Idag har det känts klart överkomligt att vara hemma och vårda barn. Ylva spydde sista gången i lördags kväll och dagis reglerna säger att barnen inte är välkomna tillbaks innan efter 48 timmar så det var bara att tacka och ta emot.
Bättre dag att vara hemma på är svårt att tänka sig, två helt friska barn, strålande sol och över 20 grader varmt. Barnen har fördrivit det mesta av dagen utomhus med gungning och studsmatte hopp och jag har fått gjort ett rejält röj inomhus med en storstädning. En tur i skogen hann vi med också då de små var helt övertygade om att dom skulle ut och rädda skadade djur som låg för döden. Detta visade sig som gott var något överdrivet....
Kunde inte hålla mig. Det här är det 100:e inlägget på bloggen sedan jag började.
Hur skall man fira det tro? Såg att Karolina hade öppnat en cider som stod i kylen, skulle ju sitta fint med lite alkoholfri äpple dricka.......
Revorna på armar och överkropp vittnar om att det var snårigt idag på träningen.
Vi, Lennart, Bosse, Fredrik och jag, sprang en bana som Lennart hade knåpat ihop av kontroller som användes på KSK's tävling. Bitvis var det riktigt fin skog men det var även riktigt brötiga bitar som satte sina spår, bokstavligt, ganska tuff kupering också så benen fick lite stryk.
Vi sprang alla fyra ihop, springande först till var fjärde kontroll. Bra tempo på sträckorna men eftersom det blir lite snack vid varje kontroll så var vi ändå ute 67 minuter på lite över 6 kilometer.
Imorgon blir det lugnt. Ylva mådde ju dåligt så sent som i lördags kväll så hon får inte gå till dagis imorgon vilket gör att jag också får stanna hemma.
I grannens damm finns just nu otroligt många grodyngel som villigt låter sig fångas av små energiska grodjägare. Minst en gång om dagen tjatas det sig till en tur till de smås grodfångar paradis.
Idag var det min tur att ge med mig.
Ikväll skall jag och Lennart ut på en tur med karta uppe där Kinnaström hade tävling 1:a maj, kanske får vi med oss någon mer. Hoppas att det fina vädret håller i sig.
Precis när jag hoppade ur bilen uppe vid sjön idag på förmiddagen så kom Ulf Skogman joggande över parkeringen. Han hade sprungit hemifrån och det visade sig att de rundor vi hade tänkt att springa hade samma sträckning en bit varför vi fick följe. Trevligt att småprata med någon ny träningskompis som man annars inte pratar så ofta med.
Våra vägar skildes uppe vid Granlid där jag fortsatte på milspåret och Ulf vek av hemåt.
Övriga familjen är fortfarande fria från Ylvas magsjuka. Vi håller så många tummar vi har på att det så skall förbli.
Lena instruerar oss hur träningsövningarna skall gå till.
Redo att ta oss an kompasstjärnan.
Det kommer nog att bli en lugn helg för familjen Svensson. Ylva kom in i natt med ont i magen och har sedan mått illa hela morgonen. Nu mår hon bättre igen men det är väl bara att vänta på vem som kommer att drabbas härnäst.....
Fick idag en ny mobiltelefon med posten som jag köpt på blocket. En kille i skåne sålde en modell som jag har haft ögonen på ett tag, en med kamera och som är IP54 klassad, dvs är relativt vattentät vilket innebär att jag kan ha med den när jag tränar. Han hade köpt den till sin fru men han hade köpt den utan att hon var med och bestämde.... Gissa hur det gick? Ja, ja, nu fick jag köpa den för halva inköpspriset efter att frun hade använt den i en vecka.
Idag på OL-ringens träning hade jag med den och tog lite kort. Tyvärr kan jag inte dela med mig av dom, måste skaffa en annan sladd för överföringen först.
Men lite kartor kan jag visa! Jag började med att jogga upp till sjön hemifrån där den första övningen började, en lugn start där det gällde att ta sig till starten med hjälp av en kurvkarta. Väl där så tog en kompasstjärna vid, 7 kontroller skulle ta med hjälp av bara kompassen, kartbilden var bortplockad.
Centrumet låg uppe på en höjd så varje kontroll avslutades med en backintervall.
När detta var klart gick vi över till att utmana varann på duell! En 1.8 km lång bana skulle tas åt varsitt varv och först tillbaks hade vunnit. Jag sprang mot Lennart och efter att ha gjort en större bom på 6:an hade jag nästan gett upp, men det visade sig att jag var strax före tillbaks, men bara några fåtal tiotal sekunder. Ett bra tempopass!
Joggade sedan hemåt ihop med Lennart, vek av hemåt och kunde summera 11 km och 80 minuter.
Jo, just det, jag hade en fin naturupplevelse också. Mellan centrumet och kontroll 6 höll jag på att trampa på ett litet nyfött rådjurskid! Det låg ihopkrupet blixtstilla bakom en stubbe när jag skulle hoppa över, undvek det i sista stund. Jag förbannade min egen glömska senare när jag kom på att jag hade kamera i fickan utan att ha använt den!
Jag och Karolina var nu ikväll nere på Parkskolan för att få lite information inför kommande skolstart i höst. Vår lilla Ylva har blivit så stor att hon skall börja skolan, i och för sig förskoleklass, men ändå!
Det är helt otroligt att det redan har gått över 6 år sedan vi åkte ner till Paradise Valley Hospital i Phoenix där vi blev föräldrar till en liten tjej.
Och nu skall hon börja skolan. Det var riktigt rörande att höra personalen beskriva vad som väntar de små och vad dom skall klara av på egen hand, hämta mat i matsalen, ha gymnastik och byta om och duscha.
Jag har varit imponerad av hur förskolan har tagit hand om våra barn, hur mycket dom har fått lära sig, och det intrycket har jag även fått idag. Både personalen och deras planer gav ett ett gott intryck.
Imorgon har jag tänkt att vara med på OL-ringens träning uppe vid Hedgärdessjön. Springer nog hemifrån så får jag både löpträning och teknikträning, kompassstjärna stod på programmet.
Nu i helgen har det avgjorts JVM tester i Danmark där landets juniorer har en sista chans att visa landslagsledningen att dom skall med till JVM resp. Ungdoms-EM i Spanien.
Vår egen Johan Högstrand som fortfarande är yngre junior har, vad jag kan se av resultaten, sprungit riktigt bra och varit bland de 20 första på alla distanserna. Kanske inte ser så imponerande ut men man skall då komma ihåg att det var väldigt få 17-18 åringar före i resultatlistorna vilket gör att Johan har stora möjligheter att få åka med till Ungdoms EM som just vänder sig till juniorer upp till 18 år. Ruskigt häftigt att Markbygdens OK kanske får er en löpare i landslagsdräkt! Om det inte blir nu i sommar så med Johans utvecklingskurva är jag övertygad om att det snart blir fler chanser.
Jag hoppas att Johan kan få de utmaningar han behöver för att utvecklas här i Markbygdens OK, och där har vi andra klubbmedlemmar ett stort ansvar. Ett ansvar att det finns de förutsättningar som krävs för att få behålla en sådan talang som Johan, han behövs som inspiration och sparring för våra övriga ungdomar och även för oss äldre.
Nu låter det som om vi behöver ändra på något, men jag anser att nästan alla förutsättningar redan finns. Vi har träningar i världsklass, OL-ringens träningar är fantastiskt bra tack vare det gedigna arbete som läggs ner, och vi har ett ruskigt bra gäng med ungdomar som tränar och tävlar på hög nivå.
Det enda som fattas är ju en handfull bra seniorer.
Men det var ju just därför som Markbygdens OK bildades, att vi skulle få förutsättningarna att skapa något för framtiden. Förhoppningsvis med Johan och våra övriga ungdomar i klubben!
Nästa år skall vi orienteringsklubbar i Mark arrangera världens största ungdoms stafett i orientering, Undomens 10-mila, ett arrangemang som totalt kommer att locka över 2000 orienterare till kommunen. Häftigt!
Jag är en del av banläggar teamet och idag hade vi en informationsträff på det tänkta tävlingscentrumet för alla som var intresserade. En lite grupp huvudfunktionärer har varit igång ett tag och dragit upp de stora riktlinjerna och idag presenterades vad dom hade kommit fram till uppe vid ett blåsigt och lite kylslaget Torrås utanför Sätila.
Jag passade på att ta racern dit ner, 42 kilometer ToR, för att få lite träning samtidigt. Motvind och uppför dit, men en härlig medvind hem. 1.25 tog det sammanlagt.
Idag lyckades jag lägga band på mig i början av passet och orkade att hålla farten nästan hela vägen. Jag hade parkerat uppe vid Hultet och sprang en egenkomponerad bana upp mot Borred. Kartan har nu några år på nacken vilket mest märks på att några hyggen har tillkommit och att befintliga hyggen har vuxit upp betydligt. Några partier var mer kluriga än väntat, 2:an till 5:an och ute på det gamla hygget vid 7:an, det senare pga att hygget var helt uppvuxet och sikten var begränsad. Bra teknik träning!
Mossarna var grymt blöta, svängen mot 11:an var helt enkelt pga att jag inte kom över dråget, det var en sjö. Efter sista kontrollen tog jag det lugnt som nedjoggning.
6,5 km tog idag 55 minuter.
Karolina och Lotta håller som bäst på att cykla Öresjön Runt, ett klassiskt motionslopp som tack vare IK Trasten i år har återuppstått. Två längder finns att välja på, en lång på 95 km och en lite kortare på 60, systrarna har valt den kortare.
Småtjejerna och jag åkte upp till Örbyhallen och hejade på. Såg att det var flera lokala orienterare som cyklade, bl.a. kände vi igen Gun och Jörgen Frisk och Albin Andersson.
Får se hur Karolina mår fram i eftermiddag när hon kommer hem...?
För ett tag sedan uppmanade jag er som läser att kommentera mina inlägg. Från början var det lite bökigt pga en miss från min sida, men nu skall det gå lättare. Man kan välja att vara helt anonym eller tala om vem man är.
Det vore kul att få igång någon sorts dialog om det som jag skriver. Håller ni med, eller har ni andra åsikter? Vad vill ni läsa? Vad vill ni aldrig läsa igen?
Jag ser att ni är ganska många som läser, ca. 100/vecka hittar in på min sida, så det vore kul att höra av er!
Idag kan jag inte visa vad och hur jag sprang på dagens träning. Förklaringen är att jag provsprang H21 banan till höstens 7H mästerskap natt.
Det var varm och kvalmigt, luftfuktigheten måste varit nära 100% efter de senaste dagarnas kraftiga regn med den påföljande sommarvärmen. Inte mitt favoritväder således, jag har hellre 10 grader och småregn så att mina allergi besvär kan hållas stången.
Planen var att ta det i lugnt tempo, tiden som jag skulle vara ute var viktigare än fart, men det var skoj från början vilket jag fick betala på andra halvan. Fick stora klubban mot slutet när banan vände uppför backarna igen. som tur var så är avslutningen på banorna lite mer lättlöpta vilket räddade mig idag.
Banan var 7 km, men jag tog inte allt på slutet, men med löpningen till starten så tog det ändå runt 60 minuter.
Imorgon har jag tänkt att ta en tur med karta på Hedgärdeskartan, hoppas att det är lite svalare då.....
Idag kom ett erkännande från den tidigare Tour de France vinnaren Floyd Landis att han verkligen har dopat sig och att han inte längre vill "vara en del av problemet". Att han har dopat sig visste ju alla redan men det är ändå lite överraskande att han öppet erkänner, han har tidigare lagt mycket resurser på att bevisa sin oskuld.
Vad som är ännu mer överraskande, eller är det inte det?, är att han påstår att dopingen var mycket organiserad under US Postal tiden då Lance Armstrong var den stora stjärnan i stallet med 7 raka segrar i TdF.
Det finns ju ett par alternativ således.
1. Landis är bitter och vill dra med sig den störste av dom alla ner i träsket.
2. Han talar sanning.
Om alternativ 2 visar sig vara rätt skulle det mycket väl vara en av de sista spikarna i den professionella cyklingens redan halvfärdiga kista.
Tyvärr kan man ju misstänka att det behövdes mer än bra träning och mycket gröt för att köra ifrån de övriga stjärnorna under sent 90-tal och tidigt 00-tal när det senare har visat sig att dom flesta var dopade till öronen med EPO. Och det var ju precis vad Armstrong gjorde. År efter år.....
Faan vad det är tråkigt att vara cykel entusiast ibland.........
Igår kväll fick man precis det som man har gått och längtat efter hela den långa vintern. Karolina var ute och gick medan jag lade barnen efter kvällsmaten så jag fick vänta till efter åtta innan jag kom ut och tränade. Då karolina kom hem hade jag redan dragit på mig cykelkläderna, pumpat däcken, startat GPS klockan och blandat drickan. Jag var redo!
Det var fortfarande riktigt varmt ute, +20 grader, så det var korta byxor och tröja som gällde. Cyklade iväg hemifrån och upp mot Örby, svängde ut den smala Vännåkra vägen och drog sedan upp i Attared lier mot Haratången. Här kommer dom som skall cykla Öresjön runt på söndag att få en tung avslutning de sista kilometrarna!
Försökte att hålla trycket ner mot Furet och svängde sedan mot Gullberg. Igenom Brättingstorp drog jag lite på munnen då jag fick en beundrare, en grabb i 10-års åldern som fascinerades av min framfart, jag höll samma tempo som grabbens mamma i minibuss, drog till och med ifrån genom korset då hon fick släppa lite.
Efter Gullberg fortsatte jag ut mot Kinnahult innan jag vek tillbaks mot Kinna och Skene. Avslutade med en sväng upp genom Velingstorps alle'n, innan jag vek runt Skene "centrum" och hem igen.
En fin tur i fantastiskt väder på 33 km och strax över en timme avslutades med att titta på solnedgången i vilstolen på verandan.
..har jag sedan jag slog i det på tävlingen i torsdags. Som jag tidigare har skrivit så var det strax före 2:an på långdistansen som smalbenet fick sig en ordentlig törn och jag hade svårt att springa i några hundra meter.
Som alltid vid tävling med högt adrenalin så försvann det sedan men jag hade ordentligt ont på eftermiddagen och det tog ett bra tag på fredagen innan jag hade "leat" upp benet igen.
Har sedan dess inte kännt så mycket när jag har sprungit men däremot har jag vaknat flera gånger på nätterna av att det strålar smärta i nedre delen av benet och ut i foten. Väldigt obehagligt.
Få se nu hur kroppen mår...? Gubbvad. Stukad hand. Krossat smalben.
Det kostar på att ligga på topp.
Det här muntrar dock upp! En blandning av två personliga favoriter; Lego och Monty Python. Kan inte bli mycket bättre!
När nu vårsäsongen är över är det dags att dra igång med grundträning igen.
Eller vem försöker jag att lura? Precis som o jag har hållit på med någon formtoppning det senaste...? Jag har inte gjort annat än grundtränat de senaste fyra åren.
Men i alla fall, det kanske är på sin plats att försöka få in lite fler långpass i den vårfagra skogen den närmsta månaden innan semestertävlingar och så småningom höstsäsongen drar igång. Jag är allt lite sugen på några långsamma och långa turer, skall bli kul! Lite orienteringsträning på andra kartor än grannkartorna vore också på sin plats.
Kanske kan man få med sig ett gäng på några gemensamma äventyr?
Vet inte riktigt om jag skall vara nöjd med dagens lopp eller inte. Å ena sidan kändes löpningen helt OK idag och jag har inte gjort några större bommar. Å andra sidan var det på de lätta sträckorna som jag strulade till det och inte sprang optimalt.
Jag vill helst inte skylla på någon annan när jag inte får ihop det men idag tror jag mig ha teknisk bevisning för att kartritningen inte var på topp. Kartritaren har gjort ett fantastiskt jobb i den extremt detaljrika terrängen men det är något som inte stämmer på kartan.
Att springa med GPS klocka är inte bara avslöjande för min egen del utan även för hur avstånd stämmer och hur grejer ligger i förhållande till varandra på kartan. På sträcka 7-8 tyckte jag inte att jag fick ihop det på slutet. jag gick runt på stigen till vänster, kanske ett dåligt vägval men i alla fall, och kom upp på kontrollhöjden där jag rundade den stora sänkan. Fick sedan se en öppen mosse rakt framför mig som jag trodde var den till vänster om kontrollen, men var den till höger, vilket fick som resultat att jag rundade mossen innan jag vek tillbaks och tog kontrollen. På min rutt så har jag inte varit i närheten att runda mossen..... Alltså har hela höjdpartiet fel proportioner.
På sträcka 9-10 sprang jag ner på stigen , förbi stigförgreningen, och ut på höjdkanten ovanför hygget, som förövrigt var helt uppvuxet. På rutten har jag sprungit rakt över hygget! Dessutom var det alldeles för kort avstånd mellan den stora branten och min kontroll. Jag tyckte det var så konstigt att jag efter målgång sprang tillbaks för att titta igen i lugn och ro, och intrycket bestod.
innan jag justerade rutten till sista och målet, slutade strecket någon stans ute på gärdet bakom husen på andra sidan vägen. Snett eller?
Nog med gnäll! Nej inte riktigt förresten. Idag var utskriften riktigt fin men de andra dagarna har den varit under all kritik! inte ens då jag sitter här hemma kan jag se hur höjdkurvorna går i de mest småskurna områdena som ligger ute på hyggena. Kass!
Hur gick det idag då? Jotack, riktigt hyffsat måste jag säga. Förutom missen till 8:an som jag redan har redogjort för, så var det ett riktigt bra lopp. Sällan har jag sprungit en svårare bana, det var riktigt lurigt. Dels kan man ju se på kartan att det är detaljrikt, men skogen, i partiet 1-4 var dessutom tätvuxen tallskog så sikten var begränsad. Carl-Henry hade nog ritat betydligt mer ljusgrönt än vad som nu var fallet.
Jag försökte verkligen hålla ner tempot så att jag inte skulle bomma och det var helt rätt. Blev 6:a, ser jag nu när jag kommit hem av 42 startande.
Enda som inte känns bra är att VEM FAAN ÄR PER JANSSON, OK DJERF????????
Han har nu vunnit alla de tre tävlingar som jag har sprungit i helgen i riktigt tufft motstånd och jag har aldrig hört namnet! Idag vann han dessutom med 4.18 före 2:an! Gubben är ju grym!
Jag väljer att räkna bort honom och säga att jag blev 5:a bara 1.58 efter.
Så, nu känns det bättre.
Under dagen har det blivit sightseeing i Örebro med slottet och Wadköping som höjdpunkter. Hoppas nu att det var en riktigt tuff långdistans idag så att dom andra är gott möra tills imorgon då jag kommer fräsch och utvilad....
Lyckades inte leva upp till mina höga förväntningar idag. Efter gårdagen hade jag sett fram emot medeldistansen, 3,6 kilometer och korta sträckor skall ju passa mig bättre än långdistans.
Började dock helt OK i ett snabbt parti, flackt och öppet precis som igår. Vid 6:an ändrade terrängen karaktär och blev mer småskuren och bökig. Var mycket blocksten och tvära höjder. Till 8:an dabbade jag mig direkt i utgången, sprang snett åt höger och kom ut på vägen i kurvan, bestämde mig för att springa en bit innan jag hoppade in i skogen igen. Kom rakt mot höjden söder om kontrollen och istället för att vika vänster sprang jag höger om höjden. Det kändes därför som om kontrollen satt väldigt långt åt vänster. Tröttnade lite mot 11:an, där jag blev ikappsprungen av Mats Granstedt som startade 2 minuter efter. Mot 12:an gjorde jag ett klassiskt parallell fel, tog fel på de två höjderna med blockstenarna på och kom därför helt naturligt för långt åt höger igen. Kom upp där jag trodde att skärmen skulle sitta men fick inte ihop det alls, läste in mig på branten och kom äntligen rätt. Mötte Mats G igen som var på väg till nästa. Han måste också ha missat för han var bara strax före mig vid 13:e, men gled sedan ifrån mot mål.
Tiden blev 29.57 på 3,6, jag tror att jag skulle bomfritt ha haft ca. 2,5 minuter bättre, lågt räknat.
Vann gjorde Per Jansson igen på 25 blankt, så jag var nästan 5 minuter efter på 20:e plats av 69 fullföljande.
Nu är det torsdag kväll och första tävlingsdagen är avklarad. Jag får se när jag har möjlighet att lägga ut inlägget, det finns trådlöst nätverk här på campingen men det kostar per timme, så jag väntar nog tills imorgon… Eller inte.
Först och främst; det var riktigt fin orientering idag. Terrängen var inte superfin, det fanns gott om lite bökigare partier, men för en härdad sjuhäring så var det riktigt bra. Det skulle vara svag till måttlig kupering, men var den måttliga var får dom gärna visa för mig, det var i det närmaste helt platt, bara 2-3 kurvor höga småhöjder. Men inte mig emot, tvärtom.
Glömde tyvärr GPS klockan i husvagnen så jag kan inte visa någon rutt…..
Det var långt till start, 2,5 km, och det förklarades av att det var någon jägare som hade trilskats, så man var rejält uppvärmd när man kom fram. Regnet hängde i luften och det blåste lite kyligt, men jag kände mig taggad inför uppgiften.
Kom iväg i lagom tempo och kom in i orienteringen bra på den lite lätta första kontrollen, det var bara att gå över höjden, korsa det gamla hygget och gå in i kanten på den uppvuxna skogen. Jag antar att banläggaren hade lagt första där för att få en bättre sträcka till andra. Till andra rundade jag nedanför den första höjden, gick igenom det ljusgröna, ut på stigen, vek in höger under de långsmala höjderna och stöttade mig på det gröna fram till kontrollhöjden. Precis innan jag gick upp på höjden slog jag i smalbenet å det grövsta så att hela underbenet domnade bort, haltade upp och tog kontrollen.
Mot trean gick jag sedan mellan småhöjderna fram till den lite högre höjden där kontrollen satt, hade ont i benet över halva sträckan innan det släppte. Mot fyran låg jag initialt lite långt åt höger men rätade upp bra och kom in vid den öppna ringhöjden strax före skärmen. Inga problem.
Det rullade sedan på i bra tempo ända till 7:an innan jag fick de första känningarna av trötthet. Hade ända sedan 4:an sett en Järfälla kille som jag trodde att jag hade kommit ikapp, men det fanns inga Järfälla löpare i startlistan varken strax före eller efter så han måste ha sprungit någon annan klass, troligen H35, och vi var samtidigt vid 7:an, men fick omgående problem att följa, jag hade mest legat före dessförinnan. Gled ut på hygget innan jag tog 8:an och han var borta.
Slet sedan ordentligt resten av banan men utan att missa, kunde kanske gått lite rakare på några sträckor, men det får man nog tillskriva tröttheten.
Korsade mållinjen efter 51.55 på 6,5 kilometer orientering, praktiskt taget i skogen hela tiden. Var direkt väldigt nöjd med loppet. Hade med dagens form inte kunnat ta ut mer ur kroppen och idag direkta missar, tvärtom ett tekniskt mycket bra lopp. Har ju senaste tiden haft svårt att hålla kartkontakten men idag var det annat, kan inte direkt påminna mig någon passage där jag inte visste var jag var.
Konkurrensen idag var av yppersta klass, Per Jansson OK Djerf vann på 44,27, en bra tid om ni fråga mig, Ingvar Åkesson hade 46,52. Jag blev 14:e, 7,5 minut efter, vi var 75 startande så det är jag nöjd med.
Medeldistansen imorgon går i samma område. Mumma! Då med GPS-klocka……
Imorgon bär det av på premiärtur med husvagnen. Vi åker efter lunch och hoppas vara uppe någon gång före 18. Sedan är det full laddning inför torsdagen!
Får se när jag kommer åt att uppdatera här på sidan, kanske inte innan på torsdag....
Gårdagens tävling har satt handfasta spår. Ner på väg mot 4:an, den som jag senare missade, dråsade jag i backen och tog mig lite oturligt för med höger handen. Handleden fick en rejäl stukning men det kändes ändock ganska OK på eftermiddagen, både husvagnstvätt och gräsklippning kunde avverkas utan större besvär, dock bröt jag till handen igen då jag torkade mig efter den efterföljande duschen, så kvällen tillbringades mestadels liggande och ojandes i soffan.
Ipren och Algesal lindrade lite så att nattsömnen räddades.
Nu idag är handen lite bättre så jag hoppas att inte helgens starter skall vara i farozonen.
Apropå helgen ja! Jag skall ta med mig familjen upp till Örebro för att springa 3 av de 4 tävlingar som arrangeras däruppe nu i kristihimmelsfärdshelgen. Vi hade först planerat att bo på campingen som finns vid TC men efter att ha pratat med arrangören och sedan även Fredrik Ask så ångrade vi oss, det skall tydligen vara ganska så spartanska förhållande, inte en färskvatten bjuder dom på.
Så igår kväll bestämde vi oss för att istället ställa upp husvagnen inne i Örebro på Gustafsviks camping. Det käns bättre att lämpa av familjen där medan man tävlar där det finns en hög med aktiviteter för dom, äventyrsbad, lekplatser, miniatyrhus och annat.
Dom har även trådlöst nätverk på campingen så jag skall försöka att uppdatera bloggen med hur det går för mig på tävlingarna. Lyxliv!
Idag var det en tuff medeldistans.
Jag hade precis som förra lördagen bestämt mig för att ta det lugnt i avgörande moment, att inte kasta mig in i ringarna utan att veta exakt hur jag har det, men i motsats till i lördags så klarade jag inte det fullt ut idag, inte i början av loppet i alla fall.
Första intrycket av terrängen var så där, vi startade i en grön skrovel sluttning och hela första delen av banan gick i ett starkt kuperat område med mycket tätningar och vindfällen. Jag brukar gilla att det är lite grönt på kartan men idag fick jag inte riktigt igång orienteringen, det strulade och var allmänt bökigt. Kanske var det skogen som var just sån, men det kändes inget bra. Gjorde en liten krok på 3:an då jag stannade upp för tidigt och var på väg att vika ner till vänster innan jag tog mitt förnuft till fånga, det visade sig att hade jag bara gått 5 m frammåt så hade jag sett skärmen. Följde sedan upp med att ha för brått ner mot 4:an, visste precis var jag var då jag passerade branten men vek återigen vänster istället för att våga gå rakt ner. Vet inte om det kan vara att jag är för rädd att tappa höjd som gör att jag inte gärna går nerför.
