Dåligt. Och sämre.

Nu var det länge sedan jag var aktiv ute i cyberrymden. Det har sina förklaringar, men jag återkommer till det.
I torsdags tränade jag i alla fall. Vi hade sedvanlig "torsdags distans", denna gång från vår egen klubbstuga där Lennart hade förberett. Min dåliga form håller i sig tyvärr, det vägrar att lossna, tungt och oinspirerat. Det fanns rundor mellan 6 och 12 kilometer att välja mellan och jag nöjde mig med 8,5. Inte riktigt vad jag varken behöver eller har hoppats på men jag har inte mer i kroppen just nu, varken fysiskt eller psykiskt.
Efter torsdagen har jag inte tränat och förklaringen heter jobb. Jag åkte upp till Norrland med flyg i fredags eftermiddag och skall vara här tills på torsdag och dagarna fylls nu med jobb från tidig morgon till sen kväll. Det är surt att vara här uppe när det är strålande solsken och -7 grader men inte ha med sig skidorna! Dumt kanske ni tycker men det är helt enkelt så att det finns ingen tid till att träna. Vi lämnar hotellet vid 7 på morgonen och är inte tillbaks innan vid 8 på kvällen, lagom till att få i sig lite mat innan man stupar i säng. Knappast ideala förhållanden för träning.....
Detta innebär att jag inte kommer att röra på mig innan jag är hemma igen, tidigast på fredag. Förhoppningen är dock att jag skall kunna ta igen detta veckan därpå då vi åker på semester till Sälen. Och då är skidorna med!

Man skulle ha tränat....

Planen var att jag skulle ha tränat igår. Men så blev det inte.
man hör ofta idrottsmän säga att det är viktigt att lyssna på sin kropp och jag följde deras exempel igår. Planeringen sa träning men min kropp sa "Sätt dig i soffan och vila", och vem är då jag att säga emot? Efter den senaste tidens förkylningar så tror jag att jag långsiktigt tjänar på att vara extra lyhörd.
Hade jag haft möjlighet att vila lite mer så hade det säkert funnits utrymme att kräma ur lite mer men tyvärr styr man inte alltid över sin egen situation.

Bakslag

I mitten av förra veckan tyckte jag att förkylningen var riktigt bra, det gick upp för mig när jag åkte till jobbet i tordags att jag inte längre varken var snuvig eller hade ont i halsen. Därför var det lite förvånande att det gick så trögt på träningen senare på kvällen.
Kanske fick jag lite förklaring i fredags då jag återigen kände mig hängig och snuvan var tillbaks. Även igår var jag inte riktigt mig själv, det var något som fattades. Idag på morgonen var jag ändå såpass att jag gav mig iväg upp till stugan för att springa en sväng. Det var Bo, Lennart, Martin U och jag som valde att springa i skogen då vi misstänkte att vägarna var för isiga.
Början var helt OK, vi sprang och rekade lite inför tävlingen i augusti, kollade upp lite gamla grantätningar, hur dom hade gallrat lite här och var. Blev efterhand allt segare och ville efter en 50 minuters löpning inte fresta mer så jag vek av från de andra och tog basvägen hemåt. Tråkigt att inte fullfölja men nu vill jag inte chansa något mer, nu är det dags att bli frisk.

Sömngångare

Ni vet den där känslan man har i kroppen när man blir jagad i sömnen och kroppen är omöjlig att få att röra på sig? Man vill gärna springa men det händer ingenting, man är som fastfrusen i backen.
Så kände jag det i slutet av kvällens träningspass. Benen och resten av kroppen var som stela stolpar och mina försök att med viljan försöka driva rörelsen framåt var fruktlösa. Uppe i Trantorp började jag få svårt att hålla tempot, men bara lite, jag tappade bara någon meter på de andra och avståndet växte otroligt långsamt, kanske bara någon meter per hudra löpta. Men det var helt j-vla omöjligt att täppa till luckan. Frustrerande är bara förnamnet.
efter att jag tagit en kort pisspaus vid Gunnebofallet så väntade Bo och Lena in mig i nästa vägkors men det hjälpte föga, återigen gled de sakta iväg ifrån mig. Resten av rundan ner till Furet var bara frågan om överlevnad. Vi får se om jag lyckades eller inte.... Det är fortfarande oklart.

Tränings dokumentation

Jag är skyldig lite dokumentation från de två senaste träningarna.
Först söndagens "fram och tillbaka med en lite knorr" träning.

Och så gårdagens lite mer normala "bort runt och hem".

Go gubbe

Man måste ändå älska Säcken. Den gubben vet vad han pratar om! Frågan gällde hur han firar alla hjärtans dag.

Jag tränade igår. 12 kilometer väg i snöfall och blåst på tvären. Det är karaktärs danande!

Nästan långpass

Förkylningen är fortfarande närvarande även om den nu börjr att bli mer diffus i kanterna. Näsan rinner och det känns när man springer att man inte är på topp.
Gårdagens långpass blev lite rumphugget, istället för att följa med Bo, Fredrik och Thomas (kul att Tranberg dök upp också) så kortade jag av strax efter första dricka pausen, det gick lite för tungt för att jag skulle våga pressa kroppen för mycket. Det blev trots allt 12 kilometer så riktigt kass var det inte men att kalla det långpass är kanske inte riktigt rätt. Efter att jag lämnade de övriga så sjönk tempot något, det är svårt att motivera sig efter att man "gett upp", det blir lätt att man bara tar sig hem resten av rundan. Men det var en härlig tur, molntäcket luckrades suksesivt upp och det var till och med lite accompanjerande fågelsång. Det drar sig mot ljusare och mer vårlika tider. Kanske snart dags att ta sin första skidtur för året....?
Jag har inte laddat ur klockan ännu men jag återkommer. Rundan gick ner mot Getabo och tillbaks och jag var ute i 1:15. Så det så!