Jag körde upp minsta tösen till hennes kusin nu på kvällen där hon skall sova över och därför passade jag på att ta en träningstur uppe vid KSK stugan samtidigt. Jag har inte sprungit deras spår i dess helhet på säker över 25 år, delvis har jag givetvis sprungit på stigarna men något spår helt har jag inte gjort på länge.
Spåren är oerhört välskötta, fint grusade stigar och rejält spångat. Men frågan är om det inte är onödigt fint, åtminstone för en orienterare, det är ju som att springa på en en meter bred grusväg långa bitar av banorna. Men fint är det, och jag är full av beundran över det stora arbete som har lagts ner.
Det som var mindre fint idag var vädret. SMHI hade utfärdat en klass 2 varning med hårda vindar och blötsnön som stod på tvären gjorde det nästan omöjligt att se något i pannlampans sken. Min plan var från början att springa milen men min ambition stannade vid 7,5 kilometer och när jag kom tillbaks till bilen var jag både blöt och frusen.

Vet inte varför klockan fick för sig att lägga till en sträcka hem också....