Bökigt till 5:an och stod sedan några sekunder för att hitta vägval till 6:an men kunde inte se några bra alternativ till att gå rakt på. Det visade sig sedan att det var snabbare att springa runt på väg och stig, Johan Mars slog mig med över halvminuten på det vägvalet, men jag tyckte det såg för långt ut. Sista biten tyckte jag orienteringen funkade bättre, kanske för att det var lite mer löpvänligt, gjorde inga stora bommar men ser att jag kunde gått mer rakt på mot 12:an, återigen rädd att tappa höjd.
Förvånande nog var det ingen annan som sprang fortare i H40 utan jag vann med lite dryga minuten, 35.20 på 3,5 km. Johan H förnedrade mig dock totalt och sprang runt på 29 som han vann H18 på. Hade jag gått rent kanske jag kunnat kapa 2,5 minut, men jag hade ju ändå varit 3,5 efter Johan. Får väl trösta mig med att han var med i tätklungan på 10-mila för en vecka sedan........
Har precis tryckt i mig havregrynsgröten och väntar på att klockan skall bli halv nio då jag skall hämta upp Lennart och Pernilla.
Orintos medeldistans står på programmet idag, min för hoppning är att jag skall göra ett lika bra lopp som förra lördagen och att jag inte skall göra om det stora misstag som jag gjorde förra året på Orintos tävling.... Det var det årets största bom, ca. 5 min förlorade jag.
Nä! Positiva tankar nu!
I serien "orienterare vi minns" går vi nu direkt på den kanske störste genom tiderna. Vem som är bäst när man jämför idrottsmän som varit aktiva i olika tider är alltid omöjligt men om man objektivt tittar på vem som har de största framgångarna internationellt så är svaret givet; Jörgen Mårtensson.
Jögge debuterade på VM redan som 19 åring 1978, blev 8 individuellt, och tog sedan VM-medaljer mellan 1981 och 1997, totalt 10 stycken varav 2 guld individuellt. Deltog alltså på VM under en 19 års period! Oöverträffat.
Jögge har dessutom en imponerande samling SM medaljer, 19 stycken varav 9 guld, och ett guld i friidrott, i marathon 1993. Guldet på marathon minns jag väckte en del uppmärksamhet, många tyckte att det var märkligt att våra friidrotts stjärnor blev frånsprungna av en orienterare och drog slutsatsen att friidrottarna var dåliga. I själva verket var det ju tvärt om, Jögge var en gudabenådad löpare som hade kunnat bli hur bra som helst även på marathon.
Oftast är 10 sekunder just 10 sekunder, andra gånger kan det vara en evighet. Idag var det den längre varianten.
Jag var uppe vid sjön och sprang milen, kände mig lite hängig efter en lång arbetsdag och jag tror att jag även har lite ont av pollen trots att jag äter medicin varje dag. Medicinen gör att jag inte känner av de flesta symptom, som nysningarna, rinnande näsa och klåda i ögonen, men tröttheten rår den inte på.
Startade passet lugnt och sansat och började efter hand att piggna till, det gick lättare och lättare att springa. tempot drevs därför upp, eller kanske det bara bibehölls, men det blev i alla fall lättare att plåga sig.
När jag springer på de märkta spåren brukar jag alltid ha klockan gående, dels för att hålla ordning på hur länge jag har varit ute, men lika mycket för att hitta motivation mot slutet när man har möjlighet att få bra tider. Bra dagar brukar jag ligga strax över 50 minuter på milen, men jag är väldigt sällan under. Idag var jag det!
Tänk vad mycket roligare det är att skriva in 49.50 i träningsdagboken än 50.00!
10 sekunder, en evighet!
Lisa hade fortfarande feber igår så idag är det min tur att vara hemma och ta hand om barnen, Ylva ville också vara hemma.
Vi får se vad vi hittar på idag, Lisa hade ingen feber nu på morgonen så kanske kan vi gå ut i skogen en sväng.
Nyss hemkommen från vår tisdagsträning där Lennart hade ordnat en övning med tre slingor som man fick ta i valfri ordning. Från början hade han tänkt att vi skulle hänga ut kontroller åt varann men efter som vädret inte var det mest gynnsamma, regn och +5 grader, valde vi att istället hålla igång så mycket som möjligt och strunta i uthängningen. Jag startade med att springa den mer löpbetonade linje slingan för att få upp flåset ordentligt och bli lite trött innan jag tog mig an orienteringsslingorna. Hade 37 min på 5,3 som det blev sammanlagt, tempot var tydligen ganska högt, lite tack vare den snabba löpslingan, men orienteringsbiten var ju i alla fall 3,7 så jag är mer än nöjd med tiden. Fick vänta några minuter på Lennart, som också sprang alla slingor, innan vi sprang tillbaks till stugan ihop. Totalt var vi ute 58 min och sprang 9 kilometer.
