Det finns ingen bättre känsla än den goa tröttheten i kroppen efter ett lyckat långpass. Man har en malande svårdefinierad känsla som maler i bakgrunden. Hade man inte tränat så hade man antagligen varit rädd att man hållit på att bli sjuk, men som tur så har man ju det, tränat. Och tränat rejält.
Efter den senaste sjukdomen har det varit svårt att komma igång, segt och oinspirerat. Men jag tror att jag bara har tränat fel, jag vet ju så jädra väl vad jag tycker är kul och därmed vad som går lätt. Allt jag behöver är en karta och lite skog så går det ju mycket bättre. Då kan jag helt plötsligt ta ut mig och vara motiverad att bli trött. Bara jag slipper det förfärliga väg springet, det har blivit lite för mycket av det det sista och det är bara mitt eget fel, jag har inte orkat att fixa något kul, det är lite för enkelt att bara sticka ut och springa en runda hemifrån på de vanliga rundorna.
Idag var det långpass från klubbstugan, Bosse hade knåpat ihop rundor som skulle kunnat bli ca 20 kilometer men jag, Bo och Martin U kombinerade ihop en runda som blev 15,5 kilometer effektiv löpväg, kanske var det 13 fågelvägen. Efter att ha stoppat klockan vid varje dricka paus så fick jag ihop 1:55, riktigt bra för att vara mig.
Och kul! Riktigt skoj att vara med på banan igen, det är egentligen detta jag tycker är skojigast, att vara i såpass form så att man kan genomföra riktiga träningspass.
Jag har inte laddat ur klockan ännu så jag får återkomma med rutten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar