Hyggeslöpning

Ibland är det kul att ge sig ut på lite äldre kartor. Man får ha lite mer fantasi för att få ihop det, främst när det gäller framkomlighet. Det som är vitt på kartan är ofta hygge, hyggen är gröna och det som är grönt kan vara hur bra som helst.
Idag var jag uppe på Kinnaströms gamla DM karta uppe mellan Brännekulla och Rydal, och det var precis så. Banan på nästan 7 kilometer gick till hälften på nya hyggen, eller det kändes så i alla fall. Nästan hela vägen till ettan, runt tvåan, på väg till trean och runt femman. Allt var hygge.
Å andra sidan var det gröna på väg till sexan jättefint och likaså vid tian. Hyggena mot elvan och tolvan däremot kassa men skogen vid tolvan och trettonde helt OK.
Jag hade en fin naturupplevelse vid tolvan också. När jag kommer upp mellan höjderna och börjar titta efter gropen, som jag förresten aldrig hittar, så får jag se en råbock som står blickstilla bara 20 meter bort. Jag stannar och stirrar tillbaks och så blir vi stående i nästan fem minuter. Efterhand börjar bocken att titta sig omkring, kliar sig på rumpan och tar sedan fyra fem steg bort från mig. Jag gör det samma, följer med sakta några steg och då stannar den igen innan den travar sakta upp mot vägen och jag joggar efter. Sedan försvinner den över vägen och jag ser den inte innan jag är på väg ner till trettonde, då står den till vänster och tittar på mig medan jag forsar förbi. Mäktigt.

Passet varade i 62 minuter men kunde gått 5 minuter fortare om jag inte träffat på min kompis råbocken. Bra pass!