Lika bra som skideliten

Idag hade jag lika bra form som huvuddelen av det svenska längdlandslaget, lika stumma ben som Northug och tog fel väg som Cologna. Dessutom sprang jag utanför gångbanan, ute på cykelvägen en bit nere i Kinnaström, så egentligen skulle jag fått tidstillägg som Richardsson. Alltså ingen toppen dag.
Vi träffades hemma hos Udds på Kyrkogatan och sprang en runda med olika längd på grus och asfalt. Inte min favoritträning precis men man skall ju träna på det man är dålig på. Eller, varför skall man det egentligen? Varför skall man pina sig med något man inte tycker är kul när man bara tränar för att det är kul?
Något som är kul är att springa ihop med sina klubbkompisar och småprata lite, och det fick jag göra idag. En stund innan jag vek av på veklings rundan, motivationen räckte inte längre. Den skulle idag vara 9 kilometer men visade sig vara 11,5 så riktigt dåligt var det inte. Det var bara jag som vek av, resten fortsatte på en runda som skulle vara 12... Den var antagligen lite längre den också.
Och det var ju bra det. Att det bara var jag som vek ner mig alltså. De andra tog ett ordentligt tag och sprang längre, bra jobbat!