Kanotsök och fågelbegravning

I söndags eftermiddag var Karolina och mormor ute och gick i skogen uppe vid sjön då dom fick se fyra ungdomar som paddlade omkring i en canadensare med en bräda, och canadensaren var misstänkt lik svärfars. Karolina frågade var dom hade fått tag i kanoten men dom påstod att det var deras. Efteråt visade det sig naturligtvis att svärfars kanot var borta och att det var den dom hade sett.
Idag sprang jag runt sjön för att se om jag kunde hitta den igen. jag sprang verkligen runt sjön, ända från dämmet och upp till norra spetsen följde jag sjökanten för att se var kanoten hade tagit vägen, och strax efter att jag rundade viken i norr så hittade jag den, uppdragen i skogen. J-vla ungar som inte kan skilja på mitt och ditt.

7 kilometer och 43 minuter blandat på stig och i skogen.

Kvällen har avslutas i sorgen tecken. Karolina har haft en undulat som heter Petson de  senaste 16 åren, alltså betydligt längre än hon har haft både mig och barnen. De senaste veckorna har han blivit allt mer stillasittande, han brukar annars flyga fritt här i huset, men nu har han mest suttit med hängande vingar och idag fick vi åka in till djursjukhuset i Borås. Veterinären tyckte att det var en aktningsvärd ålder han hade uppnått och att vi fick vara nöjda med det, han hade gjort sitt, Petson fick en spruta och somnade stilla in.
Han har nu fått sin sista vila bakom huset.