Igår söndag var jag och Ylva ute på träning igen. Hon var ju väldigt sugen i vintras på att börja träna men under våren har intresset falnat något och det blev aldrig mer än ett kort löppass ihop med mig. Nu under sommaren har återigen suget kommit tillbaks vilket jag tror beror på att vi har varit på O-ringen och träffat andra ungar som är med och springer ibland. Jag har inte velat tjata utan låtit henne ta initiativet.
Igår pratade vi om att sticka ut och springa en enkel orienteringsbana och det var något som tvunget skulle göras direkt. För att smida medan järnet är varmt fixade jag ihop en liten bana uppe vid sjön och packade in hela familjen i bilen. Medan Karolina och barnen väntade vid stugan sprang jag runt och hängde ut 7 enkla kontroller.
För att vara första gången hon sprang med karta på allvar, om man räknar bort ett antal Knatteknat, så löste hon det riktigt bra. Jag visade hur man passar kartan och hjälpte henne på traven men hon löste en hel del själv. Vid ett flertal tillfällen frågade jag vilket håll vi skulle och hon svarade självklart; "Ditåt! Det visste jag redan!". Det är inget fel på självförtroendet i alla fall.
Mot slutet tröttnade hon på att springa på elljusspåret så vi vek av ner mot sjön vid 6:an och gick de mindre stigarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar