..har jag sedan jag slog i det på tävlingen i torsdags. Som jag tidigare har skrivit så var det strax före 2:an på långdistansen som smalbenet fick sig en ordentlig törn och jag hade svårt att springa i några hundra meter.
Som alltid vid tävling med högt adrenalin så försvann det sedan men jag hade ordentligt ont på eftermiddagen och det tog ett bra tag på fredagen innan jag hade "leat" upp benet igen.
Har sedan dess inte kännt så mycket när jag har sprungit men däremot har jag vaknat flera gånger på nätterna av att det strålar smärta i nedre delen av benet och ut i foten. Väldigt obehagligt.
Få se nu hur kroppen mår...? Gubbvad. Stukad hand. Krossat smalben.
Det kostar på att ligga på topp.
Det här muntrar dock upp! En blandning av två personliga favoriter; Lego och Monty Python. Kan inte bli mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar