Övningen vi skulle genomföra på den gemensamma träningen var en evighetsstafett som skulle springas tre och tre. tanken var att man börjar med att följa med den som springer först till enförsta kontrollen, springer sedan först till kontroll två och sedan släpper de två andra för att snedda över till kontroll fyra där man återigen hänger på den andre. Solklart eller? Som tur är så är det lättare att genomföra än att förklara. Det är som den gamle läraren sa; "Ni tycker detta är enkelt men vänta tills jag har förklarat".
Tyvärr var vi inte riktigt rätt antal med på träningen så jag och Lennart fick springa själva. Vi fick således inte till övningen som den var tänkt utan vi sprang ihop hela tiden och turades om att springa först. Vi delade upp det så att vi tog samma kontroller på hemvägen som på utvägen, på så sätt fick vi springa olika sträckor men ta samma kontroller från ett annat håll.
Banan blev bara 5,2 kilometer men vi lyckades ändå vara ute prick timman. Vi får skylla på att det var mörkt, svår orientering, kuperat och att vi även gjorde några onödiga svängar när koncentrationen dippade. Det behövs inte mycket oskärpa när amn springer på natten innan det blir en liten sväng....
Kul övning var det. Tänk om man hade lite sån orientering på natt-tävlingarna istället för de vanliga terrängloppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar