För det första, jag tränade inte igår heller. Jag tyckte inte att det var någon mening med att gå ut och springa en slö sväng bara för att ha något att skriva in i träningsdagboken. Skall man vila kan man lika gärna vila ordentligt.
Men idag blev det tränat ordentligt. Som jag skrivit några gånger nu så hade jag turen att vinna en fri-start på Vårgårda Velofondo, en tävling som går i samband med bl.a. världscup tävlingarna för damer i Vårgårda, avgörs imorgon, och dagens tävling som var den sista i Scandinavian week för herrar. De stora pojkarna åkte 140 km och alla startade samtidigt på Storgatan, eliten och vi motionärer, vilket gav lite speciell stämning.
själv fegade jag ur och hade anmält mig till veklingsklassen på 60 kilometer. Lite kort kanske, men jag insåg att 140 hade jag inte klarat med min klena rygg. kanske hade det varit lagom med 100 km men någon sådan klass fanns ju inte så det blev 60 km.
Starten var inte lika lugn som jag hade väntat mig, det var full speta direkt ut ur byn och när vi hade kommit ut på 42:an hade det redan spruckit av ordentligt. Eliten låg naturligtvis långt före redan från början men även bland motionärerna blev det tidigt två klungor, vad jag kunde se, och jag satt i den andra. När det började gå uppför mot korset där vi svängde av 42:an stannade det dessutom av så jag hamnade först upp för backen. Låg först några kilometer men vinkade sedan fram några gubbar. Fyra av dom fick då raket i röva och gick loss från oss andra. Vi var sedan en 3-4 stycken som turades om att ta förningar men klungan var kanske 25-30 man stor. Man är förresten inte helt sant, en av de som hjälpte till med tempot var en tjej, faktiskt den enda jag såg där upp vi låg.
Upp mot bergspriset var det samma visa som i första backen, jag hamnade först och drog hela vägen upp, en stigning på 4 kilometer och 140 höjdmeter. Mot slutet kom det upp en kille från Lygnens venner (ja dom heter faktiskt inte Lygnerns vänner) och sa med ett leende: Tycker du också om när det går uppför?
Jag och han turades sedan om att dra klungan upp mot Ljurhalla.
Strax före att delningen där vi veklingar skulle ta vänster ner mot Vårgårda stod min personliga fan-club och hejade, Karolina och barnen. Det värmde.
När vi svängde tittade jag bakåt för att se om det var någon mer som körde den korta banan i klungan och två killar till svängde, en lokal förmåga från Vårgårda CK och en Skogshjort. Vi tre hade sedan följe resten och fick ihop ett bra samarbete efter ett tag, vi gick runt med en kilometers förningar. Tog den sista beryktade Hägrungabacken där damerna i morgondagens Världscup skall svettas och rullade sedan gemensam ner mot Vårgårda.
Vi fick 1:48 på våra 60 kilometer, ett snitt på 34 km/h i de ganska blåsiga förhållandena vilket jag är nöjd med.
Resultat
Jag hade tur och vann min startplats och turen höll i sig. Arrangören lottade ut fina priser bland de startande, bl.a. cyklar och hjul, och jag vann 5:e pris, ett par fina däck, Michelin Pro3 Race, som skall vara värda 1470 kr. Tyvärr har dom blå kant så dom passar dåligt på min cykel. Vet inte hur jag skall göra, men är någon sugen på däcken så kom med ett bud!
Jag har nu avslutat dagen med att bättra på ryggontet med att sätta den sista biten kantsten. Nu skall jag inte göra ett skit mer idag. Kanske en kylskåpskall öl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar