Blandade känslor idag på jobbet. Imorgon flyttar jag ner till Göteborg och börjar mitt nya jobb och avslutar därmed en epok i mitt liv, 1998 började jag arbeta här uppe på Hällereds provbana och med undantag av de tre åren jag var i USA så är det det enda stället jag varit på Volvo. I och för sig i lite olka roller men ändå på samma plats. Det blir en stor omställning att ta åt höger nere i korset och köra mot storstaden istället för att köra rakt fram. Undrar hur många gånger jag kommer att köra fel...?
Jag har trivts oerhört bra med mitt jobb men efter nu 7 år i sträck med samma arbetsuppgifter känns det som om det är dags att ta ett steg i någon annan riktning. Min nya titel blir PM, Project Manager, på PKV (Provning Komplett Vagn) vilket innebär att jag ansvarar för komplettbils verifieringen i ett eller flera projekt inom avdelningen. Det blir att sammordna alla aktiviteter vi skall göra inom projektet och sammanställa och leverera resultaten. Spännande att få ta ett större grepp än jag gjort tidigare men också en fasligt massa nytt att lära sig.
Min första åtgärd blir att gå in på Göteborgs kartors hemsida och beställa lite nya träningskartor. Man får ju utnyttja att man har en ny resväg hem!
måndag 31 oktober 2011
söndag 30 oktober 2011
GPS addict?
Jag glömde GPS klockan idag när jag åkte iväg på träningen. Direkt infann sig en känsla av tomhet, det var något som fattades, att träningen inte skulle bli lika bra som med klocka.
Löjligt är ju bara förnamnet. Varför skulle träningen bli sämre bara för att jag inte hade GPS? Vi skulle springa precis samma runda i samma tempo oavsett. Har jag gått och blivit GPS beroende?
Nej, vi har tränat i alla fall. Sprungit en bra runda i det lite halvkymiga vädret jag och kartritarn. Som vanligt när kartritarn är med så är det besök vid olika nya hyggen och gallrade grönområden som bestämmer rutten. Det gäller att hålla koll på vad som händer i skogen och korrigera i kartbasen. Banan som hade ritats in var tydligen aldrig riktigt menad att fullföljas helt, vi skulle se vad klockan och orken sa efter hand. I detta fallet sa orken och klockan att det kunde vara lagom att avbryta vid 9:an och istället springa på västra sidan sjön hem mot stugan. Jag blev trött i ryggen i slutet, tror att det hänger ihop med lite korta lårmuskler och svag rygg och mage. Jag borde träna mer styrketräning och inte slarva med stretchingen. Bättring Svensson!
Vet inte hur långt vi sprang men det tog 80 minuter.
Löjligt är ju bara förnamnet. Varför skulle träningen bli sämre bara för att jag inte hade GPS? Vi skulle springa precis samma runda i samma tempo oavsett. Har jag gått och blivit GPS beroende?
Nej, vi har tränat i alla fall. Sprungit en bra runda i det lite halvkymiga vädret jag och kartritarn. Som vanligt när kartritarn är med så är det besök vid olika nya hyggen och gallrade grönområden som bestämmer rutten. Det gäller att hålla koll på vad som händer i skogen och korrigera i kartbasen. Banan som hade ritats in var tydligen aldrig riktigt menad att fullföljas helt, vi skulle se vad klockan och orken sa efter hand. I detta fallet sa orken och klockan att det kunde vara lagom att avbryta vid 9:an och istället springa på västra sidan sjön hem mot stugan. Jag blev trött i ryggen i slutet, tror att det hänger ihop med lite korta lårmuskler och svag rygg och mage. Jag borde träna mer styrketräning och inte slarva med stretchingen. Bättring Svensson!
Vet inte hur långt vi sprang men det tog 80 minuter.
lördag 29 oktober 2011
Fredags mys
Egentligen är det kass att träna på fredagar. man är trött efter hela veckans jobb och vill helst av allt bara sjunka ner i soffan hemma och somna framför Doobidoo. Men denna veckan passade det bra att klämma in ett lugnt pass efter jobbet denna dag.
Jag har en runda som jag av någon anledning brukar springa på fredagar, runt sjön hemifrån, antagligen för att det är snabbt avklarat och att det är ungefär såpass långt som jag orkar. 7 kilometer är ju bättre än ingenting. Kan man ju intala sig i alla fall.
Imorgon tjuvstartar vi träningarna från stugan på söndagar. Egentligen startar det inte innan alla tävlingar är slut, efter 2-milen, men eftersom både jag och Bosse var tävlingslediga så bestämde vi oss för att börja redan i morgon. Är det fler som är träningssugna så träffas vi kl. 10 imorgon.
Jag har en runda som jag av någon anledning brukar springa på fredagar, runt sjön hemifrån, antagligen för att det är snabbt avklarat och att det är ungefär såpass långt som jag orkar. 7 kilometer är ju bättre än ingenting. Kan man ju intala sig i alla fall.
