Inte riktigt som tänkt

Ibland blir det som man tänkt sig men ändå helt annorlunda än man har tänkt sig. Tävlingarna uppe i Sparresäter nu i helgen visade sig vara precis så tuffa och orienteringskrävande som jag hade trott men resultaten var allt annat än vad jag hade trott och hoppats på.
På lördagens eftermiddag var det medeldistans på programmet och den var väldigt tuff. Mycket beroende på den extremt småskurna terrängen men jag vill påstå att det blev inte lättare av att kartan var extremt svårläst. Stora mängder med blocksten gjorde det nästan omöjligt att se kurvbilden, jag visste inte under stora delar av inledningen vad som var upp och ner. Vad som skulle vara enkelt blev plötsligt skit svårt.

1:an. Fick inte igång klockan direkt vid start så missen jag gjorde är inte med på rutten. Jag sprang upp lite för högt på höjden och hamnade på den bananformade gula fläcken, läste in mig direkt och sprang ner för att ta kontrollen. Stannar dock lite för tidigt och vänder upp igen, gör en sväng upp mot höjden igen innan jag besinnar mig och verkligen inser att jag gjorde rätt från början och kontrollen sitter kanske 10 meter från där jag vände. Minst 1 minut missad.
2:an. Springer upp lite för mycket och får vända ner för att ta kontrollen.
3:an. Här är det egentligen riktigt lätt men tack vare? allt svart är det helt omöjligt att i tävlingsfart se hur höjderna ser ut. tar dock kontrollen utan större miss.
4:an. väljer att väja för höjderna på norra sidan men då jag kommer ut på stigen viker jag åt fel håll och får vända! Gör sedan en krok in mot kontrollen också. 1,5 minut missad.
5:an. Gick nästan bra, låg lite långt åt höger.
6:an. Vem kan se hur det ser ut runt kontrollen här? Inte jag och då missar man. Minst 0,5 minuter missad.
7:an. Gick faktiskt bra. Nästan sträckseger, bara 1 s efter.
8:an. Fel vägval, skulle tagit vänster istället. väl framme så är jag på väg rakt mot kontrollen men får se att några andra löpare stämplar vid vad som ser ut som en brant längst ut på åsen, alltså min kontroll, men det visar sig att det är fel kodsiffra! Det sitter alltså en skärm ytterligare bara 20 meter från min vid en sten som ser ut som en brant. Varför, banläggarn?
9:an. Gick bra förutom att det var omöjligt att ta sig ner från branten.
10:an. Enda sträckan som gick som det skall. Sträckseger.
11:an. årets sämsta vägval. Springer ut på vägen och tänker springa bort till kraftledningen, men får se stigen som går upp mot branten och fortsätter där uppe så jag chansar på att dom hänger ihop. Vilket dom naturligtvis INTE gör. Branten är precis så opasserbar som det är ritat. tar mig sedan precis upp med näbbar och klor bortanför och tappar massor med tid. Bommad tid minst 1 minut.
12:an. Bra genomfört, förutom att jag ramlar och slår i knät efter att jag vikt av vägen. Inget jag reflekterade om då men mer om det senare.
Sprang i mål på 37.16, 5 minuter efter segraren. Om jag hade lyckats med att gå rent så skulle jag rent teoretiskt kunnat kapa 4,5 minut, och varit betydligt mer inspirerad i slutet.

Sammanfattningsvis var det årets sämsta lopp på vad som skulle kunnat vara årets finaste tävling.

Å så var det knät. Kollade efter målgång på hur det såg ut och såg direkt att det inte såg bra ut. Byxorna var helt klabbiga av blod och det glappade väldigt i såret så jag gick direkt bort till sjukvården. Läkaren som var där tvekade om det behövdes sys men bestämde sig för att sätta 3 tejpar istället. Fick en kompress över men redan efter någon timma hade det blött igenom så vi fick leta upp förbandskudden i bilen för att byta. Bytte sedan ytterligare en gång innan jag försökte sova, men det värkte såpass att jag tog 2 värktabletter innan jag kom till ro. Sov sedan riktigt dåligt resten av natten, att vända sig om och att hitta en sovställning som inte gjorde ont var inte lätt.
I morse var beslutet att inte starta på dagen tävling enkelt, jag tog mig bara knappt ur sängen och så fort jag spände musklerna i benet gjorde det ordentligt ont.

Tyvärr verkar det som om all form av löpning är uteslutet för mig dom närmsta dagarna. Jag lyckas precis halta mellan soffan och köksbordet. Hoppas att det känns bättre imorgon då jag skall börja att jobba igen...