Langt och roligt ökt

Jag beställde lite böcker på nätet häromdagen och i fredags hade dom kommit med posten. En av böckerna var Sverker Sörlins "Kroppens geni" som handlar om hur en stor del av världens bästa skidåkare kommer från Trönedelag i Norge. Ni kanske har sett författaren i Vinterstudion och hos Skavlan.
Boken är klart rekommendabel, jag har praktiskt taget sträck läst sedan i fredags kväll. Helt otippat blev jag nästan tårögd av beskrivelserna av författarens och det norska dam landslagets tränings pass i fjällen. Idrotts poesi på hög nivå.
En av de norska tränings filosofierna är långa och lugna pass, "lange och rolige ökt" som dom själva säger. Det var det jag försökte att ägna mig åt idag och det var roligt både i den norska och den svenska betydelsen. Eftersom jag inte åkte upp till stugan och tränade idag försökte jag åstadkomma något liknande själv. I princip sprang jag milen hemifrån med en extra tur ner om Bårred vilket resulterade i nästan 14 kilometer och lugna 1:27. Tiden säger att jag i alla fall lyckades med det ena målet, det "roliga"....

Dålig träningsvecka

Denna veckan kommer att gå till vinterns historia som den sämsta. Träningsmässigt alltså.

I måndags hade vi årsmöte. Ingen träning.
I tisdags var karolina i stallet. Ingen träning.
I onsdag åkte jag faktiskt 15 kilometer skidor. Bra.
I torsdags var jag i Holmenkollen. Ingen träning.
I fredags var jag väldigt trött efter torsdagen. Ingen träning.
Idag har vi varit hela familjen på häst show i Göteborg. Ingen träning.

Men i morgon skall jag skärpa mig. Jag åker inte upp till stugan, Bosse är skadad och Martin U skulle inte träna, så den uppenbara risken att bli ensam gör att jag tränar hemifrån istället. Jag skall försöka att få ihop ett långpass i min ensamhet, får fundera ut en rejäl runda nu i kväll.

Vilken dag!

Gårdagen var en riktig höjdare! Besöket i Oslo och Holmenkollen var helt perfekt från början till slut, med Hellners guld som en vacker prick över i:et.
Vi drog iväg tidigt på morgonen, farsgubben och jag, och var framme i Oslo vid halv elva tiden. Åkte buss från parkeringen och promenerade den branta sista biten upp mot Kollen förbi den nybyggda Midstu backen. Överallt var det goa, glada och pratsjuka norrmän som gjorde att stämningen var på topp hela tiden. Maken till vänliga och trevlia människor får man leta efter.
Väl på plats i Holmenkollen hade vi någon timma över innan kvalet började men det fanns ändå massor att titta på. Fullt med aktiva och servicemän som testade skidor mitt framför vår läktare.

Tiden gick fort och snart var det fullt med tävlande som skulle iväg på tidskvalet, 77 damer och hela 122 herrar. En minnesvärd episod var att bland de sist startande fanns Philip Boit från Kenya, som slutade på en hedrande 119:e plats, och en nästsist startande Venezeluan som trots att det var fristid som gällde åkte klassiskt! Han kämpade på bra utan några dragna spår men blev tyvärr sist. Ett hjärtligt mottagande vid mållinjen fick han i alla fall, hans bror stod och svepte in honom i en Venezeluansk flagga efter målgång.

En del svenskar var också på plats, strax nedanför oss stod ett stort gäng från Ulricehamn bland annat med Hanna Falks mamma.

Och vilken final det blev! Rösten förstördes fullständigt när Hellner gick förbi och fullständigt krossade de andra på rakan ner mot hästskon. Oerhört imponerande. Och så dessutom Emil på bronsplats.
Och hemma publiken fick också sitt genom Marits uppvisning. Hon kommer att vinna allt i detta VM känns det som, stafetten har dom ju också som i en liten ask.

Stort tack till Oslo, Holmenkollen, den sportsliga och kunniga norska publiken och Marcus Hellner. Ni gav oss besökare en oförglömlig upplevelse!

Vilken skillnad!

Här hemma är det fullt löpbart i skogen, stora partier är helt snöfria och uppe i Borås är det full vinter! Uppe vid Ymergården var det massor med snö, strålande sol och -7 grader. snacka om perfekta förhållanden.
Jag åkte direkt efter jobbet, hade med mig träningskläderna och skidorna, och var i spåret före fyra på eftermiddagen. jag började vid skidstadion och var lite tveksam vart jag skulle ta vägen, skyltningen var sådär. jag var ute efter milspåret som jag visste skulle vara fint men jag åkte först ett varv på elljusspåret innan jag fick tag i rätt utfart. Ymerloppet gick här i söndags så spåren var lite slitna bitvis, speciellt i kurvorna, men jag skall absolut inte klaga, överlag var det riktigt fint och ypperliga förhållanden.
Mycket folk var det ute också, det var svårt att ta det lugnt, man hade hela tiden någon att jaga ikapp.

14,5 kilometer blev det inalles och det tog totalt 53 minuter inklusive lite felåkningar och två vägpassager.

Spännande dag imorgon

Imorgon är en dag som jag har sett fram emot ett bra tag nu. Jag och farsgubben skall ta bilen upp till Oslo och Holmenkollen för att bevittna sprinten på skid VM!
jag köpte biljetterna för ett bra tag sedan nu och då kändes det som om det var länge kvar tills vi skulle åka men nu har det äntligen blivit dags. Först letade jag efter biljetter till stafetten men det var kört tidigt, så vi fick nöja oss med sprinten. Men det är nog inte så dumt trots allt. Man får se många lopp, loppet håller sig inne på arenan vilket innebär att man ser åkarna nästan hela tiden och dessutom får man se både herrar och damer. Bra valuta för pengarna med andra ord.
Sverige ser ju ut att ha bra chanser på att få fina placeringar, flera åkare har medaljchans, Jönsson, Falk och Hellner åker ju bra. Tyvärr såg jag nyss att min favorit Mats Larsson inte kommer till start, han är sjuk och har åkt hem, vilket innebär att vi får heja på Theodor Pettersson istället.



Tack Anna Haag för filmen! Vi skall sitta på läktaren mitt i hästskon som syns till vänster då Anna vänder sig om.
Som uppvärmning inför festen imorgon tänkte jag ta ett eget skidpass idag. Jag stannar till på hemvägen vid Ymerstugan och åker en sväng, skall bli riktigt kul, jag har inte åkt på två veckor nu.

Rigtigt j-vla skönt!

Vinterns träning har verkligen överträffat mina förväntningar. Jag har länge gått och väntat på när jag skall ta nästa steg i min utveckling och nu känns det verkligen som om stunden har kommit.
Vintern långpass, som Bosse så förtjänstfullt tog initiativet till, har ju nu rullat på varannan söndag och idag var det dags för mitt 5:e i ordningen (tror jag) och känslan har bara blivit bättre och bättre. Från att ha fått slita ordentligt för att orka med i 1:40 så har jag nu kommit till att orka 16 kilometer i skogen på 1:50 utan att tröttna något våldsamt. Tvärtom var jag riktigt fräsch när vi kom tillbaks idag.
Vi stack iväg tre stycken, Bosse Albin Andersson och jag, men redan första kilometern blev vi decimerade till två då Bo återigen fick känningar i vaderna och inte vågade fortsätta. han fick återvända till stugan med svansen mellan benen medan jag och Albin fick fortsätta ensamma.
Jag var lite fundersam om hur det skulle gå, Albin, yster junior i sina bästa år och så jag, ålderstigen föredetting som för länge sedan sett sina bästa dagar. Jag vet inte hur sanningsenlig Albin var efter träningen men han sa i alla fall att det var lagom tempo även för honom, vilket gjorde mig extra nöjd med passet. tack Albin, både för sällskapet och för de uppmuntrande orden.
Oavsett vilket, så kände jag mig bra hela tiden, sprang och bara väntade på när klubban skulle slå till men den lyste med sin frånvaro. Riktigt gott, att kunna springa i nästan två timmar och fortfarande känna att man har krafter kvar!
Bosses intentioner innan vi började med långpassen var att de som var med skulle springa 50% extra tid mot vad de normalt brukar tävla i. Då jag hoppas att jag skall klara mig på timmen på långdistans till våren så får man väl anse att målet har uppfyllts med råge för min del.

Banan mätte 13,5 fågelvägen men effektiv löpväg blev bra nära 16. Vi var ute 1:52 men stod sammanlagt still ca 5 minuter när vi drack två gånger vid Liden så effektiv löptid var 1:47.

Hemlig träning

Idag kan jag inte visa vad jag har tränat. Anledningen är att jag har varit nere i Sätila och provsprungit delar av en av banorna som skall användas på långdistansen på mark dubbeln i augusti. Mikael Bergstedt och Håkan Eriksson har tagit fram förslag på banor och eftersom jag aldrig har sprungit i det aktuella området så var nyfikenheten större än hindret från snön.
Eftersom jag har varit hemma både igår och idag och vårdat sjukt barn, Ylva har haft feber, så kunde jag ge mig iväg direkt när Karolina kom från jobbet. Jag var orolig att jag inte skulle hinna runt innan det blev för mörkt så jag spände på mig pannlampan, mest för säkerhets skull, men den satt oanvänd även vid hemkomsten mycket tack vare det klara vädret och snön på backen.
Början på banan var det lite för mycket snö för att vara bekvämt men efter ett tag blev det bättre och jag kunde springa på med lite bättre tempo. Hela banan var 8,5 km men det passade bra att hoppa av ett par kilometer före målet, så mellan 6 och 7 kilometer blev det, och 55 minuter tog det. Riktigt bra med tanke på snön!
Som sagt så har jag faktiskt aldrig sprungit i detta området förrut. När Räven ritade kartan så var jag inte aktiv och när jag kom igång igen så var den redan gammal. Men det är synd för det är ett fint område!

Nog för att det finns många löjliga sporter men detta måste väl ändå ta priset...



Snott på Öijers hemsida.

Den tog!

Sprang hemifrån idag, mest på stigar som var trampade och därför isiga eller knaggliga. Jobbiga att springa på med andra ord.
I princip var det 8:an uppe vid sjön jag sprang baklänges och så fram och tillbaks till sjön. Det blev nästan 11 kilometer och det tog 65 minuter, så det var tungsprunget. Början var riktigt lätt och fin, det flöt på riktigt bra tyckte jag. Det var först uppe vid Häståsen som den första tröttheten visade sig och sedan var det tungt upp mot Hultet, men jag höll ändå ihop det bra och kunde ta i ända hem fast jag var trött.
Det var nästan klart väder så den medhavda pannlampan fick förbli otänd trots att klockan närmade sig 18 innan jag var tillbaks. Tyvärr förstörde en isande vind lite av upplevelsen, det drog ordentligt rakt i fejan på hemvägen när jag hade motvind.
Men, men, det som inte dödar det härdar!

Fantastisk vinterdag

Ingen träning fredag och inte heller igår. Det kändes inte som någon katastrof med en lite lugnare vecka efter "träningslägret" uppe i Jokkmokk.
Men idag var jag igång igen. Tack vare att snön nu nästan är borta från skogen, det är bara på öppnare ytor i skogen som det fortfarande ligger lite snö, så hade jag idag planerat en tur med karta på söndagsträningen från stugan. jag lade en enkel bana på lite över 10 kilometer, mest bara för att vi skulle få med oss karta ut och att vi skulle få lite kartkontaksträning.
Det har varit ordentligt kallt i natt och den tidigare i veckan blöta snön hade frusit till och bar riktigt bra, bara i undantagsfall trampade man igenom vilket gjorde det mycket lättare att springa än förra söndagen. Tyvärr var det bara jag och Bosse som fick njuta i det fina vintervädret, Martin U har gett sig iväg norrut på sportlov, och många fler brukar vi ju inte vara. Bosse kom hem från vintersemester igår och hade tydligen haft en tuff vecka med mycket skidåkning, enligt egen utsago över 18 mil åkta, så han var ganska mänsklig idag. Jag hade däremot en bra dag och var fortfarande pigg när vi närmade oss målet.
Det kändes bra idag. Det är knappt att man vågar säga det men jag har varit frisk i stort sett hela vintern och det märks, jag är mycket starkare än i fjol.

10 km fågelvägen, 12,2 löpta och 1:35 i tid.

Pervers njutning

Många skulle nog tycka att blåst och tätt snöfall inte är något att njuta av men jag stannade på ett hygge ovanför Kinnasten idag och bara njöt av vädrets makter. Vinden piskade snön mot ansiktet och det var helt tyst i skogen, inget annat liv var synligt, jag var helt ensam med utsikten.
Jag började med att springa väg upp till Kinnasten och sprang sedan genom skogen hem igen. Man fick se sig för, isfläckarna var väl gömda under nysnön, vilket jag missade två gånger. Första gången klarade jag mig ganska bra men andra, mellan Mosslunds och Dämmet vid sjön, slog jag i vänster skinka ordentligt. Får se hur det känns imorgon.
Annars var det lite avslaget att springa, jag hade tankarna på annat håll efter en lite annorlunda arbetsdag. Jag kanske kan återvända till varför vid ett senare tillfälle.
9 kilometer fick jag ihop, 50 minuter tog det.

