Många skulle nog tycka att blåst och tätt snöfall inte är något att njuta av men jag stannade på ett hygge ovanför Kinnasten idag och bara njöt av vädrets makter. Vinden piskade snön mot ansiktet och det var helt tyst i skogen, inget annat liv var synligt, jag var helt ensam med utsikten.
Jag började med att springa väg upp till Kinnasten och sprang sedan genom skogen hem igen. Man fick se sig för, isfläckarna var väl gömda under nysnön, vilket jag missade två gånger. Första gången klarade jag mig ganska bra men andra, mellan Mosslunds och Dämmet vid sjön, slog jag i vänster skinka ordentligt. Får se hur det känns imorgon.
Annars var det lite avslaget att springa, jag hade tankarna på annat håll efter en lite annorlunda arbetsdag. Jag kanske kan återvända till varför vid ett senare tillfälle.
9 kilometer fick jag ihop, 50 minuter tog det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar