God natt jord

Nu är det slut. Åtminstone tillfälligt.
Vet inte om och i så fall när jag återkommer. Kanske i nästa vecka , kanske aldrig.
Den som lever får se. Lev väl. Träna hårt.

Har jag tröttnat?

När jag började att skriva den här bloggen så lovade jag mig själv att skriva något varje dag. Mitt resonemang var att klarar man inte ett inlägg per dag så kan det lika gärna kvitta, drar det ut på frekvensen så har slutet närmat sig. Titta på de dagstidningar som senare gått i stöpet, VD, Sjuhärads Tidningen, det var när dom gick över till veckotidningar som förfallet började.
Jag har haft mina perioder med uteblivna inlägg men kommit igång igen, men nu det senaste så har det varit mer än lovligt dåligt. Kan jag inte prestera mer än 2-3 inlägg i veckan så kan det kvitta.
Så nu har jag två alternativ. Antingen så sjärper jag mig eller så lägger jag ner den här skiten.

Var kom det här ifrån? Jag satte ju mig här för att skriva om Björkstubbe matchen i fredags och min träning idag. Skall vi ta det istället?

I fredags så fick jag som nybliven Skogskarl äran att representera Västergötland i kampen om Björkstubben mot Göteborgs karlar. Vi var inte många ungdomar i H40, det var bara jag och Peter Gran som känt sig manade. Men trots att vi inte var många så blev det en tuff kamp. Peter startade först och jag 3 minuter efter så målet var givetvis att komma ikapp för att ha full kontroll på utvecklingen. Jag startade kontrollerat men upptäckte efter ett tag att det gick nog ganska fort ändå. Missade inget utan tuggade på kontroll efter kontroll och strax efter 9:an fick jag äntligen syn på Peter. Var väl i princip ikapp vid 10:an men fick sedan blyben och låg och sladdade resten av banan 15-20 meter efter utan att ha en chans att täppa till. Oerhört frustrerande.
Ganska bra tempo måste vi ha haft i alla fall, jag hade 35.32 på 4,7, en kilometer tid på 7,30. Det får man vara nöjd med i min ålder.

Sedan måste jag få säga några ord om Johan Högstrand igen. Av de 6 Silva League tävlingarna med individuell strat har grabben vunnit 4! Plus att han höll undan idag och vann också totalt.
Man måste nästan fråga sig, när var någon så överlägsen sist? På tjejsidan har det nog funits några styckaen men jag kan inte på rak arm komma på någon kille, varken junior eller senior.
Stort grattis Johan, du imponerar så stort gång efter gång så det börjar bli svårt att uttrycka.

Tungrott

Det går inte lätt just nu. Det är trögt att komma ut och träna och när jag väl är ute så går det fantastiskt tungt.
Men man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det ena beror på det andra, tränar man inte så blir man bara sämre, spiralen går åt fel håll. Problemet är bara att jag har svårt att få ihop vardagspusslet och få tid över till träning, det är det ena efter det andra som "måste" fixas.
Hoppas att det snart går ner till mer normala nivåer.....
Igår var jag ute och slet i värmen. jag tog mig runt milen uppe vid sjön i högsommarvärmen men det var allt annat än lätt sprunget. Orsakerna kan vara många, värmen, allergin, formen eller något annat, men det spelar egentligen ingen roll, det gäller bara att se framåt och bättra sig.
Enkelt, eller hur?

Skador och skugga

Har tillbringat hela helgen i en avkopplande dataskugga som omöjliggjort all komunikation med omvärlden. I tosdags packade vi in hela familjen i bil med husvagn och drog till Lysekil för lite hederlig semester, besök på havets hus och Nordens Ark var huvudattraktionerna.
Innan dess blev det ett ofrivilligt hål i träningsdagboken. I tisdags kväll avgjordes årets viktigaste tävling, OK Marks KM. Jag var väl inte helt laddad och fikusrad, det var mycket annat som tog min uppmärksamhet både på jobbet och hemma, men jag kom i alla fall till start men mycket längre än så kom jag inte.
Vi startade längst en körväg och hade 1:an ett par hubdra meter bort i skogen. Jag hann inte mer än hoppa in i skogen innan jag stöp som en fura då jag försökte hoppa över en stock. Inget ovanligt i det, men det olyckliga var att det också stod en stubbe på lagomt avstånd som jag prickade med ansiktet. Efter en kort inventering kunde jag konstatera att alla tänder satt kvar men med underläppen var det sämre, blodet sprutade och det kändes som om det var hål rakt igenom. Att fortsätta springa fanns inte på kartan, där var mest blod.
Efter detta så har det varit så där med både sömn och mat vilket inte har uppmuntrat till någon vidare träning, men i lördags så fick jag till det igen uppe i Bohuslän.
Detta landskap är nog ett av de vresigaste ställen man kan springa på. Är det inte kupering så är det branter, vindfällen och annat bös som tar emot. Å andra sidan är det oerhört vackert nästan överallt som väger upp så det är ändå njutningsbart om än jobbigt.
Hittade en gammal trimkarta på ett fik i Brastad och gav mig ut. Tyvärr var det inga skärmar ute men jag klarade mig ändå. Nästan 6 kilometer tog strax under timman, ingen rekord fart men det säger också en del om skogen.

Nästan som planerat

Planen var att träna två gånger i helgen. Check!
Planen var att träna två gånger med karta. Nästan check!
Efter att ha rotat runt en stund i karthögen i lördags så tröttnade jag, jag hittade inget som inspirerade mig och som låg på bekvämlighets avstånd, så det fick bli en vanlig runda uppe vid sjön. Inte särskilt inspirerande men det lättades upp lite av att jag fick prova lite nya prylar!
En jobbarkompis kom häromdagen och fråga mig om jag visste något om GPS klockor. Han hade köpt en Garmin i USA vid en resa för ett tag sedan men var besviken, den krånglade med satelitmottagningen och nu hade han tröttnat. När vi pratat en stund frågade han plötsligt om jag inyte ville ha den? När jag frågade om priset svävade han på svaret och sa att jag kunde väl ta den och se om den funkade, resten kunde vi bli överrens om sedan. Så nu har jag en ny klocka vilket passade mig aldeles utmärkt, min gamla 305:a tar in vatten när det regnar så livslängden på den är osäker.

Det är en 310XT och jag hade den som sagt i lördags. Den är mindre än min gamla och därmed inte så klumpig. Bandet är också mer påkostat och sitter som en smäck.
Ytterligare ny utrustning var ett par nya skor. Mina gamla VJ har oroväckande många hål och spruckna sömmar så dom vågar jag inte ha mera, åtminstone inte på tävling, så nya var ett måste. Kände att det skulle vara kul att prova något nytt så jag slog till på ett par INOV8 Oroc 340.

Jag har provat INOV8 förrut men alltid tyckt att dom varit för ranliga för min smak, lätta men utan vridtyvhet. 340 modellen var därför en positiv överraskning då dom både är lätta och styva. Sitter dessutom skönt på foten så det kan bli bra det här.

På söndagen fick jag tillslut till ett kartpass, och vilket kartpass sedan. Jag har på villovägar kommit över Löftans SM karta från några år tillbaks och har länge tänkt att åka dit. I går blev det äntligen av. Trots att det bara är 3 mil hemifrån så är det som att komma till en annat landskap (vilket det ju är när jag tänker efter, det är ju i Halland), men ni fattar vad jag menar. När man kommer upp på höjderna med berghällarna så är det helt fantastiskt vackert. I gårdagens solsken var det en ren njutning att i lugnt tempo ägna sig åt intensiv kartläsning. Gör sköj!

Försenad rapport

Jag tänkte egentligen skriva detta igår men jag söp bort filen med kartan så det är först nu som jag fått tag i rätt dator och återfunnit kartan.
Jobbade lite för länge igår så det blev lite bråttom att hinna till träningen. Som tur var så hade jag varit förutseende och packat med mig kläderna, så jag behövde inte åka hemom, vilket passade bra då träningen var mellan Sätila och Hyssna. Kurvbilds orientering var dagens utmaning, och till det passade området bra. Ingte allt för kuperat men mestadels tydliga höjder som gick att styra mot. det var väl egentligen bara på andra "slingan" som det var lite diffust. Ärligt talat har jag alltid haft det svårt i det området, det är svårorienterat även med alla detaljer med på kartan.
regnet hade som tur var upphört men det var ändå med blöta kläder man kom i mål. passade mig ganska bra, luften är betydligt lättare att andas efter ett ordentligt regn väder. Tempot var OK i början men jag tröttnade lite på hemvägen. Inga stora misstag, bara mot 4:an blev jag tveksam och vek helt fel, blev lite okoncentrerad pga flera andra löpare i skogen.
5,5 kilometer tog 48 minuter.

Jag kan ju!

Efter den senaste tidens demoraliserande övningar behövde jag en framgång. Må väl vara på träning men en framgång är alltid en framgång.
Att stanna till på hemvägen är både tidseffektivt och trevligt, speciellt om det är i Hällingsjö som idag. jag sprang ju inte hela banan på Orintos tävling så jag tyckte att det var en bra ide att göra ett nytt försök. Inledde med att springa om själva banan och sedan tog jag ett varv till så att det blev lite längd på det också. Inte för att tempot var något vidare efter att jag passerat sista kontrollen, det var mer av karaktären kartpromenad, men det var något som kändes bra det också, kartkontakten har ju varit sådär de senaste tävlingarna.
Jag upptäckte att det var en riktigt kul bana vi hade! Omväxlande och svårt, precis som det skall vara. Och jag löste det riktigt bra! det var egentligen bara två små svängar, en till 8:an där jag gled lite långt till vänster och stöttade mig på hygget, och så till 12:an där jag tog lite onödigt mycke höjd men fick se höjden med branten på vilket räddade mig.
Jag hade 30 minuter blankt vid sista kontrollen, jag sprang aldrig ner till målet, och det hade räckt till en andra plats efter Kenneth Johansson...... Om om inte hade varit, alltså. Men jag tar med mig det som en boost för självförtroendet. Det behöver inte gå så där jädra fort om man bara orienterar hela tiden.

Äntligen slut

Vårsäsongen har varit kort och idag tog den redan slut. Äntligen är jag nära att säga, för det här har varit riktigt dåligt. Visst har jag gjort något enstaka lopp som jag nästan är nöjd med, IK Dran och Sävedalen var nära OK, men resten har vart långt från mina mål och förväntningar. Kanske har mina förväntningar sprungit iväg fortare än vad min kapacitet gjort?
Dagens lopp var egentligen bara ett kvitto på att jag inte har fått ihop det på hela våren. Det är ingen harmoni i orienteringen mellan orken och tekniken. Jag tappade lite träningsveckor i slutet av vintern pga sjukdom och jobb och sedan har det känts som om jag legat efter och fått jaga. Vad jag skulle gjort var antagligen och bara tränat på när jag väl kom igång igen men så kom säsongen i vägen och man är såpass barnslig att man vill göra så bra som möjligt ifrån sig så man tappar i intensitet på träningarna medvetet eller omedvetet. Det låter löjligt nu när jag skriver det, på den låga nivån jag är, men så vrickat funkar det i huvudet på mig. Ni får kalla det hybris eller en rest av svunna tider men jag väljer att se det som att jag tycker att orientering är det roligaste som finns och att jag vill göra det bästa när jag väl står på startlinjen.
Men idag var jag som sagt inte på topp. Jag hade bestämt mig för att, efter vårens många missar, göra ett rent lopp hur långsamt det än skulle behöva gå, men den taktiken föll ihop som ett korthus ganska omgående.
ut från 3:an sprang jag bara utan att hålla ordning på riktningen, åt helt fel håll. Fick ett ofrivilligt vägvägval som kanske inte var fel, vad vet jag?
Upp mot 5:an hade jag inte heller ordning på ingången utan låg för långt till höger. Bara slarv.
Men det var bara början. Men innan jag går in på det så en liten fundering. Min självbild är att jag är bra på korta sträckor och många kontroller. Tittar jag på sträcktiderna så ligger jag 3:a vid 7:an men då sträckorna blir lite längre så går jag upp i ledning.... Jag är en snabb orienterare men långsam löpare. Eller?
I ledning i några kontroller men ner som en pannkaka vid 11:an. Tycker att jag har bra koll när jag går upp i sänkan efter mossen men viker inte av till vänster tillräckligt och gör sedan ett klassiskt parallellfel. Ligger en gul höjd för långt till höger hela tiden och läser in mig på samma ställe varje gång jag går upp på höjden men det är fel höjd! Enl. Winsplit missar jag 4.50 men min GPS visar på närmare 6 minuter.........
Avslutar faktiskt sedan riktigt skapligt och vinner flera sträckor men vad hjälper det? Dagen är förstörd med musik.

Resultat kan hittas HÄR.
Tidigt i våras sa jag till Fredrik Ask att dagen då han slår mig kommer närmare med stormsteg och idag kom den. Om dagen hade något positivt med sig så hoppas jag att det kan vara att Fredrik känner sig lite stolt att han äntligen är ikapp och förbi.
Men tro inte Fredrik att jag inte kommer att göra allt för att det skall dröja länge innan du får uppleva det igen!

Mycket bättre

När det gäller allergin och orken i kroppen kan det variera mycket dag för dag och det fick jag bevis för igår kväll.
Bertil hade fixat en vägvals övning från Hajoms bygdegård där vi sprang med SI för att efteråt kunna jämföra våra vägval och tider. Det fanns två banor att välja på, en på 4,8 och en på 8 kilometer. Den korta var lite för kort för mig och den långa kändes lite för lång men jag tog ändå den långa med möjligheten att korta av lite längst söder ut.
Mina förhoppningar var inte allt för höga med tanke på tisdagens bottennapp men det kändes överraskande bra faktiskt. Segt i början men ju längre jag sprang ju piggare blev jag. I och för sig hade jag en kortare viloperiod efter 3:an. Jag bestämde mig för att korta av lite och hade ett svagt minne av att den korta banan hade vändkontroll någonstans öster om 3:an. Min tanker var att med lite tur kunna leta upp den utan att veta var Bertil hade satt den, den borde vara vid någan av stenarna eller den lilla höjden som jag passerade ( se kartan), men det visade sig senare att den banan inte var där nere alls, dom vände längre norrut så jag letade förgäves. Vad jag var ute efter var att få en stämpling och därmed en tid på den långa sträckan norrut. Lite synd att det inte blev så då jag tycker att jag fick ett bra stråk och sprang på riktigt duktigt.
Det som nu återstod för mig att jämföra med andra var sträckan mot 2:an och 3:an. Albin slog mig bara med någon enstaka minut på bägge sträckorna så det är jag riktigt nöjd med. Han borde springa ifrån mig med mer än så.....

Bedrövligt

Min känsla inför tävlingen var inget bra, som jag skrev igår.
Min känsla efter tävlingen är ännu sämre.
Precis som jag anade så hade jag inte förutsättningarna idag som krävs för att hålla på med konditionsidrott. Redan på väg till start var kroppen som ett utskitet äpplemos, det var omöjligt att få fart på benen. Tänkte nog att det kan lossna när väl klockan piper men det var falska förhoppningar. Redan på väg upp till trean så pep det bara i bröstet och värken i benen blev snart olidlig.
Man kan tro att om man inte har kroppen med sig så kan man koncentrera sig på orienteringen istället och göra det så bra som möjligt. Men tyvärr så är allt en helhet och funkar inte det ena så funkar inte det andra. Tankarna var fokuserade på att driva kroppen framåt så det orienterinsmässiga blev tyvärr också det eftersatt. Slarvbommar på flera kontroller fick mig till slut att ge faan i alltihop. Inget kul beslut men det är meningslöst att lalla omkring i skogen som en lam idiot.
Hoppet är ju det sista som överger en så detta är en överraskning för mig varje år. Plötsligt slår det mig vid denna tiden på året att jag är ju faktiskt allergisk och att det nog är det som är förklaringen till varför det känns som det gör. Den mänskliga hjärnan är oftast en fantasitisk maskin men lika ofta otroligt dum. Tyvärr har inte läget blivit bättre i år heller, varken med allergin eller med hjärnan.
Ett par ljuspunkter fanns idag. Jag fick grattulera Johan till dubbelsegern förra helgen och jag och Ylva sprang en Inskolning ihop. Det var första tävlingen för Ylva så det var stort.
Hennes första resultat blev 17:e av 71 startande. Betydligt bättre än sin pappa......

Lovar och lovar....

Ja, jag vet. Jag har inte gjort det jag skulle.
Sedan i torsdags har jag inte lyckats återkomma med den karta jag lovade, jag har inte uppdaterat överhuvudtaget. Men jag har tränat lite. I lördags var jag uppe vid Dräggsjön och provsprang en bit av H40 banan som vi tänkte använda till vår tävling i höst. Gick väl inte så där jädra bra, kan man säga. Tyvärr har nog våren kommit ikapp mig i år igen.
Jag har ont av allergi varje år. Mellan maj och augusti så är tyvärr pollen och fröer en central del av mitt liv. trots medicinering så har jag ändå symptom, de mest påtagliga, snuva och kliande ögon, försvinner men det som jag inte kommer ifrån är tröttheten. Den finns där om jag låter bli medicin, då orsakad av allergin i sig, och den finns där om jag äter medicin, då orsakad av medicinen. Hur man än vänder sig, o.s.v..
Tävling i morgon och inte en regndroppe inom synhåll. Tyvärr ser det mörkt ut.....
En som det inte ser mörkt ut för är vår käre klubbkamrat Johan Högstrand. När han vann andra deltävlingen i Silva League i Göteborg var det en helt suverän insats, att vinna en deltävling är få förunnat. Nu har grabben inte vunnit en utan TRE i rad!!! Vad säger man då?
Jag har svårt att beskriva det som grabben har åstadkommit. Jag vet hur svårt det är att vara med i toppen av juniorklasserna, dom som är bäst satsar otroligt hårt och är grymt ambitiösa. Att Johan är just ambitiös och hårt satsande är inga nyheter och att det ger så gott resultat är grymt glädjande!

Stafett träning

Inför årets 10-mila ordnade Lennart igår en staffett träning med gemensam start. Vädret stod som spön i backen, pisseblöt var man direkt när man hoppade in i skogen.
Jag har inte laddat ur min klocka och lagt in rutterna på kartan ännu, återkommer med det i kväll, men jag kan redan nu säga att det var blött, tungt och mörkt i skogen. Vet inte om det är åldern men jag tycker det är svårt att se i tät skog när det är halvskumt väder. Igår var det i och för sig riktigt mörkt när de tunga molnen drog in och den täta skogen gjorde det inte lättare.
Återkommer med karta.

Vanlig j-vla träning

Har man ingen fantasi eller tid att hitta på något skoj så blir det lätt att man sticker upp till sjön och springer ett varv på milen.
Igår kväll hade jag ingen fantasi eller tid att hitta på något skoj.
Försökte att köra lite naturliga intervaller med osäkert framgång. Jag var tröttare efteråt än före så någon nytta gjorde det nog. Skönt väder också, kanske blir det vår i år också.

Dålig på att missa

Jag är dålig på att missa. Speciellt stora missar, eller rättare sagt små missar kan lätt bli katastrofalt stora på grund av att jag gör fel.
Idag var ett mönster exempel på detta.
Först vill jag säga att det var en jättefin tävling. Bra terräng, bra banor och bra karta. Enda plumpen rent arrangörsmässigt var som vanligt duschen. Vem tror att det räcker med 50m3 för alla herrar på tävlingen? Vi stod som packade sillar. Men i skogen var det bra och det är huvudsaken.
Däremot var min egen insats långt ifrån bra. Min största oro inför start var att jag inte skulle orka, att jag skulle ta i för mycket från början och tröttna innan jag hade målvittring. När det händer har jag som bekant lite för lätt att lämna in handduken vilket jag inte ville skulle ske idag. Men mina farhågor kom på skam, det var det orienteringstekniska som satte käppar i hjulet. I början flöt det på bra. De första korta sträckorna satt perfekt och den första långsträckan likaså. Vid  5:an ligger jag totalt 4:a.
In mot 6:an så gör jag ett parallellfel, istället för att få tag i den sista stora höjden glider jag med för länge i sänkan vilket resulterar i att jag letar efter skärmen på fel åsrygg. Och det är här jag gör fel.
Istället för att inse att jag inte hittar skärmen direkt och fortsätta framåt ner på stigen så ger jag mig den på att läsa in mig för länge. Orutinerat.
Missen på 7:an är sedan en ren följd miss. Har lite för bråttom ut från kontrollen och orkar inte klättra upp tillräckligt åt vänster utan letar efter kontrollen för långt ner. Samma fel här, ser stigen men tar mig inte tid att gå ner och läsa in mig ordentligt.
Nästan 5 minuter på 6:an och över 6,5 på 7:an blev facit. Att jag inte var 100% taggad resten av banan kan ni kanske gissa.

Men en sån här dag får man ändå försöka att se ljuspunkterna. Jag sprang runt en nästan 8 kilometer lång bana på tävling. Jag gav inte upp trots att jag antagligen (förhoppningsvis) gjort årets två största missar.
Resultat kan ni hitta här. Främst skall ni titta på fram till kontroll 5... ;)

Korridor OL

Igår hade vi ytterligare en träning där vi fick fila på våra riktningskunskaper. Niklas A hade pulat ihop en 6-kilometare med maskade områden så att det bara återstod smala korridorer mellan kontrollerna, så det gällde att hålla sig innanför kanten om man skulle ha hjälp av kartan. Ärligt talat så är det ingen större skillnad för mig, jag är sällan längre bort från strecket (rätt eller fel) än vad korridorerna var breda.

Tyckte jag hade riktigt skapligt tempo, brände runt på 48 minuter trots bitvis tuffa backar. Kanske har de senaste tävlingarna fått lite fart på kroppen ändå?
Enda stället där koncentrationen släppte lite var till 7:an där jag trodde att jag gått ut snett från kontrollen och vek av från vad som var rätt från början. Vägen räddade mig och jag fick ta kontrollen bakvägen.

Styrka?

Fredrik försåg mig med ett kort från träningen i tisdags. Tyvärr bekräftar det bara vad jag redan visste; man är för jädra klen.

Fin utsikt hade vi i alla fall!

Ör i huvudet

Tracking från igår. Det är tur att man är för gammal för att skämmas. Springa runt runt på en gräsmatta? Och tycka det är kul?

Spion träning

Äldsta dottern Ylva har varit med på en introduktionskurs i orientering över påsklovet som hade avslutning igår uppe vid sjön. Detta gjorde att jag fick tillfälle att träna ihop med mina kamrater i Skene istället för att träna sjäv eller åka upp till vår egen träning vid klubbstugan.
Vi ägnade oss åt något som jag borde ägna mer tid åt nämligen intervaller. Själva övningen var ett "skidskytte" där vi sprang tre varv på gräsmatten, kastade pil på en wellpappskiva med eventuella straffrundor, för att sedan ge oss ut på tre nya varv. Allt gjordes i 4 upprepningar innan vi vilade en stund och gjorde om alltihop igen.
Min egen snabbhet är inget att skryta om men jag tyckte ändå att jag lyckades hålla ett stadigt tempo genom hela övningen. Nyttigt är det att jaga och bli jagad av andra för att få upp tempot.
Efter lite styrkeövningar så avslutade jag med ett lugnt varv runt sjön innan det var dags att ta med sig en frusen men glad Ylva hem. Får se om hon har fått mersmak och eventuellt kan vara med på någon inskolning nu på de sena vårtävlingarna.

Jag skrev ju att jag hade lite synpunkter på söndagens tävling. Jag kunde som vanligt inte hålla mig så jag skickade även iväg ett mail till tävlingsledningen där jag ställde samma fråga som jag ställde här, vad fick vi extra för den höjda startavgiften. jag blev väl inte helt nöjd med svaret som var att det är inom regelverket att ta ut 110 kr och jag skulle se de "extra" 20 kronorna som ett inträde för att få se eliten tävla.
Köper väl inte riktigt deras resonemang......
Jag är lite kluven inför det här med att framföra kritik till våra arrangörer. Jag vet ju efter att ha arrangerat tävlingar i 30 år att det läggs ner ett oerhört ideellt arbete för att få till våra tävlingar. Att då få kritik är ju inte alltid kul men jag känner ändå att vi måste vara ärliga mot varann och tala om vad vi tycker. Det som får arrangemangen att bli bättre är ju att vi påtalar det vi inte tycker om så att vi har en chans att förbättra. Jag hoppas att även jag och vi som arrangerar våra tävlingar också kan få till oss vad vi kan bli bättre på. Vi har ju alla samma mål, att få så bra tävlingar som möjligt. Vi är duktiga men vi kan alltid bli bättre.

Tuff tävling

De första tävlingarna här på våren har varit riktigt tuffa tillställningar med rejält kuperade terränger och idag var inget undantag. Silva League hade kommit till stan med långdistans igår, som jag hoppade över, och så min speciallitet medeldistans idag. Efter en minst sagt kylig inledning på våren så var det faktiskt riktigt behagligt idag när solen väl kom fram, kortärmad underställ och OL-blus räkte gott.

Om vi börjar med själva loppet så är jag nöjd. Med tanke på den tuffa kuperingen så krigade jag på helt OK och jag missade inget speciellt. Ut från 2:an slarvade jag med riktningen lite ner till stigen och jag klättrade lite onödigt mycket på väg till 13:e, men annars var det fläckfritt. Vet inte var OL-flytet kommer ifrån, jag har ju inte tränat speciellt mycket OL teknik i vår.
I skogen var det helt OK men tyvärr levde inte resten av arrangemanget upp till de ganska höga förväntningarna. Har man förhöjd startavgift (110 kr) så får man finna sig i att man ställer lite högre krav. Vägen till start skulle vara 2 km men var säkert minst 500m längre än så, dessutom riktigt skitigt och backigt vilket fick många att komma försent till start. Under den tid jag stog i startfållan kom det två stycken och sprang rakt igenom.
När jag gick i mål så hade strömmen gått vilket slagit ut hela resultat systemet. Kön till utstämplingen växte snabbt och när man efter lång väntan äntligen kom fram så funkade inte sträcktids utskrifterna.
Duschen var inte tillräckligt dimensionerad. Kön till herr duschen sträckte sig till och med nästan ut genom skynket. Damerna råkade ändå värre ut, en hel hög fick stå utanför skynket och byta om.
Vad var det man fick för 25% extra startavgift? Kartan var vanlig laserutskrift och vad jag kunde märka var det inget särskilt för oss vanliga dödliga som inte sprang elitklass. Missförstå mig rätt, jag har inget emot att betala 20 kr extra men då vill jag också ha något för dom. Det skall inte vara så att man slentrianmässigt höjer avgiften bara för att det är ett stort arrangemang och stoppar extra pengarna i egen ficka utan att ge något tillbaks.
Hur tävlingen gick? Jag blev 5:a nästan 4 minuter efter Fredrik Sundström som tydligen hade mindre ont av backarna än jag.

Onödig oro

Innan vi stack iväg idag på dagens träning så var Fredrik Ask orolig att jag skulle komma med någon slags dom om träningen här på bloggen. Och det tänker jag också göra, där hade han rätt.
Hans oro var nog dessutom att jag skulle underkänna hur skärmarna var placerade, men där måste jag göra honom besviken för det tänker jag inte göra. Dom satt nämligen perfekt allihop.
Och så till domen: Övningen var både tuff, kul och nyttig.
Tuff därför att man hade valt att lägga sträckorna på tvären i den tuffa kuperingen som är mellan Brännekulla och Hålsjön. Kul därför att det är alltid kul att springa ihop med sina klubbkamrater. Och nyttig därför att jag ibland slarvar medc riktningen ut från kontrollerna, jag litar allt för ofta på att det löser sig längre fram (vilket det ju oftast gör) men med en längre löpväg som resultat och därmed förlorad tid.

Ber om ursäkt för de lite suddiga bilderna, orkade inte ta om.
Det var två slingor som tillsammans mätte 8,3. var redan sliten efter den tuffa första slingan så jag nöjde mig med att korta av den andra. Jag gissar att det blev sammanlagt 5,8 vilket tog nästan timman att springa. Jag trodde att det skulle lätta lite när vi bytte övning efter halva första slingan men det blev bara värre. Backarna hoppade upp och slog till mig rakt i pannan......

Bra avslutning på påsken

I lördags var jag efter en slö dag ute och joggade en sväng på eftermiddagen. Klockan hade blivit ganska sent så det var inte läge för någon längre runda men det var ändå skönt att komma ut. Kallt och jävligt var det, hade fått på mig lite för lite kläder. Det var ganska OK tidigare på dagen om man var i lä men när jag var ute och sprang så kom vinden åt och kylan gick rakt igenom kläderna.

Om vädret var så där i lördags så var det inte mycket bättre idag. Vanligtvis brukar ju Fjärås ha tävling på annandagen och så också idag men det var inte riktigt som vanligt. Dom arrangerade DM för Halland idag så som jag förstod det så var vi övriga hänvisade till öppna klasser, men när jag såg startlistan var det många icke halläningar med i de vanliga klasserna så jag vet inte, kanske hade det varit OK att anmäla sig.
Nåväl jag hade redan innan brestämt mig för att springa en öppen och så blev det också. Vädret var under all kritik, faktum är att det blir inte mycket kallare än +2 grader och blötsnö i luften. Framsidan på låren fick sig några rejäla kallduschar när man sprang förbi granarna. Som tur är så är skogen extremt fin nere vid Gällinge mosse så grantätningarna var extremt sällsynta.
Det blev ett rejält pass när man inkluderar att jag sprang från parkeringen, till start och tillbaks till parkeringen, nästan 11 kilometer innan det var klart. Banan var 6,2 och gick i stort sett OK, det var bara på sträckan ner till 6:an som jag blev osäker. Fick inte ihop det med grönområdet mitt på sträckan och vek därför ner för sluttningen för tidigt och blev osäker på var jag var när jag kom ner till stigen. Fick därför klättra lite onödigt mycket innan jag tog kontrollen.
Annars satt skärmarna ivägen och klockan stannade på 56 minuter. Kanske försvann det någon eller några minuter mot 6:an, men annars var det inte mycket mer att göra. Bra lopp i OK träningstempo.

Inte illa gissat

Innan jag visste resultaten från igår gissade jag segrartiden till mellan 26 och 27 minuter. Inte så illa gissat visar det sig. Janne Lager spurtade runt på 27.29 vilket innebär att jag var näst intill exakt 4 minuter efter på en 7:e plats, en minut per kilometer. Lite mycket kan tyckas med tanke på att jag inte missade något, men det gjorde inte Lager heller och det är nog rimligt att han är såpass mycket snabbare löpare än jag, speciellt med tanke på att det var hård kupering.
Jag noterar ganska nöjt att min kilometertid hade räckt till seger i både H35 och H45. Dessutom till en 20 plats i H21.... Det är synd att gubbarna i H40 är så jädra snabba.
Fullständiga resultat kan man se här.

Fall framåt

Om förra söndagen var kass så var dagens lopp betydligt bättre. Visserligen var det bara medeldistans men huvudet var med på ett helt annat sätt, det fanns plötsligt lite krigar instinkt och jävlar anamma. Det var långt ifrån min drömterräng, kraftigt kuperat (backen upp till ettan var inte att leka med) och alldeles för lätt orientering, men jag är ändå nöjd med loppet. Jag vet ännu inte resultatet, jag satte mig i bilen direkt och duschade hemma, men jag förutsätter att det är en drös med folk som kommer att springa mycket fortare än vad jag gjorde. Trots det så känns det ändå bra att jag gjorde vad jag kunde, jag missade inget och var trött när jag kom i mål. Mycket mer kan jag inte begära just nu.

 4 kilometer tog 31.28. Kan man gissa att någon snabblöpare går ner på 26-27?

Gör om gör rätt

Om man inte lyckas första gången så får man försöka igen tills man lyckas. Att jag inte lyckades att ta mig runt i söndags har gnagt i hjärtat sedan dess och det var mer eller mindre bestämt direkt att jag skulle tillbaks och besegra den där jädra banan. Ju fortare ju bättre.
Varken mådag eller tisdag har passat för träning av olika anledningar men idag var det slut på ursäkter och det var bara att ge sig iväg. Vädret var betydligt trevligare idag än senast, +9 grader och inte mycket vind alls så jag klarade mig med underställströja och tävlingsblus. Parkerade på samma ställe som tävlingen var och joggade mot starten. Med kompass denna gången, den hade jag ju glömt i söndags.
Inledningen var lika tuff idag, vid trean var jag precis lika trött som när tävlingen var, men eftersom jag hade bestämt mig för att inte bli bersegrad igen var det bara att gneta på. Tempot var allt annat än snabbt men jag tog mig i alla fall framåt. Konstigt nog släppte det lite när jag väl kommit upp på höjderna, det kändes dock som det hade gått konstant uppför ända till fyran.
Långsträckan tillbaka hade jag redan en utarbetad plan för men lyckades inte 100 med genomförandet. Rundade en höjd lite för mycket och gled i och med det lite snett och lyckades inte justera innan jag kom upp i den stora mossen högst upp. Här var jag rejält sliten och var tvungen att ta en liten teknisk paus. Det var riktigt njutningsfullt i skogen i det strålande solskenet bara man var i lä, gissar att det var något varamare än de utlovade 9 graderna.
Resten av banan hade jag ju redan tjuvtränat på så det rullade på förhållandevis bra. Tröttheten tog ändå ut sin rätt och det var skönt att stoppa klockan efter 74 minuter. Själva banan hade tagit 63, lite överraskande bra med tanke på resultaten på tävlingen.

Elände

Jag har inte skrivit något sedan i fredags.
Och det finns en förklaring.
I söndags begick jag säsongspremiär. Eller begick och begick. Eller kanske precis så, med betoning på gick.
Jag var på Sjövallas tävling där vi skulle springa i den tuffa mmen fina skogen norr om motorvägen i Mölnlycke. Banlängderna var misstänkt korta vilket vittnade om att det skulle bli tungsprunget, och det blev det. Om man skall klara av en sådan tävling så kräver det att man är fokuserad och taggad inför uppgiften. Det duger inte med att bara åka dit och tycka att det är en fin och solig dag, att tro att det blir ett lugnt träningspass bara för skoj skull. Det duger inte att inte vara 100% inställd på tävlig, trötthet och pina.
Jag brast på alla punkter.
Det fanns ingen tändning, ingen fokusering och ingen tävlingskänsla. Och då kan det bara gå på ett sätt, plötsligt står man bara still i skogen och konstaterar att nu var det slut. Färdigt för dagen. Utcheckat.
Det är lätt att så här i efterhand tycka att det är väl bara att bita ihop, att säga till sig själv att bit ihop nu för faan, stå inte här och dröm! Men det är ju precis det som är problemet. Jag gjorde ju inte det.
Redan vid tredje kontrollen var den mentala energi som fanns slut och det kändes inte alls viktigt att pressa kroppen till stordåd. Ja just det, där har vi nog pudelns kärna, det kändes inte viktigt. Det var inte viktigt att ägna sig åt orientering, inte viktigt att bli trött och springa ifrån någon annan.
På fredag är jag anmäld igen till tävling. Hoppas att jag kan vända den mentala orienterings svacka jag befinner mig i nu för tillfället.
Men annars mår jag fint. Jag har friska barn och en snäll fru. Ett jobb jag trivs med.
Så vad är egentligen problemet?

Träning på egen träning

Om man åker runt och deltager på andras träningar så mycket man kan så känns det bra att någon gång ibland få bjuda igen. Och det fick jag igår.
Uppgiften jag hade fått var att göra en riktningsövning och jag sprang på en karta i vintras på nätet som såg kul ut. Det var bitar av en bana som bestod av sträckor som mer eller mindre både började och slutade i intet där det gällde att hålla sig så nära strecken som möjligt. Hade man GPS så skulle man i efterhand kunna se både hur väl man lyckades och hur mycket man avvikit.
Just en sådan övning snodde jag ihop. Hur väl jag lyckades får de deltagande uttala sig om.

Som synes passade jag även på att deltaga själv och jag tyckte, om jag får säga det själv, att det var en nyttig övning. Ofta tränar man ju riktningshållning på maskade kartor men jag tycker att det blir lite väl ensidigt. Det enda man kan göra på sådana träningar är ju att gå kompass och så orienterar inte jag, jag vill kombinera karta och kompass mer.
Jag lyckades hålla mig på strecket den mesta av tiden. Det var bara vid något enstaka tillfälle jag veka av och då oftast pga att det var något hinder ivägen. Men också det är ju bra att träna på, att styra tillbaks till den ursprungliga kursen.
Banan mätte 6,5 och jag sprang 7,2 effektivt vilket tog 60 minuter.

Tillbaks i grottekvarnen

Från Italiens värme och svajande palmer till iskall 300 buss kl 05.30... Snacka om konytraster.
Efter en lång dag på jobbet blev det ändå en träningsrunda igår kväll, intye den mest inspirerade, jag lufsade runt 9 kilometer hemifrån i makligt tempo. Inte mycket att skryta över.

Imorgon kommer jag att ha en välförtjänt ledig dag efter 10 raka arbetsdagar som kommer att avslutas med att jag håller i den gemensamma träningen för Markklubbarna. Om ni är sugna så vankas det en riktningsövning med vägvisning mellan Örby och Torestorp kl. 18.00. Välkomna!

Onödigt bra

Ibland har man det lite för bra, lite mer än man förtjänar. Det enda man kan önska är att man fick dela det med resten av sin familj....
Idag har vi lämnat Alperna bakom oss och åkt de 25 milen ner till Gardasjön där jag skall tillbringa den sista natten innan jag flyger hem imorgon måndag. Sitter just nu på balkongen till mitt rum på Hotell Olivi i Sirmione längst sjöns södra strand efter ett uppfriskande löppass i 20 gradig värme. Utsikten ut mot sjön kunde vara sämre.

Sirmione ligger ute på en lång udde ut i Gardasjön som avslutas med själva staden som ligger innanför ett par mäktiga stadsmurar. När vi kom hit så fick vi uppge namn och vart vi skulle bo för att överhuvudtaget bli insläppta genom stadsmuren, allt kollades mot hoytellets listor så att ingen bil som inte hör hit skall komma in. Själva staden kan närmast besklrivas med Gamla satn i Stockholm förutom bredden på gatorna som inte är bredare än att en bil kommer plats. Extra spännande blir det av att det är fullt av folk som shoppar och njuter av vårvädret.
Enda "rundan" jag fick ihop under träningen var att springa tillbaks genom stadskärnan och sedan utefter stranden en bit för att sedan vända åter mot hotellet. Inte världens roligaste men bra sparring med alla människor som tittade på.

Mat i överflöd

Just uppkommen på rummet efter en fantastisk middag. Som så ofta så bjuds det på mat i överflöd på hotellet i dessa skidorter på kvällarna. Vi fick en 5 rätters tillställning som avslutades med en klang och jubel förställning när desserten dukades fram. Ett helt bord fullt med små olika anrättningar av alla de slag plockades fram vilket ledde till att alla gäster var framme och fotograferade, applåderade och gav stående ovationer till en förlägen kock som kallats ut från köket. Men det var han värd, det var fantastiskt gott alltihop!

Dålig kamera i mobilen som tyvärr bara fick med halva bordet med godsaker.....

Låååång backe

Efter tre dagar i bilen så är vi nu framme i norra Italien däe vi skall tillbringa helgen innan  vi drar vidare ner till Garda sjön. Boendet är uppe i Solden på 1860 meters höjd, en typisk liten skidåkar håla som plockad direkt ur Sällskapsresan 2. Det är nästan så man kan se Ole och Stig-Helmer nere i lobbyn.... Hotellet är riktigt fräscht med goa sängar, balkong med utsikt över bergen och jacuzzi i badrummet. Lite bättre än Stig H's annex!

Utsikten från balkongen är inte helt fel.....

Resan hit ner har i stort sett flutit på bra, den enda plumpen var att vi fastnade på autobahn strax norr om Kassel igår i köerna efter en olycka. Det tog över 1,5 timma innan det sakta började att rulla igen. Tråkigt att stå still men man är åndå tacksam att man inte var inblandad i olyckan....
Resultatet av köerna blev att jag hann inte träna igår kväll som jag hade planerat, vi var inte framme vid hotellet i Rothenburg innan halv åtta och då var det bara tid för middag innan sängen. Men idag fick jag till det, och det blev årets tuffaste backpass!
Vägen hit upp delar sig den sista biten, man kan välja att åka på den östra eller den västra kanten av dalen. Båda vägarna är riktigt branta med otaliga svängar upp för berget. Löprundan blev så att jag sprang ner på den östra sidan för att sedan vända upp igen på den västra. Vändpunkten är nere på 1720 meter vid en bro över älven och vägen dit är inte bara nerför, en bit ner i backen vänder vägen plötsligt upp igen på bergskanten, man vänder faktiskt på nästan 1900 meter.
Vägen upp igen blev riktigt tung. Jag försökte att hitta en ba rytm för att orka hela vägen i den tunna luften och lyckades över förväntan. Det gick sakta inledningsvis i den riktigt branta delen men när det sedan planade ut så hade jag fortfarande krafter att öka tempot. Är faktiskt ganska nöjd med 40 minuter på 7 kilometer.

Nu blev jag störd att ett fasligt pinglande nere på vägen. Det visade sig vara en häst skjuts som en lycklig barnfamilj beställt.

Revansch och återvinning igen!

Den senare tiden har jag fått två nya specialiteter, att ta revansch och att återvinna, och idag till och med kombinera dessa. Förra sommaren hade vi Tjogetträning hemma hos Bertil men som så ofta förra sommaren så hade jag ont av min allergi så min medverkan begränsades till att springa från starten till bo-kontrollen. Detta resulterade sedan till att jag tackade nej till att vara med på Tjoget helt och hållet.
Så därför hade jag nu idag en oanvänd träning liggande, och så kan man ju inte ha det! Starten var som synes hemma på Bertils gård men eftersom jag hade lånebil från jobbet så ville jag inte dra rätt in hemma hos honom och parkera med en bil han inte känner igen så istället valde jag att ställa mig nere vid parkeringen för naturskyddsområdet. Det blev några hundra meter extra att springa men vad gör det, det är ju ändå träning.

Skoj träning i fin skog. Vårvädret gjorde det extra trivsamt. 6,5 kilometer och 53 minuter.

Imorgon åker jag på en ny biltur med jobbet. Denna gången går resan ner genom Danmark, Tyskland ner till Italien, först lite höghöjd och sedan ner till Gardasjön innan jag flyger hem på måndag. Får se om det blir tid till någon löptur, skorna är packade i alla fall. Förhoppningsvis kan det bli lite resebloggande också!

Lite revansch

I januari sprang jag vinterns andra Natt-7a för min del. Av olika anledningar har det sedan dess inte blivit några fler, sjukdom och resor har varit i vägen. Just detta lopp var nog ett av de sämre jag presterat på senare tid vilket ni tidigare kunnat läsa om här på bloggen.
Igår var det återigen dags att komma sig ut på en träningssväng men tack vare att vädret var både kyligt och fuktigt så behövdes det något extra för att hitta motivationen att göra något bra. Och vad passar då bättre än att få sig lite revansch? Sagt och gjort, jag letade längst ner i skäms-högen av kartor och drog till Viskafors där jag hade utökat den ordinarie banan med några extra kontroller. Planen var att skippa slingorna för att istället få en extra sväng i junfruerlig skog, åtminstone för mig.

Känslan var att det gick långsamt men jag jagade ändå inte på, det var viktigare att orka hela rundan utan att mattas allt för mycket. Visst hade jag lite sämre perioder men krafterna fanns förvånande kvar i slutet ändå. Och riktigt långsamt kan det inte ha gått, jag hade 51 minuter på 6,7 löpta kilometrar, kanske var det 6 kilometer fågelvägen?

2 träningar sedan sist

Jag lovade att jag skulle träna i tisdags och det gjorde jag. Min dåliga uppfostran har lärt mig att hålla vad man lovar.
Min förbannade skrivare funkar fortafrande inte (nu har mina ideer på åtgärder sinat så nu blir det snart en ny) så jag får återvinna gamla övningar som jag har liggande i den stora karthögen. Eftersom jag inte har varit hemma mycket det senaste och inte varit mycket i skogen efter att snön försvann så njöt jag i fulla drag av att åka ner till hajoms skola och komma ut i den fina terrängen. Jag har sagt det förrut, detta är min favorit bit av porienteringskarta vi har inom rimligt avstånd.
Det blev inte så långt men tempot var förvånandsvärt gott. Det kanske inte kändes så men var ändå uppenbart när jag tittade på klockan efteråt.

Tyvärr har jag inte fått över rutten på kartan jag använde. Den där jävla skrivaren som spökar igen....

Tyvärr blev det ingen träning igår torsdag men idag fick jag till det igen. Ingen kartträning men väl en skön runda i ett härligt vårväder. Sprang faktiskt lite längre än jag hafde planerat bara för att det var skoj. hade egentligen planerat att vika av uppe vid Långhall men benen ville fortsätta rakt fram upp över Ulvåsen också. Strax över milen blev det till slut.

Helgen skall bedrivas på hemmaplan. Äntligen! Det känns som om det är evigheter sedan jag var hemma en hel helg och om jag räknar efter är det faktiskt över en månad sedan..... Gott.

Inge bra

Jag ber om ursäkt men jag har helt enkelt inte orkat att skriva här på bloggen det senaste. varken orkat eller haft något att skriva om, skall det handla om träning så kräver det ju att man tränar också vilket jag inte har gjort med någon ordning på länge.
Förklaringen är den seglivade förkylning jag har dragits med länge nu. Ont i halsen från och till i kombination med allmän hängighet har omöjliggjort träning.
Lisa blev ju sjuk uppe i Sälen och det dröjde bara ett drygt dygn innan Karolina också drabbades med hög feber. Kvar blev bara jag och Ylva som fick lite pappa-dotter tid i skidbacken, kul hade vi men saknade resten av familjen. Vi avslutade vistelsen med en skotertur där jag körde med Ylva på bönpallen, uppskattat av båda parter.
Idag skall jag försöka att komma ut och i alla fall jogga en runda. Förhoppningsvis skall jag få med mig karta ut också så kanske jag kan få upp motivationen lite och "lura" kroppen en smula.

Sjukvakt runt Kalven

Idag var det min tur att vara sjukvakt åt Lisa, hon har fortfarande feber, upp emot 40 grader nu på kvällen, så prognosen för att hon skall komma ut i backen denna vecka ser mörk ut. Det har dessutom blåst snålt och snöat på tvären så det var inte så mysigt att ge sig ut i backen.
Tränat har jag däemot gjort, efter lunchen, då Karolina bytte av mig i sjukstugan för en stund, stack jag bort till Tandådalen och trängdes med turåkarna runt kalven. En fin runda som jag aldrig har åkt förrut, lite flack kanske om man vill ha träning men med min tveksamma form så satt det som en smäck. Gott om folk var det ute som trotsade blåsten, det gällde att åka åt rätt håll, om man startade i tandådalen och åkte upp längst vägen först hjälpte vinden en upp för de inledande backarna. Efter Östra var det goa lätta backar utför som enkelt stakades.

Sjukt skoj

Eller det skall egentligen vara sjukt och skoj, för det är det som gäller på den här semestern. Lisa har tyvärr blivit rejält sjuk, igår kväll hade hon över 40 grader och vi får turas om att vara hemma och passa henne istället för att var i backen. Synd på alla sätt, hon hade behövt vara med på skidskolan för att få kläm på skidåkningen och vi andra hade gärna varit i backen.
Mer glädjande är att Ylva, efter en lite trevande start i måndags, plötsligt fick ordentlig fart under skidorna under gårdagen. Jag fick ta till alla övedrtalningsmetoder i boken för att få henne att var med på skidskolan igår, det mesta var kass, skolan var tråkigt och de andra åkte ifrån henne. Men snacka om förvandling! När lektionen var klar hade hon världens största leende på läpparna och allt var plötsligt toppen. Proppen hade verkligen gått ur och hon hade upptäckt att det inte var så farligt som hon tidigare trott. När vi var ute på eftermiddagen fick jag dra henne ifrån backen trots att både fötter och händer var iskalla. En riktig metamorfos! Synd att inte Lisa får upptäcka samma sak.
Annars är det ganska bra, semester lugnet har lagt sig, och det enda som saknas är träning. Min egen förkylning har återigen blommat upp i slutet av förra veckan så jag har bara varit ute en liten kort sväng på längdskidorna igår eftermiddag. Eftersom jag har glömt alla mina vallor hemma så fick jag kleta på lite överbliven tejp som våra reskamrater hade i botten av sin spartanska vallalåda. Det räckte inte till hela skidorna så det blev inte helt lyckat..... Igår kväll var jag i sportaffären och köpte en ny rulle så kanske kan det bli någon mer runda med lite mer fäste. Dom har dessutom lovat kallare väder med snöfall så då kanske den ensamma burken med blåextra funkar.

I alperna

Nåväl, kanske inte alperna men väl de svenska fjällen. Tyckte att jag hade varit hemma väl länge, ända sedan i torsdags kväll, så vi har dragit iväg upp till Sälen en vecka. Planerat sedan länge men det kom ände lite som en överraskning, har inte haft tid att tänka på detta den senaste tiden. Och det har märkts, jag har efter ankomsten upptäckt att jag har glömt lite saker hemma som skulle vara bra att ha, skidvalla bland annat....
Nåväl, det är världsliga ting. Det känns oerhört skönt att vara ledig en vecka i alla fall, bara sitta tillbakalutad och njuta av utsikten från vardagsrummet upp mot backarna i Lindvallen. Sämre kan man ha det.

Tillbaks från de döda

Nu var det länge sedan. Både sedan jag var här och skrev och sedan jag tränade. Den senaste veckan, ända sedan i fredags, har jag varit i Norrland och jobbat, jobbat och jobbat. Från tidig morgon till sen kväll, har varken varit tid till träning eller bloggande.
En del i det nya jobbet som jag fick i höstas är att i slutskedet av projekten avrapportera läget för vår kära företagsledning, både teoretiskt och praktiskt vilket vi nu var uppe och gjorde. Spännande att få tillfälle att både få prata inför och umgås med de höga herrarna och damerna. De är skärpta och "down to buisness" samtidigt som dom är förvånansvärt lättpratade och avslappnade.
Jag kom hem i torsdags kväll och igår fredag fick jag äntligen tillfälle att träna igen. Inte bara en gång utan faktiskt två då Ylva var sugen att utnyttja det fina vårvädret för en liten löptur när jag kom hem. Det blev inte så värst mycket till löpning, jag fick veta att det var viktigt att ta det försiktigt första gången och gå mycket. Kraft att prata fanns det som tur var massor av......
Efter det tuffa första passet tog det andra vid direkt som jag fick sköta på egen hand. Jag var grymt sugen på att springa i skogen nu när all snö har försvunnit och det var riktigt fint. Barmark men ändå fortfarande hårt i backen, bara lite is i vissa mossar. Fick ihop nästan 6 kilometer plus de 3 med Ylva.

Dåligt. Och sämre.

Nu var det länge sedan jag var aktiv ute i cyberrymden. Det har sina förklaringar, men jag återkommer till det.
I torsdags tränade jag i alla fall. Vi hade sedvanlig "torsdags distans", denna gång från vår egen klubbstuga där Lennart hade förberett. Min dåliga form håller i sig tyvärr, det vägrar att lossna, tungt och oinspirerat. Det fanns rundor mellan 6 och 12 kilometer att välja mellan och jag nöjde mig med 8,5. Inte riktigt vad jag varken behöver eller har hoppats på men jag har inte mer i kroppen just nu, varken fysiskt eller psykiskt.
Efter torsdagen har jag inte tränat och förklaringen heter jobb. Jag åkte upp till Norrland med flyg i fredags eftermiddag och skall vara här tills på torsdag och dagarna fylls nu med jobb från tidig morgon till sen kväll. Det är surt att vara här uppe när det är strålande solsken och -7 grader men inte ha med sig skidorna! Dumt kanske ni tycker men det är helt enkelt så att det finns ingen tid till att träna. Vi lämnar hotellet vid 7 på morgonen och är inte tillbaks innan vid 8 på kvällen, lagom till att få i sig lite mat innan man stupar i säng. Knappast ideala förhållanden för träning.....
Detta innebär att jag inte kommer att röra på mig innan jag är hemma igen, tidigast på fredag. Förhoppningen är dock att jag skall kunna ta igen detta veckan därpå då vi åker på semester till Sälen. Och då är skidorna med!

Man skulle ha tränat....

Planen var att jag skulle ha tränat igår. Men så blev det inte.
man hör ofta idrottsmän säga att det är viktigt att lyssna på sin kropp och jag följde deras exempel igår. Planeringen sa träning men min kropp sa "Sätt dig i soffan och vila", och vem är då jag att säga emot? Efter den senaste tidens förkylningar så tror jag att jag långsiktigt tjänar på att vara extra lyhörd.
Hade jag haft möjlighet att vila lite mer så hade det säkert funnits utrymme att kräma ur lite mer men tyvärr styr man inte alltid över sin egen situation.

