Bedrövligt

Min känsla inför tävlingen var inget bra, som jag skrev igår.
Min känsla efter tävlingen är ännu sämre.
Precis som jag anade så hade jag inte förutsättningarna idag som krävs för att hålla på med konditionsidrott. Redan på väg till start var kroppen som ett utskitet äpplemos, det var omöjligt att få fart på benen. Tänkte nog att det kan lossna när väl klockan piper men det var falska förhoppningar. Redan på väg upp till trean så pep det bara i bröstet och värken i benen blev snart olidlig.
Man kan tro att om man inte har kroppen med sig så kan man koncentrera sig på orienteringen istället och göra det så bra som möjligt. Men tyvärr så är allt en helhet och funkar inte det ena så funkar inte det andra. Tankarna var fokuserade på att driva kroppen framåt så det orienterinsmässiga blev tyvärr också det eftersatt. Slarvbommar på flera kontroller fick mig till slut att ge faan i alltihop. Inget kul beslut men det är meningslöst att lalla omkring i skogen som en lam idiot.
Hoppet är ju det sista som överger en så detta är en överraskning för mig varje år. Plötsligt slår det mig vid denna tiden på året att jag är ju faktiskt allergisk och att det nog är det som är förklaringen till varför det känns som det gör. Den mänskliga hjärnan är oftast en fantasitisk maskin men lika ofta otroligt dum. Tyvärr har inte läget blivit bättre i år heller, varken med allergin eller med hjärnan.
Ett par ljuspunkter fanns idag. Jag fick grattulera Johan till dubbelsegern förra helgen och jag och Ylva sprang en Inskolning ihop. Det var första tävlingen för Ylva så det var stort.
Hennes första resultat blev 17:e av 71 startande. Betydligt bättre än sin pappa......