Inte så bra

Anders i Hult kom med en uppmuntrande kommentar härom dagen att det skulle bli bättre med motivationen bara Natt-7an kom igång. Igår kom den igång men f-n vet om det gick så mycket bättre.
Bredared stod för första deltävlingen i ett helt otroligt höstväder. Det känns nästan kusligt att det är 10 grader varm i slutet av november och vintern känns otroligt avlägsen. Det är inte friskt det här, nu skall det vara rimfrost och snöblask.
Jag vet inte vad det är för känsla i kroppen men det är något som inte känns helt friskt i min kropp heller. Det gick tungt direkt från start. Vi var ett gäng som hade sällskap på den inledande slingan och tempot var inte särskilt imponerande men ändå tröttnade jag ganska omgående. Jag, Lennart, Aroneng och ett par knatteknatare låg ihop hela första slingan och en bit in på andra. Mot 6:an tappade jag de andra men kom plötsligt ikapp Lennart igen, han tvekade in mot kontrollen vilket fick mig att tillfälligt piggna till igen. Tyvärr missade vi båda punkthöjden men jag kom iväg före honom ut på den avslutande rundan. Bara efter några hundra meter då vi korsade vägen var det ändå något som sa mig att det var över för idag, kroppen svarar inte som det skall. Kanske är det någon lättare förkylning jag går och bär på, men det kändes inte som om det var värt att slita sig runt om det går tungt, så jag vek av mot mål efter 10:an.
Det är aldrig bra för självförtroendet att avbryta men det är inte bra att bli sjuk heller. Vi får se åt vilket håll det går, idag har jag inte varait speciellt hängig så kanske var det falskt alarm eller så hjälpte det att höja kroppstempen lite grand.

GPS'en hade jag glömt hemma så någon rutt blev det inte. Det var lite svårt att se hur banan hängde ihop, lite rörig banläggning och dessutom tunnt tryck på utskriften.