Brytningstid

Vi går nu från ett läge till ett annat, och det har den senaste tiden blivit väldigt tydligt. Förra veckan var det sista skidpasset, i helgen sprang jag i skogen för första gången och idag var det dags för första OL passet.
Jag har tillbringat hela dagen nere i Torslanda vilket möjliggjorde ett stopp på hemvägen uppe i Skatåsterrängen. Jag letade igår kväll fram en gammal karta från GMOK's medeldistans från hösten 2007 och bestämde mig för att springa om samma bana. Parkerade uppe vid Brudaremossens slalombacke och började med att värma upp bort till starten. Snöförhållandena var även idag väldigt skiftande, ibland var det bart och ibland var det snö upp på vaderna. Vädret var annars helt fantastiskt med solsken och flera plusgrader, det enda som störde var en lite kall vind uppe på de öppna partierna på Getryggen.

Det var tungsprunget i terrängen, dels pga snön och dels pga kuperingen så även om jag inte sprang så långt så tog det nästan 50 minuter innan jag var tillbaks vid bilen.
Kul att springa lite orientering igen!

Premiär i skogen

Dags för långträning idag igen, men inte riktigt som förut i vinter. Det har tagit snabbt på snön i skogen de sista dagarna så jag och Martin U, tyvärr de enda som ville vara med på dagens träning, bestämde oss för att göra ett försök att skippa grusvägarna och ge oss in i skogen.
Det var verkligen varierande, ibland var det helt snöfritt och ibland var det snö upp till knäna. Bosse, som är uppe i Härjedalen och därför inte kunde vara med idag, hade instruerat den andre Martin att sätta ut dricka så att vi skulle kunna springa samma runda neråt Getabo som vi gjorde för några veckor sedan, men busiga som vi är så hittade vi på en egen nya runda.

Drickan nere i Magerhult var en punkt vi var tvungna att passera om vi ville ha något stärkande men för övrigt improviserade vi friskt och försökte leta upp partier där det kunde vara mindre snö. Ibland lyckades vi och ibland inte.... Vi sprang först på västra sidan Dräggsjön, söderut mot Liden och fortsatte sedan basvägen.
1.38 blev det till sist på dryga 13 kilometer genom skogen. Kul att äntligen slippa vägarna, det känns som bra länge sedan.

Alternativ träning

Ingen allvarlig träning ännu efter återkomsten till sydligare breddgrader men jag passade på idag att simma en stund. Ylva går på simskola på kaskad på lördagseftermiddagarna och idag var vi där hela familjen, ja lite fler ändå faktiskt då kusinen Hilma också var med.
Medan Ylva var på skolan la jag mig i bassängen och simmade 30 längder, 750 m, och det känns i axlarna nu efteråt. Det skall ju vara bra träning säger dom.

I morgon kör vi långpass från klubbstugan igen. Förhoppningsvis kan vi vara i skogen lite också, regnet, blåsten och värmen tar tagit ordentligt på snön, skall bli intressant att se hur mycket det är kvar i skogen.

Slut på skidsäsongen?

Mycket talar väl för det. Jag har ju hört att det är regn och värmegrader hemma och att det tar på snön i rask takt, så kvällens skidpass var nog det sista för denna vintern, och då passar det väl bra att det var riktigt lyckat!
Det har hållit på att snöa hela dagen idag så jag hade inga höga förhoppningar på något lättåkt pass men det visade sig att jag hade fel. Troligen har dom kört spåren under eftermiddagen och tack vare att det hela tiden åkte folk i spåren så höll dom sig riktigt bra.
Jag var som sagt på Ormberget utanför Luleå och åkte, en anläggning som sköts av kommunen, vilket jag tror förklarar spårens upplägg som var extremt flacka, men jag tror att det är medvetet så att dom skall passa så många som möjligt. Skulle jag åka Vasaloppet så hade det varit riktigt bra träning för jag stakade mest hela tiden. Jag åkte två rundor, 7,5 + 5,3, och det var bara i slutet på 7,5 rundan som det var lite backar, resten var nästan platt.
Men kul var det och mycket folk i spåret vilket lättade upp. 52 minuter tog det, 4 minuter/km.

Imorgon flyger vi hem till regnet och plusgraderna. Förhoppningsvis är det tillräckligt lite snö så att det går att springa i skogen.

Mot Luleå

Idag lämnar jag Jokkmokk för att åka ner till Luleå i eftermiddag. Flyget till Göteborg går tidigt i morgon bitti, så då gäller det att vara på plats.
Igår blev det ingen träning, jag kände att jag behövde vila lite efter fyra raka träningsdagar, men i kväll skall jag försöka att komma ut nere i Luleå, det skall finnas fina spår på Ormberget strax utanför staden. Spännande med nya träningsmarker.
Gårdagskvällen gick annars mest i njutningens tecken. Vi inledde med att vara med på invigningen för Jokkmokks marknad och avslutade sedan med en fantastisk tre rätters middag med norrlandstema, mycket renkjött, rödingsrom och hjortron. Otroligt gott!
Fick även tillfälle att heja på kronprinsessan när jag mötte henne i hotell korridoren, men hon verkade inte som hon kände igen mig.... konstigt.

Bilderna är tagna på invigningen. Sista bilden är på några tappra som skulle starta i multisporttävlingen Jokkmokk Arctic Circle Man, en fyra dagars tävling som bl.a. innehåller skidåkning, cykel, snöskor och orientering i arktisk kyla och mörker. Första etappen igår kväll var först skidor i 25 km och sedan cykel i 90 km till Kvikkjokk. Första laget gick i mål kl. 01.15 inatt.... sista strax efter 3.... Riktiga hårdingar!

Två snabba

Tydligen börjar det göra nytta, de senaste dagarnas skidträning. Igår fick jag till två bra och snabba varv utan att tröttna något alldeles fantastiskt. Både första och andra varvet gick klart under 20 minuter, sammanlagt på 39, klart godkänt.
Jag fick skynda mig efter att vi jobbat färdigt för dom hade lovat snöfall som skulle börja vid 17 tiden och jag hann nästan, ett stilla och tunt snöfall började precis när jag började men det blev aldrig riktigt hindrande, snarare mjukt och skönt att åka på.

Det lugn som normalt råder på Jokkmokks hotell har nu förbytts i ett ständigt spring i korridorerna till långt fram på nätterna, det märks att maknaden har kommit igång. Inte blir det bättre av att Prinsessan Viktoria skall inviga ikväll och att hon skall bo på hotellet. Tage fick ett sent telefonsamtal till rummet igår då personalen bad honom att packa ihop sina grejer för att han skall få ett annat rum idag. Hans gamla ligger vägg i vägg med det som Viktoria skall ha och skulle nu ockuperas av SÄPO gubbar.
Det enda possitiva är att vi får en fin middag ikväll. Vi har ett standardiserat "Volvo pris" för middagarna och får kvällens tre rätters för samma pris.

Eureka!

Äntligen! Igår kväll gick skidorna som spjut, inga tendenser till att ligga och bromsa. Jag har varit i kontakt mailledes med Pöder själv och han gissade att det var min vallning som var roten till det onda. Jag har grundat med Rodes Black base som jag vämt in innan jag lagt på den dagsaktuella vallan och Pölder trodde att det var den som "slog igenom" och bromsade. Konstigt att han har detta upplägg som rekomendation i sin valla guide.....
Men igår var det perfekt. Det var +1 till 2 grader varmt men det gick fortfarande att åka på VR45, det tjuvsläppte lite vid något tillfälle men inget att klaga på, hade jag lagt på lite tjockare än de två lager jag lagt så hade det varit perfekt. Glidet var fantastiskt, det rullade på ordentligt i stakningen.
Min kollega Gurra hjälpte mig att filma lite, jag var nyfiken på hur det ser ut när jag åker, det är inte lätt att själv gissa vad man behöver förbättra utan att själv ha sett det. Med risk för att bli utskrattad så kommer den här.

Gurras kamera filmade i rätt hög upplösning så jag har bättre kvalitet men jag var tvungen att dra ner den lite för att få in den här.
Två varv på elljusspåret blev det innan vi ägnade oss åt lite filmning. Glömde att starta klockan första varvet men jag hade strax under 20 minuter på andra.