Igår var det en sån där dag igen. En sån där då det inte finns något krut i kroppen, benen känns som betong och det inte svarar alls när huvudet manar på.
Och när inte kroppen fungerar så tröttnar huvudet fort också, att tävla och kämpa känns bara meningslöst.
Jag hade väl mina farhågor redan innan start, högsommarvärme, torka och nyss utslagna lövträd är inte de bästa förutsättningarna för mig att prestera maximalt men hoppet är ju som bekant det sista som överger en. Början på banan var tuff så att det skulle vara tungt var ju ingen överraskning men för att orka en långdistans så måste man ha lite återhämtning mellan backarna annars byggs snart trötten upp till en oövervinlig mur. Redan vid 5:an hade både energin i benen och huvudet tagit slut och unge herr Svensson tog sin berömde Mats ur skolan.
Det lustiga är (som kanske är tur) att minnet är oerhört kort. Redan efter duschen sitter man och undrar om det inte hade gått att fortsätta lite till? Var det inte så att den tuffaste biten redan var gjord och att det bara var lättlöpta sträckor kvar? Hade jag inte kunnat låta Aronsson komma ikapp mig och sedan fått tillräcklig draghjälp för att orka runt?
Svartet är tyvärr nej, hur smärtsamt det än är. Jag har inte tillräckligt stor fysisk marginal för att låta allergin ta x antal procent, för att orka måste jag ha nära nog perfekta förhållanden. kanske om något/några år men inte nu. Lite tröst är dock att jag tidigare år har haft de här problemen på medeldistans, nu har jag dom på lång....
Något possitivt var i alla fall att jag nu har en fin träningskarta på rimligt avstånd hemmifrån. SM/USM kartan har ju tidigare inte varit tillgänglig men nu har jag ett exemplar med fin och krävande terräng.
Nu får jag se frammåt, två tävlingar kvar, båda medel, och sedan gäller det att få till några månader med bra träning innan 5-dagars.
Kan man sedan få be om lite regn? Snälla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar