det inte helt tokigt. Men nu när jag ser hur jag har sprungit ser det sämre ut. Jag har slarvat alldeles för mycket, speciellt andra hälften av banan efter att jag börjat bli trött. Jag har tappade riktningar, slarv i ringen och felaktiga vägval. För dåligt, vilket också märks i resultatlistan.
Jag hade 33.05 och Thomas Andersson i Tranan vann på strax under 30. Det är för mycket efter.
Första halvan gick bra förutom att man kan springa mycket fortare, men orienteringsmässigt OK. Mot 9:an kom jag upp mellan höjderna, checkade var jag hade höjden till vänster och sprang mot kontrollen men det kändes väldigt långt. Trodde då att jag sprungit för långt åt höger och vänder om. Först när jag ser stenen i sluttningen vänder jag åt rätt håll igen och tar kontrollen, kan inte varit många meter från kontrollen när jag vände första gången. Men långt var det mellan höjderna....
Var sedan stressad ut mot nästa och sprang huvudlöst rakt över mossen. Sedan kom tröttheten och jag gör slarv fel på både 11:e och 14:e. Enl. WinSplit har jag lagt 2.30 och är 3.30 efter.
Resultat

Kontrolljakt

På den gemensamma träningen idag så hade Fredrik Ask fixat en kotrolljakt upp vid sjön. Jag sprang hemifrån så jag var uppvärmd redan då jag kom dit. Martin Udd, Joel, Niklas Frisk och jag bildade ett "lag" som sprang iväg till startpunkten. Själva jakten gick till så att en av oss hade alla kartor, sprang iväg en bit innan han lämnade över kartorna till de andra och sa ett nummer på kontrollen som skulle tas. Försten dit fick sedan äran att ta över kartorna och börja om från början. på detta sätt blev det en övning i att memorera vart man sprang utan karta, inläsning och sedan en intervall för att vara först till skärmen.
Jag lyckades att vara först de gånger jag fick chansen, när man sprang först var man utan tävlan.
Mot slutet blev det rejält skumt i skogen, bara Niklas och Joel hade pannlampa med sig, men man såg ganska OK ändå, ögonen anpassade till det gradvis allt sämre ljuset.
Det var vi och ett gäng med juniorer som var ute, dom bestod av Johan, Albin, Pontus och Claes.
Totalt med övningen och löpningen fram och tillbaks blev det bra nära 10 kilometer och en effektiv löptid på 1:25.

Snart är tiden ute

Åren går och snart har jag vuxit ur min kostym. Någon frågade mig härom veckan vad jag skall göra när jag lämnar H40 och blir oerhört snabb H45:a istället? Skall jag byta namn på bloggen då?
Som jag ser det finns det tre alternativ. Det första är att jag behåller namnet och bara låtsas att det regnar, vilket ju inte är så svårt nu för tiden.
Det andra är att jag ändrar till det naturliga H45gubben. Enda nackdelen med det är att det har ju ett bäst före datum det också.
Det tredje och sista är att jag döper om hela skiten till något helt annat, men hur gör jag då, skall jag byta både namnet och adressen? Risken är ju att man fintar bort de få läsare man har.
Vad tycker ni?
Till höger kan ni klicka i eran åsikt.

Hemma igen

Efter några dagar i bilen är jag nu återigen på hemmaplan. Vi åkte från Luleå igår morse, nattade över i Valbo utanför Gävle och körde sista biten idag. Man hade lovat strålande solsken hela dagen idag men den "lyste" med sin frånvaro. Nu skall den tydligen komma imorgon istället.
Och jag tränade igå också! Jag har vetat ett par veckor att vi skulle sova över i Valbo så jag hade tid att fixa en karta söder om samhället. Jag hade mailat med nåon i Valbo AIF som hjälpte mig med en karta i ett flackt och ganska intetsägande område. Jag fick ett utsnitt och kunde av det inte läsa ut om det var 5 eller 2,5 meters ekvidistans och jag kan fortfarande inte säga vilket, det var riktigt flackt och de höjder som var där var riktigt diffusa. Varför dom hade ritat karta över detta område från början är lite av en gåta, skogen var dålig och kupering och detaljrikedom var obefintlig.
Jag glömde min GPS klocka så jag kan inte vias hur jag sprang men det blev ett varv runt kartan vilket tog nästan 50 minuter.
Kul i alla fall att springa på andra ställen!

0-gradigt

Är nu i Jokkmokk på en blixt visit. Vi åkte upp igår kväll, är här och har lite möten under dagen och åker hemåt i bil redan imorgon, anländer hemma på onsdag eftermiddag.
Helgen gick i kalasens tecken som avlöste varann. Hoppas att Lisa blev nöjd med både kalas och presenter.
Det var 0-gradigt i morse här uppe.... Friskt!

Inte min likör

Dagens medeldistans var inte riktigt i min smak. Jag tycker att medeldistans skall vara mycket orientering på kort sträcka, riktningsändringar och korta sträckor men det var inte mycket av den varan idag. Hela första delen, ända till 8-9 någonstans var ren långdistans i mina ögon. Dessutom lite andefattig långdistans med kontroller på rad och enkel orientering.
Kroppen var inte heller på topp, trots att orienteringen gick praktiskt taget prickfritt så tände jag aldrig riktigt till, det gick nästan löjligt långsamt i skogen. Det var otroligt tungsprunget med mycket vatten och grov kupering men man måste ju kämpa också och det orkade jag inte idag.
Jag hade 37 minuter på 4,1, långt ifrån OK med tanke på att jag inte missade något. Andreas rangert och Klas Dahlberg sprang löjligt lätt ifrån oss andra men jag var bara 1,5 minut efter Mats Kindlund på tredje plats och slutade som 6:a.

Banläggaren sa inför tävlingen att han hade satsat på att få till varierande banor. Var fanns den variationen? Att sista biten var tråkigare än den första...? Synd att man inte fick ut mer orientering ur detta annars så fina området.
Resultat

Lekledare

Igår var det jag som höll i den gemensamma träningen vi har i Mark-klubbarna. jag får erkänna direkt att jag inte skötte mina förpliktelser fullt ut, det hektiska program vi har i famlijen nu till helgen med två födelsekalas, tävling och Jokkmokksresa så kände jag att jag att jag behövde vara hemma och förbereda så mycket som möjligt vilket ledde till att jag bara var på plats och startade upp verksamheten och sedan smet iväg. Jag hoppas att det gick bra, jag har inte hört något annat i alla fall. Hittills.
Vädret var som vanligt den senaste tiden helt sabilt, stabilt regn, vilket säkert gjorde att deltagar antalet blev lite lidande men det var ändå helt OK uppslutning, kanske var det 15 personer som packade in sig i bilarna och försvann mot starten.

Imorgon skall jag försöka att hinna med att tävla lite innan jag skall hem och ta tag i matlagningen till kalaset på kvällen. Lisa fyller 5 år och hela släkten skall bespisas. Sedan är det barnkalas på söndag innan jag kastar mig i en taxi ner till Landvetter för att åka till Jokkmokk en kort sväng. Vi skall köra hem en hög med bilar som varit där uppe och rullat prov under sommaren. Det skall förhoppningsvis bli en fin tur i ett höst vackert Sverige.

Fortsatt vattensjukt

Stack ut på lunchen idag igen. Sprang den vanliga skogsrundan runt sjön som jag lärt mig att hitta utan karta. Regnet öste ner idag också, slutade visserligen medan jag var ute men då spelade det inte så stor roll längre, en dränkt katt är en dränkt katt.
Rundan brukar ta en 45 minuter och det gjorde den idag också. Den är bara strax över 7 kilometer men det är ständiga korta branta backar som skall forceras så det suger gott i benen efter ett tag. Det ihop med det otroligt djupa mosslagret på backen gör det extra tungsprunget. Gött!

Det går mestadels i skogen men längst i söder är jag tvungen att springa lite väg för att ta mig runt sjöänden och på slutet blir det också lite stig. Fin runda faktiskt.

Stollaprov

"Utan tvekan är man inte klok" sa Tage Danielsson och med det menade han att det är bra att tveka ibland och tänka efter, men man kan ju också tolka det som att man tveklöst inte är riktigt klok. Många s.k. "normala" människor hade nog tyckt det senare om mig igår kväll.
Vi hade varit i Borås hela familjen på en liten shopping runda som jag anslöt till efter jobbet. Det drog ut lite på tiden så barnen blev hungriga varför det passade bra med lite mat på ett hamburgerhak. Jag hade tänk att träna när jag kom hem men med magen full med mat så var det bara att vänta någon timme. När jag väl hade fått på mig träningskläderna hade det inte bara hunnit bli mörk, himlen hade också öppnat sig och ett tätt regn hade börjat att falla.
Vad gör en "normal människa då? Tar den på sig pannlampa och sticker ut på en löptur i skogen utan karta i kanske tidernas blötaste skog? Nej, antagligen inte, och då är vi tillbaks där vi började för det var precis vad jag gjorde! Och hade kul dessutom!
Magen var tyvärr lite väl tung för att det skulle vara helt njutningsfullt men annars var det en riktigt fin runda, häften i skog och hälften på stig. Pisseblöt blev man direkt och sedan var det problemet ur världen.
jag brukar ibland skoja med Karolina när jag har varit ute och sprungit i mörkret och säga att det var ingen direkt trängsel i skogen men igår så mötte jag faktiskt en annan löpare! Visserligen var det inte långt upp i skogen, men ändå! han var precis lika blöt som jag men utan pannlampa så jag hoppas att han hade antingen nära hem eller tänkte hålla sig på vägarna resten. Kände inte igen honom.

Förberedelser

Idag har jag ägnat träningen åt att förbereda inför torsdagens gemensamma träning. Vi turas om att fixa träningarna så att det inte blir för hög belastning på enstaka personer som alltid fixar och nu är det min tur. Uppdraget är långsträcks OL vilket innebär att för att få ut några rejäla sträckor så blir banorna lite längre än normalt på träningarna. Inget dramatiskt men dom som vill kan få ge sig ut på 7 kilometer plus att det finns ett lite korta alternativ också.
Jag sprang runt idag och hängde ut lite markeringar vid kontrollerna, det blev papperssnitsel för att slippa att springa runt en gång till och ta in skärmar. Tyvärr upptäckte jag att det hade varit framme lite skogsmaskiner där vi skall springa, några områden som tidigare varit riktigt fina har blivit hyggen men det är ju inte oväntat. Ju finare skogen är, ju närmare är det avverkning.
Rundan blev lite över 9 kilometer löpvägen och jag var ute strax över 70 minuter. Ett bra pass i fantastikt höstväder. Tänk att det kan vara så tyst i skogen!

Nu kan ni sitta och fundera på hur banan kommer att gå......

Det blev lite kort..

.. igår, jag hade beränsad tillgång till familjens gemensamma dator.
Övningen vi gjorde bestod i "vanlig" orientering blandad med kortare snitslade bitar där Lennart hade satt ut skärmar som det gällde att pricka in på kartan. Den strörsta svårigheten var att se vart snitslingen tog vägen, jag stod flera gånger helt still och bara spanade efter nästa markering. Det är grymt svårt att få till en tydlig snitsling i skogen och har sedan någon remsa ramlat ner så blir det inte lättare. Men jag trora att jag sprang rätt och fick prickat in alla kontroller.
Jag vet inte om Lennart varit lite stressad men det var faktiskt några skärmar på den vanliga orienteringen som satt fel. 5:an satt nere i mossen, 6:ans brant satt ända nere vid ängen och 9:an satt vid fel brant (den flyttade jag på eget bevåg). Men som sagt, det gjorde inte så mycket, det var en fin kväll med behaglig temperatur och åskvädret släppte bara enstaka droppar på oss.
Mitt tempo var inget att hurra för, det kändes i alla fall inte så. Kanske har mina krav höjts på sistone för om man ser i backspegeln så går det bättre än någonsin (efter comebacken) att springa. Jag orkar helt OK att springa 6 kilometer på träning, att det skall gå fort varje gång kanske är att kräva för mycket.
Vid 9:an kom Niklas Frisk och Ivar Sörkvist ikapp mig och vi sprang jämnsides ett tag innan jag släppte igäg dom vid 11:an, det var inte mycket o-värde att springa i klump. Jag såg dom inte något mer innan vi var tillbaks vid bilarna då dom plötsligt var efter igen. Fort och fel för ungdomarna....

Punkt OL

Lennart hade lagt ner mycket jobb idag på att få till en punkt-OL nere vid industriområdet i Skene skog. Vi var ganska många som trotsade åskvädret och gav oss ut på en bitvis klurig bana där den största svårigheten var att hitta snitslarna på punkt-OL bitarna. Några skärmar satt lite tveksamt till, bl.a. flyttade jag en kontroll som satt lite fel, men Lennart är förlåten, det var kul träning ändå.

Lite revansch

I våras hade jag mina mörka stunder då min allergi däckade mig vissa dagar. En sådan dag var då Fjärås hade sin årliga Snötramp, men idag var jag där igen och fick mig en liten mental revansch.
Efter jobbet, jag har varit i Göteborg hela dagen, tog jag vägen förbi Idala och sprang om min bana från i våras. Jag parkerade bilen vid södra änden av gärdet som ligger norr om ettan men tyvärr hade jag glömt min GPS så jag kan inte visa hur jag sprang. Jag hoppade på banan vid ettan och hoppade av vid 11:an så längden borde ha blivit ungefär den samma som hela banan var, 6,6. Det var otroligt tungsprunget, massor av vatten överallt och gräset hade vuxit upp ordentligt sedan i våras och var riktigt hindrande.
Orienteringen rullade på idag också, den formen håller i sig, jag klarade mig ifrån några missar. Men det skall man väl göra i träningstempo. Försökte också göra bättre vägval än i våras. Till 5:an sprang jag runt till höger på tävlingen men nu sprang jag mycket mer rakt på och det gick alldeles utmärkt, de gröna fläckarna var inget alls att springa igenom, vilket förövrigt gällde allt grönt på kartan.
Jag var tillbaks vid bilen efter 60 minuter, vilket borde betyda att jag skulle ha något liknande på hela banan. Ganska OK för att vara träning.

Äntligen!

Efter en hög med mediokra tävlingar fick vi idag äntligen en tävling där allt föll på plats, karta, terräng och banläggning. Området var riktigt tufft och fint med inte bara krävande kupering utan också fin orientering. Där det var vitt var det super skog, speciellt där vi gjorde slingan var det fantastiskt kul att springa.
Kände mig inte riktigt bekväm från början, fick nästan en känsla av att vara på väg att bli sjuk på väg till start och det höll i sig en bit in på banan, det var först på slutet som jag kände att kroppen funkade som den skall. Orienteringen var OK, på första gick jag rakt upp mot skärmen men fick se en skärm som tyvärr satt vid stenen jämte till vänster. Lite onödigt. Sedan flöt det på så där självklart som det gör ibland, skärmarna satt ivägen och det enda man stör sig på är att det går sakta. Men det var kanske inte så konstigt, terrängen var tung och många klagade på att det var jobbigt.
Strax efter nian ramlade jag ner för stupen och drog till min onda axel så att jag nästan fick tårar i ögonen vilket gjorde det svårt att koncentrera sig ett tag. Näst sista kontrollen var enda stället då jag inte fick ihop det riktigt. Jag kom fint på sluttningen och såg sänkan till höger där det också satt en kontroll och jag skulle bara gå över kanten mot branterna. När jag kom över kanten satt branterna långt bort och jag fick dessutom vända uppåt en 30-40 meter innan jag kom till skärmen. Den skulle ju sitta vid branten längst ner....? Här tappade jag tredje platsen.
Loppet var bra orienteringsmässigt men jag kunde sprungit fortare, det kändes lite som träningstempo. Jag hade 36.55 på 4,0 kilometer, ingen vidare kilometertid men det säger väl lite om terrängen också. Klas Dahlberg vann på mäktiga 31.05 och var därmed hela 5 minuter före tvåan. Antingen får vi andra skämmas eller också är han helt outstanding i den här terrängen. Jag gissar att det är det sistnämnda.

Resultat

Ingen ork

Jag vet att jag borde skriva något idag men jag orkar inte. Har inte tränat sedan i torsdags utan laddar nu för fullt mot morgondagens publiktävling på Lång-SM. Skall bli riktigt kul med en fin medeldistans i krävande terräng på en fräsch bra karta. Inte något vi har varit bortskämda med det senaste......

Världsklass

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. När vi har gemensamma träningar i Markkretsen så anordnas det träningar i världsklass, inget övrigt att önska helt enkelt.
Idag fick jag till och med komma till ett ställe där jag aldrig varit förut. Jag har sprungit i skogen någon enstaka gång men där vi utgick ifrån har jag aldrig varit. jag trodde nog att jag varit på alla ställen det går att ställa en bil vid alla orienteringskartor i kommunen men så var tydligen inte fallet. Vackert var det också så jag har gått miste om något.
kartan är nog runt 10 år gammal men har stått sig bra. Skogen har fått stå kvar och inte mycket har hänt. Visst hade det tillkommit lite ljusgrönt här och var om den hade reviderats idag men i stort sett är den "up to date". Och övningen var bra den också. Det var medelträning vi var ute efter och det var det var det, trots att det var 6 kilometer.  Bertil hade knött in många kontroller och mycket riktningsändringar i det lilla fina området.
Mina ben var inte på topp men efter en knackig första sträcka så rullade orienteringen på. Joggade runt i hyfsat träningstempo och försökte tänka på att få till ett flyt utan onödiga stopp.
50 minuter på 6 km.

Höstrusk

Efter en ganska fin dag hann vi bara precis ut på kvällens träning innan hösten drog in med full kraft med blåst, mörka moln och kraftigt regn. Lennart hade ritat in en linje orientering som vi gjorde gemensamt. Vi var sju stycken som turades om att ligga först och dra tåget.
Det var otroligt blött i skogen och rundan uppe på Hanamosse tog priset med vatten upp till knäna bitvis. Det tog inte många minuter innan det inte fanns en torr tråd på kroppen.
Tempot var inte överdrivet, det var viktigare att alla hängde med och fick ligga först och dra i sitt tempo men kroppen kändes helt OK, att springa i regn är ju mitt favoritväder. Rundan var lite över 9 kilometer och vi var ute i 75 minuter in alles.

Sista sommardagen?

Idag har det varit riktig högsommarvärme, datumen till trots. Tog till vara värmen på racern, en lugn tur runt Hyssna-Sätila avnjöts i lugnt tempo, men benen var ändå lite möra när jag var färdig. Måste ha tryckt på lite grann i backarna ändå.
Hörde av Lennart att jag inte missade mycket då jag valde bort Lång-DM som har avgjorts idag. ytterligare ett terränglopp om jag förstod det rätt. Måste säga att jag har varit besviken på årets DM tävlingar. Nu har ju jag bara deltagit på två, stafett och natt, men dom lämnade mycket övrigt att önska och om även lången idag var urlakad orienteringsmässigt så behövs det skärpning överlag. Det är inte så här vi ökar DM's status.

DM i terräng

Först 3/4 terränglöpning och sedan för trött att orientera är den kort sammanfattningen av gårdagens lopp. Blev lite besviken då jag gav mig iväg och då sträcka efter sträcka hade givna stig/väg vägval, inte mycket orientering... 3:an var ett litet undantag men annars var det inte innan i slutet som det var någon enstaka svårare kontroll.
Men ändå missade jag. 9:an kan jag bara skylla på att jag var trött, tog det säkra runt vägvalet för att få kontrollen på ett bra sätt men höll inte i kompassen tillräckligt utan svängde ut på stigen igen. Trodde då att jag var på stigsnutten som går i norr-söder och viker in i skogen igen. Får vrida handen ur led för att passa kartan men lugnar mig ändå inte utan fortsätter att missa eftersom jag inte får ihop det. Det är först då jag återigen är ute på stigen, där jag trodde att jag var från början, som jag får ihop det igen. 3 minuter åt h-vete.
Skärper till mig på nästkommande kontroll men därefter ramlar jag dit igen. Går helt rätt ända till det bara är 80 meter kvar till skärmen då jag inte får ihop det med kurvan, jag tycker att det är en tydlig sänka till höger och tror då att det är dit jag skall. Springer ner i mossen och har mycket riktigt en nivåskillnad till höger om mig men ingen skärm. Det är även lite småtätt vilket får mig att inse att jag är höger om, tar det säkra före det osäkra och tar omvägen om stigen. 2 minuter till.
Springer i mål på 63 minuter, 58 hade varit inom räckhåll men hade ändå varit alldeles för länge för att kunna hota nattens segrare, Björn Kristiansson, som hade mäktiga 51. Blev 5:a, hade varit 2:a utan missarna.

Taktik för i kväll?

I kväll är det dags igen, nytt DM, denna gång i mörkret. Vi skall ända upp till Götene och OK Klyftamo så det blir nog en sen kväll, eller till och med en tidig morgon innan jag kan krypa ner i min egen säng igen.
Kan undra vilken taktik jag skall ha. Jag tror att jag skall göra som David Rudisha som vann 800 m på VM, ta spets direkt, kontrollera loppet och sedan bara spurta ifrån dom. Bra taktik, det enda frågetecknet för min del är bara att Rudisha ser lite lättare ut i steget än mig......