Söndagen har fölupit i lugnets tecken. Lisa vaknade redan vid halv 6 imorse och så det var lika bra att stiga upp. Som tur var så kunde ju morgonen fördrivas med att titta på de tre sista sträckorna på 10-mila, tyvärr blev det ju inte så spännande i slutet, fransmannen var för överlägsen.
Gräsklippning och pyssel i trädgården innan vi bestämde oss för att på prov sätta upp förtältet till husvagnen.
Ser rätt OK ut tycker jag. Jag behöver bara ordna en ny pinne till ena hörnet, det var gängpaj på justerskruven.
Härligt med orientering! Har just tittat på en spännande direktsändning på datorn från 10-mila, där Markbygdens fantastiskt duktiga ungdomar återigen har visat att dom är bland dom bästa i Sverige! Man blir riktigt rörd när man ser hur bra dom springer.
Själv har jag också haft en bra förmiddag i skogarna vid Freabygd, där KSK hade medeldistans tävling. Carl-Henry Andersson hade ritat karta och också lagt banorna så att det skulle vara hög kvalitet var klart redan från början. Jag har alltid kommit bra överens med sättet som han ritar och tycker om detaljerade kartor där allt är med och man överlämnar till löparen att förenkla.
Idag var inget undantag. det var kuperat och lite bökigt om man inte såg sig för, men det gröna stämde fint så det gick att undvika de värsta partierna. Loppet började bra med ett antal kortsträckor i en detaljerad och tuff kulle där jag hade bra flyt och plockade dom en efter en. En lite längre sträcka, där jag passade på att få lite stiglöpning, förde oss sedan till en riktigt fint avslutning i gammal bonnskog.
Vet inte om det gick fort eller inte men jag la inte många sekunder på missar, stannade upp några gånger strax före kontrollerna, men det var en medveten strategi, jag hade bestämt att inte missa något idag och ta det säkra före det osäkra och det följde jag.
Jag hade 31 min på 3,6, rätt så bra i den tuffa terrängen. jag vann H40 med över 3 min före Mattias Bååth och över 6 min bak till 3:an Peter Grahn, så helt långsamt kan det inte ha gått.
Nu skall jag ägna resten av dagen att ta hand om min sjuka halva av familjen, Lisa vaknade med 39,7 imorse och Karolina är inte frisk ännu.
Ylva var med idag på tävlingen också, hon sprang knatteknat ihop med farfar och farmor. Fascinerande att se en ny generation tycka att orientering är kul!
Ruskigt häftigt att Markbygdens OK kanske får er en löpare i landslagsdräkt! Om det inte blir nu i sommar så med Johans utvecklingskurva är jag övertygad om att det snart blir fler chanser.
Idag kom ett erkännande från den tidigare Tour de France vinnaren Floyd Landis att han verkligen har dopat sig och att han inte längre vill "vara en del av problemet". Att han har dopat sig visste ju alla redan men det är ändå lite överraskande att han öppet erkänner, han har tidigare lagt mycket resurser på att bevisa sin oskuld.
Tröttnade lite mot 11:an, där jag blev ikappsprungen av Mats Granstedt som startade 2 minuter efter. Mot 12:an gjorde jag ett klassiskt parallell fel, tog fel på de två höjderna med blockstenarna på och kom därför helt naturligt för långt åt höger igen. Kom upp där jag trodde att skärmen skulle sitta men fick inte ihop det alls, läste in mig på branten och kom äntligen rätt. Mötte Mats G igen som var på väg till nästa. Han måste också ha missat för han var bara strax före mig vid 13:e, men gled sedan ifrån mot mål.
Sista biten tyckte jag orienteringen funkade bättre, kanske för att det var lite mer löpvänligt, gjorde inga stora bommar men ser att jag kunde gått mer rakt på mot 12:an, återigen rädd att tappa höjd.
I serien "orienterare vi minns" går vi nu direkt på den kanske störste genom tiderna. Vem som är bäst när man jämför idrottsmän som varit aktiva i olika tider är alltid omöjligt men om man objektivt tittar på vem som har de största framgångarna internationellt så är svaret givet; Jörgen Mårtensson.
