En gammal och fin tradition

På nyårsdagen är det som vanligt dags för nyårs-OL uppe vid vår stuga. Jag tror att det är en tradition som har hållts vid liv sedan starten av klubben med undantag för riktigt kalla eller snörika vintrar då det av naturliga skäl varit inställt. Tyvärr har intresset dalat de senaste åren, vi brukar vara en 15-20 tappra som dyker upp, så frågan är om det är försvarbart att fortsätta med tanke på den arbetsinsats som krävs. Dessutom har det de sista åren bara varit Bosse som arrangerat vilket känns lite mycket begärt. Kanske skall vi istället ha en vanlig träning för de som vill ut efter nyårs festligheterna?
Jag dristade mig till att springa långa banan idag mot bättre vetande. Jag vet ju att jag inte har någon chans att hävda mig resultatmässigt men jag behöver ju träningen. Om man springer 5,5 eller 6,5 är kanske ingen avgörande skillnad men det är ändå de sista kilometrarna som gör det.
Jag märkte efter knappt halva banan att jag öppnat lite väl optimistiskt, orken tröt lite när vi kom upp i den riktiga skogen. Det fanns ingen sprutt i benen i backarna mot slutet som kom ganska tätt. Jag tror att jag var ute 55 minuter på 6,2, inget att skriva hem om direkt men ändå ett bra träningspass trots att vädret inte heller idag visade sig från sin bästa sida, regn och bara någon plusgrad.
Klockan hade jag med mig men glömde den liggande på en stolpe utanför stugan där den sökte sateliter så någon rutt kan jag inte bjuda på..