Långpass med förhinder

Idag var det meningen att vi skulle bränna av vinterns första långpass från vår klubbstuga. Bosse hade varit och lämnat över en bunt med kartor till mig, han skulle inte vara hemma idag, och jag planerade att först köra ut vätska och sedan själv vara med och springa.
Men så blev det inte. Jag vaknade imorse med en konstig känsla i halsen, det gjorde inte direkt ont men något var inte som det skulle. Först tänkte jag att xdet försvinner säkert när jag har ätit men sedan tog jag mitt förnuft till fånga. Varför skulle jag chansa och fresta kroppen i onödan? Det är fortfarande bara början på december och jag är en 43 årig gubbe. Hallå eller!
Istället blandade jag lite varm saft och tog sedan med mig yngsta dottern och drog upp till stugan där vi skickade iväg sju förväntansfulla löpare. Jag och Lisa tog bilen upp till Liden där vi dukade fram saften och muggar och inväntade sedan löparna med en kort skogspromenad.

Inte så lite surt att inte få vara med och springa. Det var lite kyligt i luften men jag tror att dom klarade sig från regnet.
Imorgon drar jag norrut och anländer till Kiruna på onsdag kväll där vi skall vara tills på tisdag nästa vecka innan vi åker hemåt igen. Det är en expedition i det projekt som jag ansvarar för. Prognosen visar på kallt väder, återstår att se om det finns någon snö att åka skidor på. Laggen är i vilket fall som helst packade så jag är redo.
Nu skall jag bara bli frisk också.... Just nu är jag riktigt frusen och tung i huvudet.