Imorgon tjuvstartar vi träningarna från stugan på söndagar. Egentligen startar det inte innan alla tävlingar är slut, efter 2-milen, men eftersom både jag och Bosse var tävlingslediga så bestämde vi oss för att börja redan i morgon. Är det fler som är träningssugna så träffas vi kl. 10 imorgon.
fredag 28 oktober 2011
onsdag 26 oktober 2011
Sista minuten
Dagens träning fick revideras i sista stund. Karolina skulle iväg och handla till hästen och sedan skulle jag träna, så var planen, men eftersom hon fick skuta på utflykten fick jag träna först. Men inte mig emot, det var fortfarande ljust och jag slapp pannlampa. En snabbt ihop svängd bana printades och jag kastade mig i bilen. Då jag visste att frun stod och väntade så ville jag komma hem igen så fort som möjligt så tempot var därefter. Tyvärr upptäckte jag då jag skulle stänga av klockan då jag kom tillbaks till bilen att jag redan hade dödat den efter lite över 20 minuter så jag kan inte visa hur jag sprang andra delen.
Det blev lite kallt i slutet efter en riktig störtskur. Det är ingen värme i blåsten längre.....
Engagerade människor
Det är härligt att träffa människor som brinner för det dom gör, oavsett vad det är. Om det dessutom är något som engagerar en själv så är det ännu bättre.
Igår var vi på jobbet iväg på ett studiebesök hos Pewano, ett gäng som har som långsiktigt mål att vara i topp på det tuffa öken rallyt Paris-Dakar. Dom har byggt en racerbil med Volvo XC60 utseende som dom precis efter årsskiftet skall starta med i det berömda rallyt. Jag säger liknar en XC60, för det enda som är original på bilen är Volvo märket i grillen och baklamporna, allt annat är specialtillverkat för det speciella ändamålet.
Pewano har 5-6 anställda som bara sysslar med detta, dom har två stora verkstadslokaler där dom håller till, en stor lastbil som servicebil och 2 stycken XC60 bilar som följebilar. Fråga inte hur dom får ihop det ekonomiskt... Eftersom jag i en avlägsen forntid har fuskat lite i motorsports branschen så vet jag hur svårt det är att få till stöttning från sponsorer men dom har tydligen lyckats.
Riktigt intressant var det att höra dom berätta om satsningen, rallyt och det tekniska på bilen. Kunniga, engagerade och snacksaliga är bara förnamnet. God fika bjöd dom också på!
Vi avslutade sedan kvällen med bowling och en god bit mat. Jag lyckades bli bäste man på bowlingen, ett resultat som säger mer om konkurrensen än om min egen insats. Skall man förenkla så kan man säga att vi var lika dåliga allihop, poängnivån väljer jag att vara osagd.
Idag få det f-nimej bli bättring på träningsfronten! Ett pass med pannlampa framåt kvällningen står på programmet.
Igår var vi på jobbet iväg på ett studiebesök hos Pewano, ett gäng som har som långsiktigt mål att vara i topp på det tuffa öken rallyt Paris-Dakar. Dom har byggt en racerbil med Volvo XC60 utseende som dom precis efter årsskiftet skall starta med i det berömda rallyt. Jag säger liknar en XC60, för det enda som är original på bilen är Volvo märket i grillen och baklamporna, allt annat är specialtillverkat för det speciella ändamålet.
Pewano har 5-6 anställda som bara sysslar med detta, dom har två stora verkstadslokaler där dom håller till, en stor lastbil som servicebil och 2 stycken XC60 bilar som följebilar. Fråga inte hur dom får ihop det ekonomiskt... Eftersom jag i en avlägsen forntid har fuskat lite i motorsports branschen så vet jag hur svårt det är att få till stöttning från sponsorer men dom har tydligen lyckats.
Riktigt intressant var det att höra dom berätta om satsningen, rallyt och det tekniska på bilen. Kunniga, engagerade och snacksaliga är bara förnamnet. God fika bjöd dom också på!
Vi avslutade sedan kvällen med bowling och en god bit mat. Jag lyckades bli bäste man på bowlingen, ett resultat som säger mer om konkurrensen än om min egen insats. Skall man förenkla så kan man säga att vi var lika dåliga allihop, poängnivån väljer jag att vara osagd.
Idag få det f-nimej bli bättring på träningsfronten! Ett pass med pannlampa framåt kvällningen står på programmet.
måndag 24 oktober 2011
Lite inspiration
Om det är fler än jag som känner sig oinspirerade kan jag rekomendera klipp som det här:
Varför har vi ingen sån skog här hemma?
Varför har vi ingen sån skog här hemma?
Oinspirerat
Det känns lite avslaget just nu. Både på träningssidan och här på bloggen.
Men det anske är samma sak? Om jag inte tränar så är det ju inte mycket att skriva om på en blogg som handlar om träning. Eller?
Lusten har runnit av mig de senaste veckorna, jag har svårt för att ta mig i nackskinnet och ge mig ut och bli trött. Kommer ut gör jag ibland, kanske för sällan dock, men när jag väl är ute så är det inget go, inget jävlar annamma. Det går tungt och segt och det blir ju inte bättre av att man inte tränar, tvärtom, det är bara en nedåtgående spiral.
Trots allt var jag ute igår förmiddag. Det var en strålande vacker höstdag med hög och klar luft och en strålande sol från molnfri himmel så det var njutningsfullt att vara ute men tändningen var långt borta. Starten var OK, jag sprang på spåren uppe vid sjön eftersom jag inte vågade mig ut i skogen nu under jakten, och jag fick kryssa mellan tipspromenerare vilket gjorde att jag höll tempot uppe, men så fort jag kom in i skogen och blev ensam rann det av mig igen. Rundan blev kort och tempot skralt. Men det var som sagt fint väder....
Förhopningsvis är det bara en tillfällig svacka nu efter säsongen, jag längtar till när våra gemensamma söndagsträningar kommer igen så att jag får lite draghjälp.
Men det anske är samma sak? Om jag inte tränar så är det ju inte mycket att skriva om på en blogg som handlar om träning. Eller?
Lusten har runnit av mig de senaste veckorna, jag har svårt för att ta mig i nackskinnet och ge mig ut och bli trött. Kommer ut gör jag ibland, kanske för sällan dock, men när jag väl är ute så är det inget go, inget jävlar annamma. Det går tungt och segt och det blir ju inte bättre av att man inte tränar, tvärtom, det är bara en nedåtgående spiral.
Trots allt var jag ute igår förmiddag. Det var en strålande vacker höstdag med hög och klar luft och en strålande sol från molnfri himmel så det var njutningsfullt att vara ute men tändningen var långt borta. Starten var OK, jag sprang på spåren uppe vid sjön eftersom jag inte vågade mig ut i skogen nu under jakten, och jag fick kryssa mellan tipspromenerare vilket gjorde att jag höll tempot uppe, men så fort jag kom in i skogen och blev ensam rann det av mig igen. Rundan blev kort och tempot skralt. Men det var som sagt fint väder....
Förhopningsvis är det bara en tillfällig svacka nu efter säsongen, jag längtar till när våra gemensamma söndagsträningar kommer igen så att jag får lite draghjälp.
fredag 21 oktober 2011
Hög koncentration
Igår försökta jag att ta igen det jag eventuellt missade i tisdags när jag skippade träningen. Och det gick bra tycker jag!
Övningen vi skulle genomföra på den gemensamma träningen var en evighetsstafett som skulle springas tre och tre. tanken var att man börjar med att följa med den som springer först till enförsta kontrollen, springer sedan först till kontroll två och sedan släpper de två andra för att snedda över till kontroll fyra där man återigen hänger på den andre. Solklart eller? Som tur är så är det lättare att genomföra än att förklara. Det är som den gamle läraren sa; "Ni tycker detta är enkelt men vänta tills jag har förklarat".
Tyvärr var vi inte riktigt rätt antal med på träningen så jag och Lennart fick springa själva. Vi fick således inte till övningen som den var tänkt utan vi sprang ihop hela tiden och turades om att springa först. Vi delade upp det så att vi tog samma kontroller på hemvägen som på utvägen, på så sätt fick vi springa olika sträckor men ta samma kontroller från ett annat håll.
Banan blev bara 5,2 kilometer men vi lyckades ändå vara ute prick timman. Vi får skylla på att det var mörkt, svår orientering, kuperat och att vi även gjorde några onödiga svängar när koncentrationen dippade. Det behövs inte mycket oskärpa när amn springer på natten innan det blir en liten sväng....
Kul övning var det. Tänk om man hade lite sån orientering på natt-tävlingarna istället för de vanliga terrängloppen!
Övningen vi skulle genomföra på den gemensamma träningen var en evighetsstafett som skulle springas tre och tre. tanken var att man börjar med att följa med den som springer först till enförsta kontrollen, springer sedan först till kontroll två och sedan släpper de två andra för att snedda över till kontroll fyra där man återigen hänger på den andre. Solklart eller? Som tur är så är det lättare att genomföra än att förklara. Det är som den gamle läraren sa; "Ni tycker detta är enkelt men vänta tills jag har förklarat".
Tyvärr var vi inte riktigt rätt antal med på träningen så jag och Lennart fick springa själva. Vi fick således inte till övningen som den var tänkt utan vi sprang ihop hela tiden och turades om att springa först. Vi delade upp det så att vi tog samma kontroller på hemvägen som på utvägen, på så sätt fick vi springa olika sträckor men ta samma kontroller från ett annat håll.
Banan blev bara 5,2 kilometer men vi lyckades ändå vara ute prick timman. Vi får skylla på att det var mörkt, svår orientering, kuperat och att vi även gjorde några onödiga svängar när koncentrationen dippade. Det behövs inte mycket oskärpa när amn springer på natten innan det blir en liten sväng....
Kul övning var det. Tänk om man hade lite sån orientering på natt-tävlingarna istället för de vanliga terrängloppen!
onsdag 19 oktober 2011
Svacka
Igår var det som bekant tisdag och tisdag är normalt träningsdag. På vägen hem från jobbet satt jag och bollade ideer fram och tillbaks vad jag skulle hitta på. Springa med karta? I så fall på vilken karta då? Bara sticka ut och springa en sväng? Men det var som om inget fångade mitt intresse, inget engagerade mig.
Vad gör man då? I mitten av oktober? När säsongen är slut och det är fem månader kvar till nästa tävling?
Jag la ner hela skiten. Jag bestämde mig för att sitta hemma och spela spel med mina barn istället.
Svag människa? Nä, jag tycker det var ett bra beslut.
På torsdag tar vi igen det förlorade passet.
Vad gör man då? I mitten av oktober? När säsongen är slut och det är fem månader kvar till nästa tävling?
Jag la ner hela skiten. Jag bestämde mig för att sitta hemma och spela spel med mina barn istället.
Svag människa? Nä, jag tycker det var ett bra beslut.
På torsdag tar vi igen det förlorade passet.
tisdag 18 oktober 2011
Ett träningspass - Ett liv
Direkt när starten går undrar man om man inte har tagit på sig lite för lite kläder, skall det verkligen vara så här kallt. Man tar de första stapplande ovana stegen men redan efter någon minut har man hittat rytmen och det börjar att flyta på. Man har kanske fortfarande sällskap med någon äldre som visar vägen men snart vill man klara sig själv och man ökar tempot, vänder sig om några gånger de första 15 minuterna för att se att de fortfarande finns där bakom.
Efter en kvart ser man att det är andra ute och springer, man ser någon tjej som ligger strax före men det verkar omöjligt att springa ikapp. Skulle man mot förmodan fånga in någon så blir det kortvarigt sällskap, snart är man ensam igen. Hos några jämnåriga träningskompisar får man tröst och förståelse.
20-25 minuter in i passet finns hon plötsligt bara där, man vet inte var hon kom ifrån, antagligen var det hon som sprang ikapp. Man slår följe efter stigen och man har bara ögon för sitt nya sällskap, glömda är de gamla träningskompisarna. Man tar små korta pauser i det gröna gräset på någon äng och solen skiner konstant från en klarblå himmel. Efter bara 5 minuter får man slå av på tempot eftersom man nu har en barnvagn att skjuta på.
Passet övergår nu från distans med fartlek till miniknat och inskolning innan man återigen kan öka tempot efter lite över halvtimmen. Men det gäller att inte springa för fort för att undvika att man blir helt ensam i skogen igen.
Mellan 40 minuter och timman finns det egentligen inget som hindrar att tempot kan ökas men av någon anledning så går det bara tyngre och tyngre, uppförsbackarna verkar komma allt tätare och utförsbackarna blir sällsynta. Damer ser man bara på avstånd, att försöka springa ikapp dom skulle inte vara mödan värd. Däremot känns det som om man kan springa och prata med träningskompisarna hur länge som helst. Också dom har intatt ett mera behagligt prat tempo.
70 minuter har passerats men man ger sig inte så lätt även om backarna numera tas i gångfart. Titta vad mycket svamp här är i skogen! Man minns tillbaks på den första halvtimman; Då skulle ni varit med pojkar! Då var det ett annat tempo! När klockan visar på över 80 ser man snart målet och det känns som om det snart kan räcka, inget är ändå lika kul som det har varit. Visst var det bättre när man var pigg och utvilad?
När klockan stannas på 90 och det är dags att ställa in skorna i hyllan kan man se tillbaks på ett väl genomfört träningspass och hoppas att det har varit till någon nytta. Kul var det i alla fall!
Som tur är så sticker vi ut imorgon igen.
Efter en kvart ser man att det är andra ute och springer, man ser någon tjej som ligger strax före men det verkar omöjligt att springa ikapp. Skulle man mot förmodan fånga in någon så blir det kortvarigt sällskap, snart är man ensam igen. Hos några jämnåriga träningskompisar får man tröst och förståelse.
20-25 minuter in i passet finns hon plötsligt bara där, man vet inte var hon kom ifrån, antagligen var det hon som sprang ikapp. Man slår följe efter stigen och man har bara ögon för sitt nya sällskap, glömda är de gamla träningskompisarna. Man tar små korta pauser i det gröna gräset på någon äng och solen skiner konstant från en klarblå himmel. Efter bara 5 minuter får man slå av på tempot eftersom man nu har en barnvagn att skjuta på.
Passet övergår nu från distans med fartlek till miniknat och inskolning innan man återigen kan öka tempot efter lite över halvtimmen. Men det gäller att inte springa för fort för att undvika att man blir helt ensam i skogen igen.
Mellan 40 minuter och timman finns det egentligen inget som hindrar att tempot kan ökas men av någon anledning så går det bara tyngre och tyngre, uppförsbackarna verkar komma allt tätare och utförsbackarna blir sällsynta. Damer ser man bara på avstånd, att försöka springa ikapp dom skulle inte vara mödan värd. Däremot känns det som om man kan springa och prata med träningskompisarna hur länge som helst. Också dom har intatt ett mera behagligt prat tempo.
70 minuter har passerats men man ger sig inte så lätt även om backarna numera tas i gångfart. Titta vad mycket svamp här är i skogen! Man minns tillbaks på den första halvtimman; Då skulle ni varit med pojkar! Då var det ett annat tempo! När klockan visar på över 80 ser man snart målet och det känns som om det snart kan räcka, inget är ändå lika kul som det har varit. Visst var det bättre när man var pigg och utvilad?
När klockan stannas på 90 och det är dags att ställa in skorna i hyllan kan man se tillbaks på ett väl genomfört träningspass och hoppas att det har varit till någon nytta. Kul var det i alla fall!
Som tur är så sticker vi ut imorgon igen.
Grattis Johan!
Som helt väntat var så tar Johan Högstrand en välförtjänd plats i junior landslaget nästa år med JVM i slovenien som sitt stora mål.
http://www.orientering.se/Nyheter/Starktstabiltochspannandejuniorlandslag/
Stort grattis Johan! Du gör oss allihop stolta!
http://www.orientering.se/Nyheter/Starktstabiltochspannandejuniorlandslag/
Stort grattis Johan! Du gör oss allihop stolta!
söndag 16 oktober 2011
Försiktig comeback
Historisk snabbt tillfrisknande, i alla fall i mitt fall, gjorde att jag kunde börja springa redan idag. Om jag skall vara ärlig så hade jag nog kunnat vara igång redan igår men då hade vi fullt upp med 40-års firande så det blev en vilodag extra. Ingen katastrof vid denna tiden på året.
Men i dag var som sagt igång. Inget bra träningspass men jag var ute i alla fall. Det var som vanligt, efter några dagars vila känns det hur bra som helst till att börja med men efter en 20 minuter gör kroppen en påmind om att man inte varit helt kry de senaste dagarna. Avslutningen på rundan blev väldigt lugn.
Jag lyckades ta mig runt åttan uppe vid sjön, vågade inte sticka ut innan det nästan var mörkt, man vet inte hur trägna älgjägarna är så här i början på jakten. Även om man springer på de markerade spåren så är det ju onödigt att störa mer än nödvändigt.
Men i dag var som sagt igång. Inget bra träningspass men jag var ute i alla fall. Det var som vanligt, efter några dagars vila känns det hur bra som helst till att börja med men efter en 20 minuter gör kroppen en påmind om att man inte varit helt kry de senaste dagarna. Avslutningen på rundan blev väldigt lugn.
Jag lyckades ta mig runt åttan uppe vid sjön, vågade inte sticka ut innan det nästan var mörkt, man vet inte hur trägna älgjägarna är så här i början på jakten. Även om man springer på de markerade spåren så är det ju onödigt att störa mer än nödvändigt.
fredag 14 oktober 2011
Avslutad omröstning
Tack för hjälpen med era råd om hur jag skall göra med namnet på bloggen då jag tar steget upp i H45.
Snart är tiden ute
En förkrossande majoritet tyckte att jag skulle behålla namnet även om det kommer att bli en aning inaktuellt, och så kommer det väl antagligen också att bli. Om jag fortfarande har motivationen att hålla på då....
Någon hade också tryckt i alternativet "Lägg ner skiten". Det kanske är det rådet man skall ta fasta på?
Det var kul, det här med omröstningar, det får jag göra igen! Har någon något bra förslag på frågeställningar?
Snart är tiden ute
En förkrossande majoritet tyckte att jag skulle behålla namnet även om det kommer att bli en aning inaktuellt, och så kommer det väl antagligen också att bli. Om jag fortfarande har motivationen att hålla på då....
Någon hade också tryckt i alternativet "Lägg ner skiten". Det kanske är det rådet man skall ta fasta på?
Det var kul, det här med omröstningar, det får jag göra igen! Har någon något bra förslag på frågeställningar?
torsdag 13 oktober 2011
Ont, det gör ont!
Min känsla var riktig från början av veckan. Halsontet har brutit ut för "full hals" och är i vägen mest hela tiden. Svårt att sova och svårt att vara vaken, går mest och känner efter. Sväljer man verkligen så här ofta även när man är frisk?
Frugan har stor bemärkelsedag idag. Hon tar steget upp till oss vuxna och kan numera skriva sin ålder med en fyra i början. Vi tjuvstartade firandet igår med att gå på teater. Eller teater, jag vet inte riktigt vad det var? Teater, stå-upp eller varite´? Bra var det i alla fall, vet inte när jag skrattade så mycket senast, det var många år sedan. Det vi såg var paret Apelgren-Mannerheims gemensamma förställning "Gift", något vi helhjärtat kan rekomendera, tyvärr ger dom inte många föreställningar och de är allihop utsålda men återkommer dom så gå! Hittade ett litet klipp på en ful-inspelning på Youtube där dom pratar om sex.
Tyvärr är ljudet lite lågt....
Det är bara fyra dagar sedan jag tränade sist men ändå känns det som en evighet. Aldrig är det så kul att träna som när man inte får....
Frugan har stor bemärkelsedag idag. Hon tar steget upp till oss vuxna och kan numera skriva sin ålder med en fyra i början. Vi tjuvstartade firandet igår med att gå på teater. Eller teater, jag vet inte riktigt vad det var? Teater, stå-upp eller varite´? Bra var det i alla fall, vet inte när jag skrattade så mycket senast, det var många år sedan. Det vi såg var paret Apelgren-Mannerheims gemensamma förställning "Gift", något vi helhjärtat kan rekomendera, tyvärr ger dom inte många föreställningar och de är allihop utsålda men återkommer dom så gå! Hittade ett litet klipp på en ful-inspelning på Youtube där dom pratar om sex.
Tyvärr är ljudet lite lågt....
Det är bara fyra dagar sedan jag tränade sist men ändå känns det som en evighet. Aldrig är det så kul att träna som när man inte får....
tisdag 11 oktober 2011
Något på gång?
Kanske är det något på gång i kroppen igen. Det kittlar lite i halsen och jag har gått och varit småfrusen både igår och idag. Bäst att ta det lite lugnt.
Kollade i träningsdagboken och jag har faktiskt varit frisk länge nu, ända sedan i juni har baciller och virus hållits i schack. Riktigt gott faktiskt för en som inte är bortskämd med längre perioder utan sjukdomar. Det är många år sedan, inte sedan barnen kom. När dom väl började på dagis så var det kört, dom drar med sig mycket bös hem.
Eftersom säsongen ändå i princip är över tänker jag inte chansa, ett par dagars vila kanske gör susen så att jag snabbt är på gång igen. Vi får se.
Kollade i träningsdagboken och jag har faktiskt varit frisk länge nu, ända sedan i juni har baciller och virus hållits i schack. Riktigt gott faktiskt för en som inte är bortskämd med längre perioder utan sjukdomar. Det är många år sedan, inte sedan barnen kom. När dom väl började på dagis så var det kört, dom drar med sig mycket bös hem.
Eftersom säsongen ändå i princip är över tänker jag inte chansa, ett par dagars vila kanske gör susen så att jag snabbt är på gång igen. Vi får se.
söndag 9 oktober 2011
Höst utflykt
Jag gillar verkligen hösten. Efter sommar med svett, småkryp, pollen och allergi är det befriande när väl hösten kommer med hög och klar luft, vackra färger och ett härligt lugn. Det är helt fantastiskt vad tyst det kan vara i skogen vid den här tiden, lite sus i träden och någon avlägsen korp kan vara det enda som hörs. Perfekt för att träna i.
Idag gav sig resten av familjen sig iväg på hästmässa ihop med moster och kusin vilket gav mig möjlighet att utnyttja förmiddagen till en liten utflykt. det känns inte som om man behöver träna 100% effektivt nu efter säsongen så träningarna blir mer av utflykts karaktär. Huvudsyftet blir inte att pina livet ur sig utan att få en fin tur i trevlig skog i ett behagligt tempo. Är man bara ute tillräckligt länge så blir det träning ändå, tempot får vi fixa till våren.
Rundan jag ritat in mätte 9 kilometer och jag stoppade klockan på 80 minuter. Jag var lite rädd att jag skulle springa på någon jägare som rekade inför älgjakten imorgon men jag såg inte en själ. Det knakade till i grönområdet före 5:an, antagligen en älg som jag skrämde upp men det var allt. Eller inte riktigt förresten, på vägen upp mot Hanamosse på väg till 7:an, jagade jag iväg en grå katt. tydligen blev den riktigt förskräckt för den hade tappat en mus på vägen såg jag när jag sprang förbi. Jag måste ha väldig respekt med mig.....
Idag gav sig resten av familjen sig iväg på hästmässa ihop med moster och kusin vilket gav mig möjlighet att utnyttja förmiddagen till en liten utflykt. det känns inte som om man behöver träna 100% effektivt nu efter säsongen så träningarna blir mer av utflykts karaktär. Huvudsyftet blir inte att pina livet ur sig utan att få en fin tur i trevlig skog i ett behagligt tempo. Är man bara ute tillräckligt länge så blir det träning ändå, tempot får vi fixa till våren.
Rundan jag ritat in mätte 9 kilometer och jag stoppade klockan på 80 minuter. Jag var lite rädd att jag skulle springa på någon jägare som rekade inför älgjakten imorgon men jag såg inte en själ. Det knakade till i grönområdet före 5:an, antagligen en älg som jag skrämde upp men det var allt. Eller inte riktigt förresten, på vägen upp mot Hanamosse på väg till 7:an, jagade jag iväg en grå katt. tydligen blev den riktigt förskräckt för den hade tappat en mus på vägen såg jag när jag sprang förbi. Jag måste ha väldig respekt med mig.....
lördag 8 oktober 2011
Bättre sent än aldrig
Jag lovade ju att jag skulle återkomma med kartan från Räv-OL'en, redan igår kväll om jag minns rätt. Men, men det blir inte alltid som man tänkt sig, det försöker jag lära mina barn.
Men nu hittade jag tiden att sätta mig och fixa lite så här är kartan med min löpväg.
Början var lite strulig. 6:an satt lite "off" det tyckte vi nog allihop och vid 1:an hittade vi ingenting så det var lite letande i början. På andra, eller blir det tredje?, slingan strulade jag till det. från 8:an stack jag över till 10:an och var helt plötsligt helt ensam. När jag kom ut på slingan igen så var jag osäker på var räven var så jag sprang utåt på slingan men insåg snart att räven hade en bra bit att gå nere på gräsplanen så jag fick vända ner igen för att få en stämpel. Hade jag planerat bättre hade jag kunnat ta någon skärm extra. Borta vid vändningen vet jag inte vad jag tänkte på, jag fick för mig att ta 14:e fast jag visste att jag bara skulle hinna att ta en skärm. varför tar man då den som är längst bort? Jag var inte ikapp räven innan strax före 18:e..... Ridå!
Men nu hittade jag tiden att sätta mig och fixa lite så här är kartan med min löpväg.
