Hopplöst

Många tycker att sommaren är årets höjdpunkt med sol, bad och värme, blomstrande ängar och gröna träd. För en allergiker är det precis tvärt om. Vi njuter hela hösten och vintern med hög och klar luft men går in i dimman när våren närmar sig.
Om man som jag är allergisk både för pollen, träd på våren, och mot gräset som kickar in under hela juni, juli och augusti. Detta innebär att från maj till augusti är det bara att inse att kroppen går ner i någon slags sleep mode med en 70 % effektivitet. Att då ägna sig åt någon form av kroppslig aktivitet är ungefär som att springa i sirap med 40 kilos vikter släpandes efter sig med en motvind av stormstyrka. Tungt alltså.
Idag hade jag en sån dag. Efter bara en 30 minuters löpning var benen som telefonstolpar, helt orkeslösa. Jag vet inte hur det funkar fysiologiskt men jag gissar att eftersom kroppen tror att den håller på att dö pga allergin så blir löpningen och den kroppsliga aktiviteten inte direkt prioriterad. All energi går åt att rädda kroppen från de farliga gräsfröna.
Jag var med Bo och Anders i början men slutet joggade jag i eget tempo med svansen mellan benen. Någon som vill byta till sig en sekunda kropp? Jag kan tänka mig att ta en 22-årig, topptränad i utbyte.