Bakslag

I mitten av förra veckan tyckte jag att förkylningen var riktigt bra, det gick upp för mig när jag åkte till jobbet i tordags att jag inte längre varken var snuvig eller hade ont i halsen. Därför var det lite förvånande att det gick så trögt på träningen senare på kvällen.
Kanske fick jag lite förklaring i fredags då jag återigen kände mig hängig och snuvan var tillbaks. Även igår var jag inte riktigt mig själv, det var något som fattades. Idag på morgonen var jag ändå såpass att jag gav mig iväg upp till stugan för att springa en sväng. Det var Bo, Lennart, Martin U och jag som valde att springa i skogen då vi misstänkte att vägarna var för isiga.
Början var helt OK, vi sprang och rekade lite inför tävlingen i augusti, kollade upp lite gamla grantätningar, hur dom hade gallrat lite här och var. Blev efterhand allt segare och ville efter en 50 minuters löpning inte fresta mer så jag vek av från de andra och tog basvägen hemåt. Tråkigt att inte fullfölja men nu vill jag inte chansa något mer, nu är det dags att bli frisk.

Sömngångare

Ni vet den där känslan man har i kroppen när man blir jagad i sömnen och kroppen är omöjlig att få att röra på sig? Man vill gärna springa men det händer ingenting, man är som fastfrusen i backen.
Så kände jag det i slutet av kvällens träningspass. Benen och resten av kroppen var som stela stolpar och mina försök att med viljan försöka driva rörelsen framåt var fruktlösa. Uppe i Trantorp började jag få svårt att hålla tempot, men bara lite, jag tappade bara någon meter på de andra och avståndet växte otroligt långsamt, kanske bara någon meter per hudra löpta. Men det var helt j-vla omöjligt att täppa till luckan. Frustrerande är bara förnamnet.
efter att jag tagit en kort pisspaus vid Gunnebofallet så väntade Bo och Lena in mig i nästa vägkors men det hjälpte föga, återigen gled de sakta iväg ifrån mig. Resten av rundan ner till Furet var bara frågan om överlevnad. Vi får se om jag lyckades eller inte.... Det är fortfarande oklart.

Tränings dokumentation

Jag är skyldig lite dokumentation från de två senaste träningarna.
Först söndagens "fram och tillbaka med en lite knorr" träning.

Och så gårdagens lite mer normala "bort runt och hem".

Go gubbe

Man måste ändå älska Säcken. Den gubben vet vad han pratar om! Frågan gällde hur han firar alla hjärtans dag.

Jag tränade igår. 12 kilometer väg i snöfall och blåst på tvären. Det är karaktärs danande!

Nästan långpass

Förkylningen är fortfarande närvarande även om den nu börjr att bli mer diffus i kanterna. Näsan rinner och det känns när man springer att man inte är på topp.
Gårdagens långpass blev lite rumphugget, istället för att följa med Bo, Fredrik och Thomas (kul att Tranberg dök upp också) så kortade jag av strax efter första dricka pausen, det gick lite för tungt för att jag skulle våga pressa kroppen för mycket. Det blev trots allt 12 kilometer så riktigt kass var det inte men att kalla det långpass är kanske inte riktigt rätt. Efter att jag lämnade de övriga så sjönk tempot något, det är svårt att motivera sig efter att man "gett upp", det blir lätt att man bara tar sig hem resten av rundan. Men det var en härlig tur, molntäcket luckrades suksesivt upp och det var till och med lite accompanjerande fågelsång. Det drar sig mot ljusare och mer vårlika tider. Kanske snart dags att ta sin första skidtur för året....?
Jag har inte laddat ur klockan ännu men jag återkommer. Rundan gick ner mot Getabo och tillbaks och jag var ute i 1:15. Så det så!

Slut eller början?

Dagens träningspass var inte mycket till träning. Efter en tids sjukdom handlar det mer om att komma ut och få upp värmen i kroppen så att man får hosta upp och snyta ur det som finna kvar av förkylningen. Visst kan man gräma sig över att det inte bättrar på formen men det beror på hur man ser det. Istället för att se det som det första träningspasset på en ny träningsperiod kan man välja att se det som det sista steget av sjukdomen istället. Och då känns det plötsligt riktigt meningsfullt.

Har man inget att säga....

...skall man hålla käft, var det någon vis som myntade någon gång. Det är därför det har varit lugnt här ett tag, jag har mest liggat på soffan under ett täcke, någon tyräning har det inte varit frågan om. Det närmaste idrott jag varit är skidåkningen på TV som räddat mig från total tristess. På tal om tristess, när skall dom förbjuda gemensam start i längdskidor? Åtminstone för herrar? På damsidan händer det ju lite men herrarna är ju rena sömnpillret. Snark!
Lördagen och söndagen var i princip helt bortkastade men jag har i alla fall jobbat som vanligt från och med igår. Får vänta någon dag till innan det kan vara aktuellt att träna, får nog mjukstarta innan kroppen är fit for fight.
Avslutar med en köldbiten Hellner, det ser ut att vara ännu kallare i Gällivare än här hemma....

Utförsbacke

Igår på träningen frågade Ask om jag hade klarat mig från förkylningar, vilket jag svarade att jag gjort. Det skulle jag inte ha sagt.....
Vaknade imorse med att halsen sved lite och här på jobbet har huvudet blivit allt tyngre. Får se hur länge jag orkar stanna. Kanske är bättre att uppsöka en soffa i hemmet.....?

Kyligt

Det var -8 när vi gav oss iväg hemifrån Fredrik Asks ikväll men 1:20 senare var det hela -13... Det bet i kinderna och det var till och med frost på tröjan under jackan.
Annars var rundan som att komma hem, det var gamla välkända stigar och vägar för mig men det var flera år sedan jag sprang på dom. Då jag växte upp i Örby var skogen där golfbanan nu ligger min egen träningsarena men av den finns det nu bara små fragment kvar. Mycket har förändrats men annat är precis sig likt.
Vi var åtta stycken idag med återigen en kraftig dominans av OK Markare. Kul att se så många blå-orange kläder. 12 kilometer fick vi ihop, det mesta på stig i skogen, riktigt trevligt.
Jag fick släppa några meter på slutet på vägen förbi Furet, ungtupparna ökade tempot lite grann och jag kunde inte svara. Dom springer lätt dom där små rackarna.

Gäller nog män också......

Inlöpning

Beställde nya skor i söndags kväll som redan idag fanns att hämta upp på Konsum. Jag har i lite mer än ett år haft ett par VJ Sarva som jag varit nästan helt nöjd med. Greppet i dom dubb försedda sulorna har varit suveränt men tyvärr har de varit ett halvt nummer för små, har jag sprungit för ofta i dom så har jag fått ont i tårna. Tråkigt på ett par annars perfekta skor.
Men nu har jag alltså gjort slag i saken och köpt mig ett par nya, ett par som är ett halvt nummer större, och idag fick jag prova dom för första gången. Jag sprang hemifrån lite för sent, jag trodde att jag skulle klara att springa i skogen precis som förra tisdagen, men det var lite för mörkt så jag fick rädda mig ut på Långhallsvägen tillbaks mot elljusspåret där någon vänlig själ hade tänt ljuset.
Skorna var bra, samma fina grepp som dom gamla och nu kunde man dessutom slappna av utan att tårna spände mot skon. Gott.

Mina nya skor, det är dom gröna. Tyvärr fanns inte dom rosa i större storlekar....
Om det är någon som är intresserade av ett par ett år gamla VJ Sarva i storlek 44,5 som är som nya, så är det bara att höra av sig. Intressenter kan till och med få provspringa skorna innan köp. Inget fel på dom, förutom att dom inte passar mina fötter.....