Början var lite strulig. 6:an satt lite "off" det tyckte vi nog allihop och vid 1:an hittade vi ingenting så det var lite letande i början. På andra, eller blir det tredje?, slingan strulade jag till det. från 8:an stack jag över till 10:an och var helt plötsligt helt ensam. När jag kom ut på slingan igen så var jag osäker på var räven var så jag sprang utåt på slingan men insåg snart att räven hade en bra bit att gå nere på gräsplanen så jag fick vända ner igen för att få en stämpel. Hade jag planerat bättre hade jag kunnat ta någon skärm extra. Borta vid vändningen vet jag inte vad jag tänkte på, jag fick för mig att ta 14:e fast jag visste att jag bara skulle hinna att ta en skärm. varför tar man då den som är längst bort? Jag var inte ikapp räven innan strax före 18:e..... Ridå!
fredag 7 oktober 2011
Räv-OL
Torsdagsträningarna är nu för tiden förlagda uppe vid Hedgärdessjön. Vi var där förra torsdagen, vi var där igår och vi skall dit igen nästa torsdag. Vet inte varför det har blivit så, men inte mig emot, det är på behagligt nära avstånd. Är man pigg behöver jag ju inte ens ta bilen.
Igår var det Räv-OL. För dom som undrar går det till på följande sätt; Ett antal kontroller är utsatta i ett begränsat område. Genomområdet går en streckad linje där en person, "räven", rör sig framåt längst linjen. De som är med och tränar skall, efter en gemensam start, springa ut och stämpla vid en kontroll för att sedan ta sig tillbaks till linjen och stämpla hos räven som bär med sig en stämplingsenhet, sedan springa ut och ta en ny, o.s.v.. Den som lyckas ta flest kontroller innan räven har avslutat sin runda har vunnit.
Upplägget gör att man måste planera sin löpning. Hinner man ta alla kontroller? Hur långt har räven tagit sig, skall jag springa framåt eller bakåt längst linjen för att hitta räven?
Kul är det och bra tempo blir det. Eftersom mörkret lägger sig snabbt så var det pannlampa som gällde. Tyvärr kom det en rejäl regnskur mitt i träningen men annars var det fint.
Jag har inte tyvärr inte hunnit att ladda ur GPS-klockan, jag återkommer med karta och rutt ikväll.
Igår var det Räv-OL. För dom som undrar går det till på följande sätt; Ett antal kontroller är utsatta i ett begränsat område. Genomområdet går en streckad linje där en person, "räven", rör sig framåt längst linjen. De som är med och tränar skall, efter en gemensam start, springa ut och stämpla vid en kontroll för att sedan ta sig tillbaks till linjen och stämpla hos räven som bär med sig en stämplingsenhet, sedan springa ut och ta en ny, o.s.v.. Den som lyckas ta flest kontroller innan räven har avslutat sin runda har vunnit.
Upplägget gör att man måste planera sin löpning. Hinner man ta alla kontroller? Hur långt har räven tagit sig, skall jag springa framåt eller bakåt längst linjen för att hitta räven?
Kul är det och bra tempo blir det. Eftersom mörkret lägger sig snabbt så var det pannlampa som gällde. Tyvärr kom det en rejäl regnskur mitt i träningen men annars var det fint.
Jag har inte tyvärr inte hunnit att ladda ur GPS-klockan, jag återkommer med karta och rutt ikväll.
tisdag 4 oktober 2011
Första vinterträningen?
När man springer första tävlingen på våren så känns slutet på säsongen väldigt avlägsen men det går ju fantastiskt fort, plötsligt så är det oktober och tävlingarna är snart slut. Troligtvis var det sista tävlingen jag sprang i lördags, kanske blir det någon strö tävling ytterligare. GMOK's medel ligger väl ganska bra till om ett några veckor.
Om säsongen är slut och jag var ute och tränade idag så måste det väl vara första träningen för vintern, eller? Och lite av vinterträning blev det, för det blev lite längre och lite lugnare än vanligt. Jag sprang hemifrån och tog mig runt hela milen uppe vid sjön innan jag sprang hem igen.
12 kilometer på 65 minuter, långt och lugnt alltså. det regnade till och från och vinden blåste snålt på öppna ytor så det var en riktigt fin tur.
Om säsongen är slut och jag var ute och tränade idag så måste det väl vara första träningen för vintern, eller? Och lite av vinterträning blev det, för det blev lite längre och lite lugnare än vanligt. Jag sprang hemifrån och tog mig runt hela milen uppe vid sjön innan jag sprang hem igen.
12 kilometer på 65 minuter, långt och lugnt alltså. det regnade till och från och vinden blåste snålt på öppna ytor så det var en riktigt fin tur.
Fina framsteg!
Jag måste lyfta fram de fantastiskt duktiga juniorerna vi har i Markbygdens OK.
Johan Högstrand har länge varit otroligt duktig och har i år igen visat att han är en av Sveriges duktigaste juniorer. Han ledde junior cupen ett tag, fick på slutet se sig frånsprungen av några stycken men slutade ändå på en imponerande 5:e plats. Inte dåligt med tanke på att han är yngst i klassen och har ytterligare ett år kvar i klassen. Lägg där till ett par fina lopp på SM med kvalsegrar och topplaceringar i finalerna.
Johans framgångar har även dragit med flera andra i klubben som har tagit jätte steg under året. Albin Andersson har avslutet säsongen på ett mycket bra sätt med flera topplaceringar både i H20 och H21. Tyvärr misslyckades han lite i kvalet till medel-SM men tog en gruvlig revanch i B-finalen som han vann. Även Pontus Karlsson och Simon Skogman har också fått riktigt fin fart i skogen och är inte långt efter. Simon fick chansen att vara med i H20 laget på SM-stafetten där han ihop med Albin och Johan tog en riktigt fin 8:e plats.
Tjejerna är lika bra dom! Johanna Skogum och Elin Högstrand har gjort riktigt fina resultat under året och det som imponerande mest var att båda var bland de 10 bästa på medel-SM, men de har båda gjort bra ifrån sig på junior cuperna.
Och återväxten ser ju fantastisk ut! Våra ungdomar i 14 och 16 klasserna tillhör de dominerande både på DM och GM. Claes Udd lyckades bra senast på Skol-SM där han blev 4:a, för övrigt en tangering av min bästa placering på samma tävling. Fast det var många år sedan.....
Förklaringen till dessa framgångar är, tror jag, att framgång föder framgång och att kvaliten på träningarna vi har gemensamt bara ökar.
Jag har sagt det förrut men det tåls att sägas igen: Jag är stolt att vara klubbkompis med er allihop och att få träna ihop med er är en ynnest!
Johan Högstrand har länge varit otroligt duktig och har i år igen visat att han är en av Sveriges duktigaste juniorer. Han ledde junior cupen ett tag, fick på slutet se sig frånsprungen av några stycken men slutade ändå på en imponerande 5:e plats. Inte dåligt med tanke på att han är yngst i klassen och har ytterligare ett år kvar i klassen. Lägg där till ett par fina lopp på SM med kvalsegrar och topplaceringar i finalerna.
Johans framgångar har även dragit med flera andra i klubben som har tagit jätte steg under året. Albin Andersson har avslutet säsongen på ett mycket bra sätt med flera topplaceringar både i H20 och H21. Tyvärr misslyckades han lite i kvalet till medel-SM men tog en gruvlig revanch i B-finalen som han vann. Även Pontus Karlsson och Simon Skogman har också fått riktigt fin fart i skogen och är inte långt efter. Simon fick chansen att vara med i H20 laget på SM-stafetten där han ihop med Albin och Johan tog en riktigt fin 8:e plats.
Tjejerna är lika bra dom! Johanna Skogum och Elin Högstrand har gjort riktigt fina resultat under året och det som imponerande mest var att båda var bland de 10 bästa på medel-SM, men de har båda gjort bra ifrån sig på junior cuperna.
Och återväxten ser ju fantastisk ut! Våra ungdomar i 14 och 16 klasserna tillhör de dominerande både på DM och GM. Claes Udd lyckades bra senast på Skol-SM där han blev 4:a, för övrigt en tangering av min bästa placering på samma tävling. Fast det var många år sedan.....
Förklaringen till dessa framgångar är, tror jag, att framgång föder framgång och att kvaliten på träningarna vi har gemensamt bara ökar.
Jag har sagt det förrut men det tåls att sägas igen: Jag är stolt att vara klubbkompis med er allihop och att få träna ihop med er är en ynnest!
lördag 1 oktober 2011
Slarvigt
Direkt efter dagens lopp kändes det ganska OK, jag blev trött och tyckte inte att jag hade något vidare tempo men annars var det inte helt tokigt. Men nu när jag ser hur jag har sprungit ser det sämre ut. Jag har slarvat alldeles för mycket, speciellt andra hälften av banan efter att jag börjat bli trött. Jag har tappade riktningar, slarv i ringen och felaktiga vägval. För dåligt, vilket också märks i resultatlistan.
Jag hade 33.05 och Thomas Andersson i Tranan vann på strax under 30. Det är för mycket efter.
Första halvan gick bra förutom att man kan springa mycket fortare, men orienteringsmässigt OK. Mot 9:an kom jag upp mellan höjderna, checkade var jag hade höjden till vänster och sprang mot kontrollen men det kändes väldigt långt. Trodde då att jag sprungit för långt åt höger och vänder om. Först när jag ser stenen i sluttningen vänder jag åt rätt håll igen och tar kontrollen, kan inte varit många meter från kontrollen när jag vände första gången. Men långt var det mellan höjderna....
Var sedan stressad ut mot nästa och sprang huvudlöst rakt över mossen. Sedan kom tröttheten och jag gör slarv fel på både 11:e och 14:e. Enl. WinSplit har jag lagt 2.30 och är 3.30 efter.
Resultat
Jag hade 33.05 och Thomas Andersson i Tranan vann på strax under 30. Det är för mycket efter.
Första halvan gick bra förutom att man kan springa mycket fortare, men orienteringsmässigt OK. Mot 9:an kom jag upp mellan höjderna, checkade var jag hade höjden till vänster och sprang mot kontrollen men det kändes väldigt långt. Trodde då att jag sprungit för långt åt höger och vänder om. Först när jag ser stenen i sluttningen vänder jag åt rätt håll igen och tar kontrollen, kan inte varit många meter från kontrollen när jag vände första gången. Men långt var det mellan höjderna....
Var sedan stressad ut mot nästa och sprang huvudlöst rakt över mossen. Sedan kom tröttheten och jag gör slarv fel på både 11:e och 14:e. Enl. WinSplit har jag lagt 2.30 och är 3.30 efter.
Resultat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)