Bättre

Idag var jag igång igen med lite löpning. Den värsta kylan har släppt sitt grepp så det var ganska behagliga -6 grader när jag gav mig iväg.
Sprang den runda jag skulle ha sprungit förra veckan då det var för kallt, men idag blev det äntligen av. Näs-Örby-Skene avverkades på strax över timmen på lite slirigt underlag, det märktes att det var lite mildare, förra veckans fasta underlag var förbytt i modd vilket mina vader inte är allt för förtjusta i. Stretchningen efteråt var välbehövlig men faan vet om det gjorde någon nytta, jag är fortfarande rejält stel i hasorna.

Tvehågsen

Idag hade jag värmt upp bilen, vallat skidorna och plockat fram kläderna innan jag ångrade mig och struntade i träningen. Jag mår bättre än igår men är fortfarande inte hundra i luftrören, vet inte om det bara är förkylning eller om den senaste tidens träning i kölden har satt sig på något vis.
Så här i efterhand kan jag känna lite ånger att jag inte gav mig iväg, men det är långt till säsongen, en missad träningsdag är inte hela värden istället för att ta det säkra före det osäkra.
Ingen träning imorgon heller, då skall jag ta med min hustru ut på biobesök och kanske en bit mat efteråt, bara vi två utan barn, dom skall sova över hos farmor och farfar.

På västfronten intet nytt...

Fortfarande ingen förändring i sjukdomsläget, inte sjuk, inte frisk. Lite träligt faktiskt, det är bättre att sjukdomen kommer ordentligt så att det inte är någon tvekan om man kan träna eller inte, som det är nu vet man varken ut eller in. Eller in eller ut.
Jag får se imorgon hur jag mår.
Bosse kommer hit i morgon förmiddag så skall vi se om vi inte kan ta ett rejäl tag i banorna till U10-mila.

Nåt på gång?

Ibland får man en känsla i kroppen som säger att allt inte riktigt står rätt till. Det är svårt att sätta fingret på men allt är inte som det brukar. Idag har jag kroppen inte varit på topp, jag vaknade med en aning om att det var något på g. Planen var att åka upp till Haratången och åka skidor och det gjorde jag också efter att ha ägnat mig åt lite skidvård, både glid och fäste fick sig en ordentlig genomgång och det gjorde verkligen nytta.
Vädret visade sig verkligen från sin bästa sida, trots att det var riktigt kallt med -14 grader så var det sagolikt vackert med solen som belyste snötyngda träd. Skidorna gick som en dröm, både fäste och glid satt som en smäck trots kärva spår.
Men kroppen var som sagt inte på topp. Inget att ta på, ingen hosta eller överdriven snuva men något var inte rätt, så jag tog det lugnt stannade några gånger och njöt av naturen och åkte bara ett varv på 9:an. Vi får se var det tar vägen, oftast brukar det ju räcka med en ordentlig nattsömn för att imunförsvaret skall få jobba i lugn och ro.

På eftermiddagen har vi varit på barn teater, Pippi Långstrump på Folkan i Borås. Skitkul att se barnen leva sig in i handlingen! Riktigt proffsig produktion var det också.

Juaftons distans

Då var en av årets mest intensiva dagar förbi och vi hann nog med allt som skulles.
Jag började dagen med ett oväntat tufft träningspass. Planen var att springa hemifrån ner mot Berghem, upp till Haby och hem igen, en runda jag har sprungit flera gånger förut, 13 kilometer med en lång och seg stigning mitt på. Det som som blev tufft var vädret, det var 13 grader kallt när jag gav mig iväg och blåste lätt i träden. Ner mot Berghem var det ingen fara, jag njöt i det vackra vintervädret utan det var när jag vände upp mot Haby som vinden slog till mig i ansiktet och de 13 graderna blev betydligt kallare. Jag hade min buff på mig och den for upp och ner över ansiktet. Antingen frös jag om kinderna eller så var det svårt att andas, det kändes som att ha ett tätt filter framför munnen och andningen blev dubbelt ansträngd. Jag kan tala om att det är långt mellan Berghem och Haby i motvind, uppför och andnöd.....
När jag svängde ner mot Skene blev det lite bättre men det var riktigt gott att komma in i värmen igen och värma upp de utsatta hudbitarna i ansiktet.

Efter träningen blev det mest mat hela tiden med korta avbrott för julklapps utdelningar i olika omgångar. Det visade sig att de flesta hade varit snällare än jag under året.

God Jul!

Sista arbetsdagen innan julledigheten avslutad, det blev en lugn variant i all ensamhet, jag var ensam på andra våning och bara några enstaka på plats nere i verkstaden.
Städningen är klar, skinkan är griljerad och granen klädd. Nu återstår bara att se om man har varit tillräckligt snäll så att tomten kommer. Faan vet....
Hoppas att jag kan klämma in lite träning i morgon förmiddag, antigen löpning eller skidor, jag får se. Det känns alltid bättre att sätta sig och proppa i sig en massa mat om man har rört på sig på morgonen.

Ha nu en riktigt God Jul och ät inte för mycket gröt!

Brrr, -18....

Jag fick ändra på planerna lite för kvällens träning. Jag trodde att tempen skulle stiga under dagen och att det skulle bli halv drägligt att springa, men det blev tvärtom, den sjönk och kvicksilvret visade -18 när det väl blev dags att ge sig ut. Jag satte på mig dubbla tröjor, tjock mössa och öronskydd, men det blev ändå kallt och det tog ett bra tag innan jag fick upp värmen i händerna.
Jag kände att luftrören tog lite stryk så när jag kom bort till Näs så bestämde jag mig för att avbryta tidigare än tänkt, jag vek tillbaks mot centrum och närmaste vägen hem. Det blev ändå 7 kilometer och lite träning är bättre än ingen. Jag såg inte många fler som var ute och sprang, så lite försprång mot konkurrenterna kanske man kan räkna med........
Istället för planerade Kinna-Örby-Skene blev det Skene-Skene-Skene......

Nytt tillskott i familjen

Karolina har sedan tidig ålder haft ett stort hästintresse, hon har ridit, skött om och ägt ett antal hästar genom åren. Den senaste, en shettlandspony, fick avlivas i våras efter att ha varit sjuk en längre tid. Därför var abstinensen stor nu över sommaren och behovet av en ny häst har vuxit sig större.
Detta avhjälptes igår då vi har nere i Gunnarsjö och hämtade ett nytt sto vid namn Camera. Vi var iväg hela familjen och efter lite sedvanligt strul med hästtransporten, pappersarbete och ilastning kunde vi släppa ut henne hemma i hagen hos mina svärföräldrar.

Idag skall jag ut och springa en sväng igen efter jobbet. Det är lite kallt, -16 utanför fönstret, men jag får pälsa på mig och ta det lite försiktigt så skall det nog gå bra. Tänkte springa Kinna-Örby-Skene, lagom runda på cirka en timma. Återkommer med rapport.

Nytt långpass

Idag var det dags igen att springa långt ihop med Markkretsen uppe vid vår klubbstuga. Förhållandena var inte de allra bästa, det har snöat nästan konstant sedan i fredags och det var inte snöröjt överallt så det var riktigt tungsprunget. Trots detta var det förvånansvärt många som dök upp. Det var jag, Jonas K och Pontus K som sprang den korta rundan och Bosse, Martin U och Albin som sprang den långa. Det skilde inte fantastiskt mycke på de två rundorna, den långa var 19 och vi sprang 16.
Känslan var betydligt bättre idag än för två veckor sedan, orken var bättre och trots att far och son Karlsson sprang ifrån mig den allra sista biten så tyckte jag att jag skötte mig med den äran. Det blev en hel del snöpuls, dels igenom skogen ner till Magerhult men även på de oskottade vägarna, det var mellan 5 och 10 centimeter på alla vägar utan dom allra längst ner mot Sandsjön där Torestorparna hade skött sig bättre och plogat av på morgonen.
1:48 var vi ute på 16,1 kilometer.

Södergren is back!

Goa, goa Anders som idag visar att han är så bra som han förtjänar!





Tur att han inte har dragit ner mössan lite till för då hade han inte synts....

Seg skidåkning

Jag hade höga förhoppningar på skidåkningen igår kväll. Det var nykörda spår och riktigt bra med snö nu efter det sista snöfallet men tyvärr gjorde ett lätt snöfall sent i går eftermiddag att det gick riktigt trögt i spåret. Den lilla, lilla snön gjorde det både svårt att få fäste och att glidet var som bortblåst, man fick slita rejält. Jag hade planer på att åka mer än ett varv på milen men då jag kom tillbaks till stugan var jag ganska nöjd, det blev inget mer.

Jag hade på mig klockan i onsdags också då jag sprang från jobbet. Då såg det ut så här.

Sen uppdatering

Ursäkta men jag hann inte uppdatera igår, det var fullt ös hela dagen. Från jobbet åkte jag och klippte mig, snabb visit hemma för att kasta i mig lite mat och sedan direkt upp till sjön för att möta de andra banläggarna till U10-mila. Var inte hemma innan strax efter nio och då var det gott att krypa ner under täcket.
Träna hann jag med också, tog en tur under lunchrasten på jobbet. Det blev den vanliga rundan runt sjön, den är lagom så att man hinner tillbaks till jobbet i rimlig tid. Igår tog det 37 minuter, ganska OK i halkan och kylan.
Jag skrev för ett tag sedan om skidåkarens Mats Larssons nya skägg. Mats är en av mina favoriter mycket tack vare hans gudabenådade klassiska åkning som är fantastiskt vacker och nu när han har lagt till sig med ett riktigt helskägg så har han klättret lite till på hjälte skalan.

Tack till Maria Rydqvist som tagit kortet under uppladdningen i La Clusaz inför helgens världscup.

Livspussel

Denna veckan har jag svårt att få till pusslet med familj, möten och träning. Idag har vi luciafirande, på två håll dessutom, både på dagis och på förskolan så vi får dela upp oss, och på onsdag har vi banläggarträff inför U-10 mila, så jag har tryckt in lite träning idag på lunchen. Eventuellt får det bli likadant på onsdag för imorgon tisdag vill jag vara hemma med familjen. Hur slutet av veckan blir får vi se, jag såg på väderleks rapporten att det skulle komma upp emot 30 cm snö mellan torsdag och söndag, det skulle ju vara kul med lite skidor om det finns spår...
Träningen var den vanliga rundan som jag brukar springa på lunchen, 8 km på grusväg runt Skäresjö. Vädret var riktigt fint idag också, lite blåst i ansiktet på hemvägen men annars perfekt med -8 grader och strålande sol.

Fin snöpuls

Det var inte så bra uppslutning på dagens träning från klubbstugan och det var synd, de som inte var där missade en riktigt fin tur i underbart vinterväder. -7 grader och ganska vindstilla i skogen, bara ute på lite öppnare ytor bet det till i kinderna, en strålande sol från en molnfri himmel värmde bara knappt.

50% av de närvarande väntar på att jag skall ta kort.

Jag och Bosse sprang ganska mycket inne i skogen och pulsade i snön vilket mina ben tyckte bättre om än de senaste passen på asfalt och snömodd. 10,5 kilometer blev det och 76 minuter.

Visste jag redan!

Nu har tydligen övriga skid Sverige upptäckt det som jag redan visste, att Jokkmokk är ett riktigt fint ställe att åka skidor på! Läs speciellt det sista stycket i artikeln.
http://skidsport.runnersworld.se/artiklar/skidakning-i-jokkmokk.htm

Skidpremiär

Ibland är det bra nära perfekt. Idag var det en gnistrande vinterkväll med klart väder, vindstilla och -8 grader. Bra med snö, inga genomslag i spåret och oväntat bra preparerat. Lättvallat och riktigt lättåkt uppe på mossarna så att man kunde stå och staka långa partier.
Riktigt kul alltså. Jag åkte bara ett varv på "milen", alltså 9 kilometer, i lugn takt, jag vet hur det brukar kännas i kroppen dagen efter första skidpasset.
Tänk att det bara är början på december och redan är förhållandena riktigt riktigt bra! Hoppas att det håller i sig.

Vad jävlar!

Dagens pass var inte roligt. Efter det långa passet i söndags har jag återigen fått ont i vaderna, det är inte lyckat att dra igång träning efter en lugnare period på asfalt och snömodd.
Det hårda underlaget frestar på ben som är vana vid mjuk mossa och skall man dessutom sladda omkring utan fäste så blir dt inget bra och det fick jag känna av idag. Vi sprang ifrån skolan i Örby, nästan samma runda som jag brukar springa hemifrån, fast åt andra hållet, dvs först ner mot Kinna och avsluta upp för Kungaliden.
Redan nere i Skene stannade jag till ett kort ögonblick för att stretcha de korta musklerna på baksidan av benen men kom inte längre än halvvägs upp för Kungalia innan jag fick ge mig och börja gå i de brantaste partierna, benen var som trumpinnar.
Jag får försöka att få ordning på det här. Jag började äta magnesium nu redan ikväll och jag skall försöka att bli bättre på att stretcha.
12 kilometer blev det i alla fall, tog nästan 70 minuter inklusive promenaderna på slutet.

Något att fundera på

När man springer i skogen eller på vägen och springer upp för en backe så förflyttar man ju kroppen inte bara framåt utan också uppåt, man lyfter kroppen x meter högre upp och för det krävs det energi och arbete och därför blir man tröttare i en backe än på plana marken. Så långt är jag med.
Men vad händer då när man springer på ett löpband? Så länge löpbandet inte lutar är det inget problem, man måste springa lika fort som löpbandet rullar i motsatt riktning. Men varför blir man tröttare när löpbandet lutar? Kroppen stannar på exakt samma höjd hela tiden, man lyfter inte upp kroppen på allt högre höjder så inget extra arbete krävs för det.
Så varför blir man tröttare när bandet lutar? För det blir man bevisligen......
Någon som kan förklara hur det hänger ihop får gärna upplysa mig. Med risk för att framstå som mindre vetande....

Långpass

Varannan söndag har Bosse bjudit in till riktiga långpass som utgår från vår klubbstuga. För två veckor sedan var jag inte med, då hade jag ont av jet lag, men idag var det premiär för mig. Bosse hade kört ut dricka till Backen utefter Öxabäcksvägen och därifrån utgick två 8 kilometers rundor. Sprang man alltihop så fick man ihop 22 kilometer blandat på väg och stig, men det blev lite väl mastigt för min del så jag sprang med på första rundan och fortsatte därefter ner till stugan vilket blev 15 kilometer.
Från början var vi 10 stycken som gav oss iväg, Lena och Jonas sprang den norra rundan, så vi var 8 stycken som tog den södra. Jag, Niklas och Simon vek av efter första rundan men Bosse, Magnus och Martin U tog hela rundan.
Jag blev rejält trött men ändå var jag ganska nöjd när vi kom tillbaks. Det är det i särklass längsta jag har sprungit efter min "comeback", vi var ute i 1:40 och jag har långt kvar till att orka springa ordentligt så långt. Men det finns ju bara ett sätt att rätta till det, eller hur?

Rygg, mage och kalas

Lite dåligt med träning för tillfället. Igår var Karolina iväg på kalas så jag fick hålla mig hemma och idag är det min tur att kalasa lite. Vi är ett gäng med grabbar, numera gubbar, som inte har träffats på ett bra tag som skall ha en liten övning ikväll med bastu, god mat och gott att dricka. Skall bli kul att ses igen, några av dom har jag inte sett på flera år.
När jag var i Kina började jag med att träna mage och rygg de dagar jag inte springer. Jag tror att en stor del av att jag blir trött när jag springer beror på att mina bålmuskler är för klena och att jag tappar hållningen i löpsteget. Det blir sittups och lite statisk träning av ryggen, hoppas att det kan göra nytta.

Kult!

Grotesco har slagit till igen! Denna gång med en hyllningssång till orienteringen.

Orientera orientera!

Kallt om kinderna

Sprang för första gången i år den vanliga kvällsrundan om Näs och Örby kyrka idag. Tyckte att det gick ganska bra trots att det var lite slirigt och att termometern visade på 10-12 grader kallt. Jag ville inte ta i allt för mycket i backarna då jag vet att mina luftrör kan bli lite irriterade om jag drar i mig för mycket kalluft. orken fanns där i alla fall, jag var inte allt för sliten när jag var uppe i Örby och även de sista backarna i Skene gick över förväntan.
Jag trodde kanske att inte att klockan hade gått över timman då jag var hemma men den hade passerat med några minuter så jag har sprungit rundan fortare, men med tanke på förutsättningarna så måste jag ändå ha trampat på ganska bra.

Då var vi igång!

Igår hade vi som skall hålla i banläggningen till U-10 mila uppstartsmöte nere i Sätila. Vi började med att springa en sväng på Bosses nyreviderade karta och sedan satte vi oss i OK Rävens klubbstuga för att organisera upp det arbete som skall göras. Det var ett entusiastiskt och engagerat gäng som var sugna på att börja jobba, det här kommer att bli bra!
Som ni förstår kan jag inte visa vad och hur vi sprang men det blev en lugn tur där vi mest tittade på hur skogen ser ut och vi diskuterade en hel del på hur vi kunde utnyttja terrängen bäst mellan de tre arrangemangen. Vi var ute i lite över en timme och sprang en runda på 5 kilometer, så det blev en hel del prat i skogen.
Bosse har huvudansvaret för banläggningen vid alla tre tävlingarna. Jag och Bosse tar hand om U-10 mila, Bertil och Lars koncentrerar sig på medeldistansen och Håkan och Mikael tar långdistansen.
Skall bli kul att jobba ihop med de andra, vi har säker massor att lära varandra och ge tips på hur vi kan jobba smartare.

Vadont

Jag hade lösa planer på att få till en träning idag men jag kände i vaderna att jag får nog skynda långsamt så här i början av grundträningsperioden, det tog hårdare än jag har trott när jag var ute i torsdags. Jag får istället vänta tills imorgon, då skall vi som är banläggare på U-10 mila träffas nere i Sätila och springa en sväng på den nyritade kartan, skall bli spännande.

Än slank han dit...

Det var halt och jobbigt att springa idag. Snötäcket var varierande, inne i skogen var det riktigt fint att springa, inte mycket snö alls, men ute på hyggena var det tungt med drivor och lössnö som gjorde det svårt att få fäste. Att man får vakta varje steg och spänna sig gör att vaderna blir riktigt trötta efter ett tag.
Jag sprang hemifrån och upp till sjön där jag tog nästan ett varv på milen, det var bara över Ulvåsen som jag hoppade över, jag tog stigen nedanför berget istället. Det blev en rejäl runda, nästan 12 kilometer som nu efteråt känns i benen, det tog lite över 70 minuter så tempot var inte överdrivet men det var ett bra pass i novembermörkret och i pannlampans sken.

Äntligen igång igen!

Det har varit minst sagt tunt på träningsfronten den senaste månaden. Först var jag sjuk, sedan åkte jag till Kina och nu senast har tidsomställningen tagit ut sin rätt, men idag var jag äntligen igång igen och tränade. Jag åkte upp till Örby för att vara med på den gemensamma träningen, kanske inte den perfekta uppstarten med tanke på min osäkra form, men jag ville ha någon att springa med och kanske få snacka lite skit också.
Först såg det minst sagt mörkt ut, kvart i sex då det skulle börja, var jag själv på plats, men snart var vi riktigt många på plats. Ungdomarna var säkert 10 stycken och vi lite äldre var sju stycken, riktigt imponerande och kul en tisdagskväll i november när snön står på tvären i den iskalla vinden!
Väl ute kändes formen bättre än förväntat, tempot var i och för sig välkommet lågt för att alla skulle hänga med, men jag var ändå piggare än jag trott. Mot slutet gjorde sig dock magen påmind och jag fick ta några kortare pauser för att få det att släppa. Rundan blev 8,5 kilometer och tog 45 minuter.

Vimmelkantigt

Att ha jetlag är inte kul..... Idag har jag känt mig helt vimmelkantig hela dagen och nu när jag sitter och skriver så är det mest på känsla jag träffar tangenterna, blicken fladdrar bara.
Lyckades hålla mig vaken igår kväll till 8, räknade ut att då hade jag varit vaken i 22 timmar sedan jag vaknade i Peking. Sov ganska OK men vaknade redan vid halv 5 i morse och sedan var det omöjligt att somna om. Jag gick istället upp och startade datorn, surfade runt på allt som skrivits och visats om WC premiären uppe i Gällivare, hann precis färdigt innan  dom andra vaknade vid åtta.
Dagen har sedan gått i ultra rapid, ungarna och jag var uppe vid sjön och gick tipspromenad, det var utlovat tomtar och godis utefter vägen. Ylva gjorde en stor upptäckt, den första tomten vi mötte pratade precis som mormor, och var väldigt lik mormor! Den hade dessutom likadana jeans som mormor och någonstans där gick gränsen, både hon och Lisa genomskådade snabbt att det var mormor, Mona och Majbritt bakom skäggen. Vad jag vet är detta första gången som dom insett att det bara varit utklädda människor som varit tomtar, får se hur det går till jul.

Vi hann precis hem till avslutningen på damstafetten från Gällivare och jag såg sedan hela herrstafetten. Vilket fantastisk bredd svensk skidåkning har! Herrarna är lika bra som på 80 talet och damerna är bättre än någonsin. Tänk på hur det kunde se ut bland damerna för 20-30 år sedan. Någon enstaka medalj här och där, Billan och den importerade Ordina, men där bakom praktiskt taget ingenting. Nu är dom hur många som helst verkar det som! Vi har en bit kvar till Norge, men vilka framsteg!
Extra kul är det att se att Britta Johansson-Norgren och Maria Rydqvist är tillbaks. Stafett laget idag innehöll ju bara favoriter till mig, Britta, Haag, Maria och Kalla. Nu fattas det bara att Magdalena Pajala får upp farten på distans också så är det ju komplett.
Kul också att Mats Larsson fick chansen i första laget. Skägget han har skaffat sig är ju dessutom riktigt manifikt!

Hemma. I Europa i alla fall...

Det var ett tag sedan jag uppdaterade nu, men nu är jag nästan hemma. sitter på flygplatsen i Helsingfors och väntar på planet till Göteborg, det skall bli otroligt skönt att krama om Karolina och barnen igen efter två långa veckor.
De senaste dagarna har varit lite sega, jag åkte på feber i onsdags. Först började Per känna sig lite krasslig på jobbet och frågade mig om det var kallt på kontoret eller om det var honom det var fel på. Jag kände inget då, men fram på kvällen började jag också att frysa så det blev en tidig kväll och orolig sömn med feberfrossa halva natten. Vi gick till jobbet på torsdagen men åkte hem efter lunch för att sova ut. Eftermiddagen och stora delar av natten var jag helt utslagen vilket tydligen gjorde nytta för på fredag morgon var jag nästan frisk igen. Tur var väl det, att åka flyg med feber är inget kul.
Fredagskvällen tillbringade vi i Peking med mestadels shopping efter att vi ätit på en dansk! restaurang. Att det kan vara så gott med en riktig stek och en Carlsberg!
Shoppingen gjordes på Silk Market som låg strax intill hotellet. Köpte en hel del, men ångrar mig att jag inte köpte mer. det var riktigt billigt om man prutade så att skjortan stog rätt ut. Sa dom 600 så bjöd jag 50, vi möttes oftast någonstans strax över 100.
Jag får återkomma med inköpslistan, nu är det snart dags att gå ombord. Snart i Sverige!

Kamrat Svensson

Som en del i de prov vi genomför härborta så ingår det att utsätta bilarna för kyla och värme. I natt hade bilarna stått i kammaren där det var -25 grader, så det gällde att pälsa på sig då man gick in för att inspektera. Det fanns för ändamålet lite varmare kläder att låna, riktigt typiska arme rockar med stjärnor på knapparna och allt. Blev faktiskt lite sugen på att smyga med en hem.....

Kamrat Svensson anmäler sig för tjänstegöring!

Smått och gott 2

Idag tänkte jag bjuda på lite blandade bilder från våra turer ute på landsbygden och i stan.

Många kineser åker motorcykel, den används till det mesta. Ibland åker man flera stycken på, jag har sett tre vuxna och ett lite barn vid ett tillfälle. När det regnar sätter dom på ett parasoll som skydd mot vattnet. Parasollet sitter fast i ett fäste som är svetsat i framkant av tanken och består av plattjärn och fyrkants profil, det räcker att kana fram en 30 centimeter så har man fästet rakt i magen. Bra vid en krock.....

Några barnvagnar har jag inte sett här utan barnen bärs antigen på armen eller som här i en spånkorg på ryggen. Det är oftast mor eller farföräldrar som syns ute med barnen, föräldrarna är väl på jobbet. Inga blöjor används, de minsta har istället byxor där det är en slits över rumpan, om behov uppstår håller bara den vuxne ut barnet i knävecken och dom får göra vad dom måste. Detta kan av naturliga skäl ske var som helst, i vägkanten eller som i söndags på golvet i tunnelbanan.

Det är dieselbrist i Kina. I China Daily läste jag att det ransoneras och att varje kund får tanka för 200 Huan åt gången vilket kanske motsvarar 30 liter. Det förslår inte mycket på en stor lastbil och får som följd att det är långa köer till mackarna. Kön på bilden uppskattade jag till nästan en kilometer lång. Men inte något ont som inte har något gott med sig, trafiken på väg hit till jobbet idag var betydligt bättre än tidigare dagar, det märktes att de flesta lastbilar stod still.

Utanför hotellet pågår det som överallt annars ett bygge av ytterligare ett höghus. Det verkar som om dom jobbar dygnet runt, oavsett när man tittar ut så pågår verksamhet. Någon berättade att de flesta kineser är anställda på 40 timmar per vecka men att dom har insskrivet i avtalen att jobba ytterligare 80 timmar per månad övertid. Utan att få mer i lön. Detta innebär att de flesta jobbar 60 timmars veckor för jämnan, tuffa pix.
En normal lön för en fabriksarbetare ligger mellan 1500-2000 Huan, lika mycket i kronor.

Trafik (o)vett

Som ni har förstått har dom en lite annorlunda syn på det här med trafikregler här i Kina. Att hitta snabbaste vägen framåt är alltid det som är viktigast, kosta vad det kosta vill.
Följande filmsnutt lyckades vi fånga häromdagen. Vi var på en större 4 filig väg och skulle svänga ut på motorvägen. Påfarten hade bara två filer och praktiskt taget alla skulle svänga så det blev en stor skethög med bilar som knödde sig in på påfarten. Vår bil hade hamnat längst till vänster och chaufören insåg att det skulle bli svårt att ta sig in bland de andra bilarna. Han löste istället problemet på ett annat sätt.

Han fortsatte alltså ner till avfarten istället och körde mot trafiken ner på motorvägen där han tog höger och var förbi hela kön! Fiffigt, eller hur?

Sorgligt att se...

Det var inte lika kul som det låter idag på förmiddagen när vi besökte Chonqing Zoo. Dom skulle ha många spännande djur men det var en i stora delar en besvikelse. Men mer om det snart.

Efter frukosten hoppade vi på monorailen, stadens variant av tunnebana som till stora delar går ovan ljord och till och med en bra bit upp i luften. vi gick ner vid en station nära hotellet och efter lite fippel fick vi tag i biljetter dit vi skulle, vi fick tillslut hjälp av en vakt som visade oss hur automaterna fungerade.

Zooet ligger i utaknaten av stan så det var en bra bit som vi åkte, men det kostade inte mer än 4 Huan per person. (Vet inte om jag har nämnt det tidigare men växelkursen är praktiskt taget 1 till 1 mellan Huaen och kronan dvs dom är lika mycket värda, enkelt för oss svenskar.) Vi var lite osäkra hur långt vi skulle åka, det stod ingenstans på linjekartan om var zooet låg men på kartan räknade vi till 10 stationer.

Som tur var så var det även en engelsk röst i högtalarna som talade om vad stationerna hette och också vad som låg nära stationen så det löste sig förträffligt.

Väl framme vid zooet så började det småregna, oturligt men inte mycket att göra åt. Vi betalade och gick in, och nästan direkt innanför grindarna var pandornas inhängnad. Det var många ganska små inhängnader men det syntes inte inte några pandor i alla, totalt såg vi nog en fem stycken som satt och mumsade på bambu löv allihop.

Så långt så gott, men ju längre in i parken vi kom ju sämre blev det. Vi passerade tigrar, antiloper och björnar som allihop hade för små och för tråkiga burar, oftast helt i betong eller en kal jodyta som var rena lervällingen. Men tråkigast var det att se aporna, de satt uppradade i bur efter bur längst bort där det var mörkt som på kvällen. Oftast satt de ensamma med i bästa fall en gren i de små betongbunkrarna.

Jag gick snabbt därifrån och orkade inte ta några kort. Förfärligt.

Vi tröttnade ganska fort i regnet så vi tog monorailen tillbaks till centrum, köpte lunch på Subway och gick tillbaks till hotellet för att torka upp.

Efter att lunchen sjunkt undan har jag även hunnit med att springa en stund på löpbandet, det blev 8 kilometer nu också men denn agång valde jag ett mer kuperat program, jädrar vad det suger i när bandet går upp på 7%!

Kulturella

Efter en veckas jobb var det dags att vara lite mer kulturella nu när det äntligen blivit helg. Per hade lite tips vad vi kunde hitta på så jag hängde på. Vi tog en taxi nbort till vad som kallas "Gamla staden" en bevarad del av Chongqing med äldre hus som nu mest tjänar som turisfälla.

Lämnade man den största shoppinggatan så verkade det lite mera genuint och vad vi kunde förstå så bodde det en hel del mäniskor i husen längst de trånga gränderna. Kikade man in bakom de enkla plankdörrarna så såg det ut som i en gammal ladugård, dammigt, skitigt och gistna trappor.

 Lukten i gränderna var en blandning mellan matlagning, blöt hund och avlopp. Riktigt hemtrevligt.....

Det fanns även ett buddistiskt tempel som man fick gå in i för en 5:a. några munkar gick och höll ordning och sålde rökelse.

Vi avslutade dagens kulturella odysse med att besöka "Museum of the Tree Gorges" som visade Chongqings historia, utvevckling och natur. Blev ganska svårt att få något utbyte av då de flesta skyltar var på kinesiska. Utan förklaring blir alla stenar och arkeologiska fynd ganska lika efter tag.

Snyggt men inte pråligt....

..... sa fan och målade svansen grön. Nu på eftermiddagen kom Jack och frågade om vi inte ville följa med och titta på det bostads området där han hade köpt lägenhet. Det är bara en liten bit härifrån fabriken så vi var där på 5 minuter.
Jacks hus var ännu inte färdigt men dom hade färdiga visningslägenheter som 3 små värdinnor gärna visade oss. Utanför stod det vakter och gjorde honör när vi steg ur bilen och det var snygga gångar och gräsmattor.

Entren var draperad i guld och röda mattor låg på uppfarten. Väl uppe på 17:e våningen så var det två lägenheter som gick att köpa, färdig dekorerade och möblerat.

Guld och sammet, marmorgolv och stora panoramafönster.

Lägenhet nummer 2 var inredd i lite annan stil men ändå lika pråligt.

2,8 miljoner skulle dom ha för 240 kvm, färdigmöblerat och klart. Bara att slå till!?!

Utsikten ner mot golfbanan:

Jack var tydlig med att hans lägenhet var inte så här fin, betydligt enklare.

Som sagt var, kontrasterna är stora här i Kina. Ganska långt från gubben med kärran i backen utanför hotellet....

Smått och gott

Lite blandat som vi har varit med om och sett hittils här i Kina.

Idag på förmiddagen var vi ute och åkte på samma nybyggda motorväg som häromdagen. Plötsligt stannar all trafik framför oss och vi får vackert ställa oss i kön.

Vi frågar vår chaufför vad det är som händer och han förklarar då att det är en från "government" som är ute och inspekterar den nya vägen och att man då stänger av densamma helt och hållet för att han skall få titta ifred. Vi stod säkert still i en halvtimma och sedan var det fritt fram att köra igen. Hoppas att allt var till belåtenhet.
Lite längre fram i kön stod en hög med motorcyklar och väntade. En hade en last med levande höns.

Idag var första dagen då dimman inte låg riktigt lika tät som tidigare under veckan och nu ser man hur staden verkligen ser ut. Om jag skall försöka förklara så tänk er en byggarbetsplats och så tänk att den är på ett tre gånger tre mil stort område, så har ni Chonqing. Dom bygger överallt! Och inga småhus, det är höghus med 30 våningar eller mer.

Många av husen står tomma, dom är byggda på ren spekulation. Man räknar med att huspriserna skall skjuta i höjden de närmsta åren. Jack, vår kontakt här borta, berättade att han hade köpt en ny lägehet på 100 kvm och betalt 5400 RBM per kvm, för ett år sedan var priset 3200 RBM.... De enda som inte stiger är lönerna och priset på bilar.

Kina är verkligen kontrasternas land. Nya fina motorvägar med nya bilar och så helt plötsligt kommer en gammal tant rullande på en kärra med matvaror. Mitt på vägen.
Eller utanför hotellet, ett riktigt lyxhotell med tjusig entre, och så en gammal gubbe som pötter en överlastad kärra upp för backen.

Det fattas bara att han plötsligt hivar upp en iPhone 4 ur fickan för att svara.

Storebror ser dig...?

Kina har vissa inskränkningar på internet för sina undersåtar, då jag är på hotellet och går direkt ut på internet kan jag inte få upp min eller andras bloggar, sidorna är spärrade. Om jag sitter här på jobbet går det bra, då går jag via Fords servrar.
Det sägs ju också att det sitter x antal statsanställda här borta som har som enda uppgift att läsa vad som skrivs om Kina på internett. Om det stämmer eller inte vet jag inte, men jag kan gå in och titta på statistik för min blogg där man bl.a. kan se hur många besökare jag haft och också varifrån de kommer. Flest kommer från Sverige, av förklarliga själ, men också de övriga nordiska länderna, USA, Spanien och Canada är representerade. Och nu har helt plötsligt Kina dykt upp på listan, med 2 besökare.
Så om det är någon statsanställd övervakare som läser detta: Hej, hej på er! Hoppas att ni hittar något matnyttigt bland svettiga träningskläder, orienteringskartor och snoriga ungar!

Ny tur till Bei Bei

Det är inte alltid lätt att göra sig förstådd med kineser. Vi försöker få förare som skall köra åt oss att vara engelsktalande men det finns för få och ibalnd får vi nöja oss med någon som bara kan kinesiska. Detta gör det naturligtvis lite svårt att komunisera..... Men med lite god vilja så kommer vi både iväg och tillbaks.
Idag var vi åter ute på förmiddagen. Vi förklarade för Jack som är vår kontakt att vi hade åkt till Bei Bei igår och att vi nu ville åka någon annanstans, så vi skulle få lite andra vägar. detta skulle inte vara något problem utan han förklarade för föraren och vi åkte iväg. Gissa vart! Jo naturligtvis till Bei Bei! Denna föraren var med igår också men han hade tydligen inte lagt vägen på minnet utan körde dessutom fel flera gånger, jag tror att han stannade för att fråga efter vägen mer än fem gånger. Det är klart spännande att vara mitt ute på vischan i Kina med en chaufför man inte kan prata med och som dessutom är helt vilse....
Men vi fick se lite mer av bakgårdarna i Bei Bei i alla fall.

 

Landsbygdstur

På förmiddagen idag så lyckades vi får till en lite längre tur ut på landsbygden. eller så mycket landsbygd var det inte, vi åkte på en helt nybygd motorväg nordväst ut från fabriken mot en stad som heter Beibei, en universitetsstad där ett av södra Kinas största universitet ligger. Strax utanför staden körde vi upp på ett berg där det ligger, antog vi, ett tempel. Stora delar av berget är naturreservat med stora skogar.

Det tempelliknande tornet syns uppe på toppen.

Vacker var det och ännu vackrare hade det varit om inte den alltid närvarande dimman hade stört utsikten. Chongqing kallas för övrigt "foggy city" pga att det nästan alltid är dimma här, staden ligger precis vid Yangtse floden nere i en håla så dimman trillar ner från bergen och dränker staden.

Shopping och träning

Igår kväll efter jobbet tog vi en taxi hem istället för att åka buss. Med tanke på den masodontresa vi hade i måndags med bussen tog vi det säkra före det osäkra och åkte taxi. Detta gjorde att vi hade lite bättre med tid att hitta på något inna det var dags för mat, så vi gick ner till Hongyadong, en lokal marknad där dom säljer både lokala och andra varor.

På vägen dit stannade vi i en Outdoor affär och jag köpte en fodrad Oakley vinterjacka för det facila priset av 260 kronor. Väl framme skulle vi bara titta lite men snart fastnade vi i en klockaffär där jag slog till på en TAG Heuer Grand Carrera klocka som försäljerskan ville ha 650 kronor för. Hon slog direkt av 20% för att Per hade handlat där tidigare, alltså 520 kronor. Jag bjöd 400 och hon gav med sig efter lite tjöt, så antagligen tog jag i för dåligt, den hade säkert gått att få¨lite billigare. Men klockan är fräck och jag är nöjd, så egentligen är det inte mycket att klaga på.

Väl på hotellet igen så fick jag ett ryck och gick ner på gymmet. Sprang på löpbandet i 25 minuter, jag orkade inte mer rent mentalt, det är dödens tråkigt att springa rakt in i en spegel! Dessutom blir jag väldigt stum i benen.