10 sekunder, en evighet

Oftast är 10 sekunder just 10 sekunder, andra gånger kan det vara en evighet. Idag var det den längre varianten.
Jag var uppe vid sjön och sprang milen, kände mig lite hängig efter en lång arbetsdag och jag tror att jag även har lite ont av pollen trots att jag äter medicin varje dag. Medicinen gör att jag inte känner av de flesta symptom, som nysningarna, rinnande näsa och klåda i ögonen, men tröttheten rår den inte på.
Startade passet lugnt och sansat och började efter hand att piggna till, det gick lättare och lättare att springa. tempot drevs därför upp, eller kanske det bara bibehölls, men det blev i alla fall lättare att plåga sig.
När jag springer på de märkta spåren brukar jag alltid ha klockan gående, dels för att hålla ordning på hur länge jag har varit ute, men lika mycket för att hitta motivation mot slutet när man har möjlighet att få bra tider. Bra dagar brukar jag ligga strax över 50 minuter på milen, men jag är väldigt sällan under. Idag var jag det!
Tänk vad mycket roligare det är att skriva in 49.50 i träningsdagboken än 50.00!
10 sekunder, en evighet!