Träning på egen träning

Om man åker runt och deltager på andras träningar så mycket man kan så känns det bra att någon gång ibland få bjuda igen. Och det fick jag igår.
Uppgiften jag hade fått var att göra en riktningsövning och jag sprang på en karta i vintras på nätet som såg kul ut. Det var bitar av en bana som bestod av sträckor som mer eller mindre både började och slutade i intet där det gällde att hålla sig så nära strecken som möjligt. Hade man GPS så skulle man i efterhand kunna se både hur väl man lyckades och hur mycket man avvikit.
Just en sådan övning snodde jag ihop. Hur väl jag lyckades får de deltagande uttala sig om.

Som synes passade jag även på att deltaga själv och jag tyckte, om jag får säga det själv, att det var en nyttig övning. Ofta tränar man ju riktningshållning på maskade kartor men jag tycker att det blir lite väl ensidigt. Det enda man kan göra på sådana träningar är ju att gå kompass och så orienterar inte jag, jag vill kombinera karta och kompass mer.
Jag lyckades hålla mig på strecket den mesta av tiden. Det var bara vid något enstaka tillfälle jag veka av och då oftast pga att det var något hinder ivägen. Men också det är ju bra att träna på, att styra tillbaks till den ursprungliga kursen.
Banan mätte 6,5 och jag sprang 7,2 effektivt vilket tog 60 minuter.

Tillbaks i grottekvarnen

Från Italiens värme och svajande palmer till iskall 300 buss kl 05.30... Snacka om konytraster.
Efter en lång dag på jobbet blev det ändå en träningsrunda igår kväll, intye den mest inspirerade, jag lufsade runt 9 kilometer hemifrån i makligt tempo. Inte mycket att skryta över.

Imorgon kommer jag att ha en välförtjänt ledig dag efter 10 raka arbetsdagar som kommer att avslutas med att jag håller i den gemensamma träningen för Markklubbarna. Om ni är sugna så vankas det en riktningsövning med vägvisning mellan Örby och Torestorp kl. 18.00. Välkomna!

Onödigt bra

Ibland har man det lite för bra, lite mer än man förtjänar. Det enda man kan önska är att man fick dela det med resten av sin familj....
Idag har vi lämnat Alperna bakom oss och åkt de 25 milen ner till Gardasjön där jag skall tillbringa den sista natten innan jag flyger hem imorgon måndag. Sitter just nu på balkongen till mitt rum på Hotell Olivi i Sirmione längst sjöns södra strand efter ett uppfriskande löppass i 20 gradig värme. Utsikten ut mot sjön kunde vara sämre.

Sirmione ligger ute på en lång udde ut i Gardasjön som avslutas med själva staden som ligger innanför ett par mäktiga stadsmurar. När vi kom hit så fick vi uppge namn och vart vi skulle bo för att överhuvudtaget bli insläppta genom stadsmuren, allt kollades mot hoytellets listor så att ingen bil som inte hör hit skall komma in. Själva staden kan närmast besklrivas med Gamla satn i Stockholm förutom bredden på gatorna som inte är bredare än att en bil kommer plats. Extra spännande blir det av att det är fullt av folk som shoppar och njuter av vårvädret.
Enda "rundan" jag fick ihop under träningen var att springa tillbaks genom stadskärnan och sedan utefter stranden en bit för att sedan vända åter mot hotellet. Inte världens roligaste men bra sparring med alla människor som tittade på.

Mat i överflöd

Just uppkommen på rummet efter en fantastisk middag. Som så ofta så bjuds det på mat i överflöd på hotellet i dessa skidorter på kvällarna. Vi fick en 5 rätters tillställning som avslutades med en klang och jubel förställning när desserten dukades fram. Ett helt bord fullt med små olika anrättningar av alla de slag plockades fram vilket ledde till att alla gäster var framme och fotograferade, applåderade och gav stående ovationer till en förlägen kock som kallats ut från köket. Men det var han värd, det var fantastiskt gott alltihop!

Dålig kamera i mobilen som tyvärr bara fick med halva bordet med godsaker.....

Låååång backe

Efter tre dagar i bilen så är vi nu framme i norra Italien däe vi skall tillbringa helgen innan  vi drar vidare ner till Garda sjön. Boendet är uppe i Solden på 1860 meters höjd, en typisk liten skidåkar håla som plockad direkt ur Sällskapsresan 2. Det är nästan så man kan se Ole och Stig-Helmer nere i lobbyn.... Hotellet är riktigt fräscht med goa sängar, balkong med utsikt över bergen och jacuzzi i badrummet. Lite bättre än Stig H's annex!

Utsikten från balkongen är inte helt fel.....

Resan hit ner har i stort sett flutit på bra, den enda plumpen var att vi fastnade på autobahn strax norr om Kassel igår i köerna efter en olycka. Det tog över 1,5 timma innan det sakta började att rulla igen. Tråkigt att stå still men man är åndå tacksam att man inte var inblandad i olyckan....
Resultatet av köerna blev att jag hann inte träna igår kväll som jag hade planerat, vi var inte framme vid hotellet i Rothenburg innan halv åtta och då var det bara tid för middag innan sängen. Men idag fick jag till det, och det blev årets tuffaste backpass!
Vägen hit upp delar sig den sista biten, man kan välja att åka på den östra eller den västra kanten av dalen. Båda vägarna är riktigt branta med otaliga svängar upp för berget. Löprundan blev så att jag sprang ner på den östra sidan för att sedan vända upp igen på den västra. Vändpunkten är nere på 1720 meter vid en bro över älven och vägen dit är inte bara nerför, en bit ner i backen vänder vägen plötsligt upp igen på bergskanten, man vänder faktiskt på nästan 1900 meter.
Vägen upp igen blev riktigt tung. Jag försökte att hitta en ba rytm för att orka hela vägen i den tunna luften och lyckades över förväntan. Det gick sakta inledningsvis i den riktigt branta delen men när det sedan planade ut så hade jag fortfarande krafter att öka tempot. Är faktiskt ganska nöjd med 40 minuter på 7 kilometer.

Nu blev jag störd att ett fasligt pinglande nere på vägen. Det visade sig vara en häst skjuts som en lycklig barnfamilj beställt.

Revansch och återvinning igen!

Den senare tiden har jag fått två nya specialiteter, att ta revansch och att återvinna, och idag till och med kombinera dessa. Förra sommaren hade vi Tjogetträning hemma hos Bertil men som så ofta förra sommaren så hade jag ont av min allergi så min medverkan begränsades till att springa från starten till bo-kontrollen. Detta resulterade sedan till att jag tackade nej till att vara med på Tjoget helt och hållet.
Så därför hade jag nu idag en oanvänd träning liggande, och så kan man ju inte ha det! Starten var som synes hemma på Bertils gård men eftersom jag hade lånebil från jobbet så ville jag inte dra rätt in hemma hos honom och parkera med en bil han inte känner igen så istället valde jag att ställa mig nere vid parkeringen för naturskyddsområdet. Det blev några hundra meter extra att springa men vad gör det, det är ju ändå träning.

Skoj träning i fin skog. Vårvädret gjorde det extra trivsamt. 6,5 kilometer och 53 minuter.

Imorgon åker jag på en ny biltur med jobbet. Denna gången går resan ner genom Danmark, Tyskland ner till Italien, först lite höghöjd och sedan ner till Gardasjön innan jag flyger hem på måndag. Får se om det blir tid till någon löptur, skorna är packade i alla fall. Förhoppningsvis kan det bli lite resebloggande också!

Lite revansch

I januari sprang jag vinterns andra Natt-7a för min del. Av olika anledningar har det sedan dess inte blivit några fler, sjukdom och resor har varit i vägen. Just detta lopp var nog ett av de sämre jag presterat på senare tid vilket ni tidigare kunnat läsa om här på bloggen.
Igår var det återigen dags att komma sig ut på en träningssväng men tack vare att vädret var både kyligt och fuktigt så behövdes det något extra för att hitta motivationen att göra något bra. Och vad passar då bättre än att få sig lite revansch? Sagt och gjort, jag letade längst ner i skäms-högen av kartor och drog till Viskafors där jag hade utökat den ordinarie banan med några extra kontroller. Planen var att skippa slingorna för att istället få en extra sväng i junfruerlig skog, åtminstone för mig.

Känslan var att det gick långsamt men jag jagade ändå inte på, det var viktigare att orka hela rundan utan att mattas allt för mycket. Visst hade jag lite sämre perioder men krafterna fanns förvånande kvar i slutet ändå. Och riktigt långsamt kan det inte ha gått, jag hade 51 minuter på 6,7 löpta kilometrar, kanske var det 6 kilometer fågelvägen?

2 träningar sedan sist

Jag lovade att jag skulle träna i tisdags och det gjorde jag. Min dåliga uppfostran har lärt mig att hålla vad man lovar.
Min förbannade skrivare funkar fortafrande inte (nu har mina ideer på åtgärder sinat så nu blir det snart en ny) så jag får återvinna gamla övningar som jag har liggande i den stora karthögen. Eftersom jag inte har varit hemma mycket det senaste och inte varit mycket i skogen efter att snön försvann så njöt jag i fulla drag av att åka ner till hajoms skola och komma ut i den fina terrängen. Jag har sagt det förrut, detta är min favorit bit av porienteringskarta vi har inom rimligt avstånd.
Det blev inte så långt men tempot var förvånandsvärt gott. Det kanske inte kändes så men var ändå uppenbart när jag tittade på klockan efteråt.

Tyvärr har jag inte fått över rutten på kartan jag använde. Den där jävla skrivaren som spökar igen....

Tyvärr blev det ingen träning igår torsdag men idag fick jag till det igen. Ingen kartträning men väl en skön runda i ett härligt vårväder. Sprang faktiskt lite längre än jag hafde planerat bara för att det var skoj. hade egentligen planerat att vika av uppe vid Långhall men benen ville fortsätta rakt fram upp över Ulvåsen också. Strax över milen blev det till slut.

Helgen skall bedrivas på hemmaplan. Äntligen! Det känns som om det är evigheter sedan jag var hemma en hel helg och om jag räknar efter är det faktiskt över en månad sedan..... Gott.

Inge bra

Jag ber om ursäkt men jag har helt enkelt inte orkat att skriva här på bloggen det senaste. varken orkat eller haft något att skriva om, skall det handla om träning så kräver det ju att man tränar också vilket jag inte har gjort med någon ordning på länge.
Förklaringen är den seglivade förkylning jag har dragits med länge nu. Ont i halsen från och till i kombination med allmän hängighet har omöjliggjort träning.
Lisa blev ju sjuk uppe i Sälen och det dröjde bara ett drygt dygn innan Karolina också drabbades med hög feber. Kvar blev bara jag och Ylva som fick lite pappa-dotter tid i skidbacken, kul hade vi men saknade resten av familjen. Vi avslutade vistelsen med en skotertur där jag körde med Ylva på bönpallen, uppskattat av båda parter.
Idag skall jag försöka att komma ut och i alla fall jogga en runda. Förhoppningsvis skall jag få med mig karta ut också så kanske jag kan få upp motivationen lite och "lura" kroppen en smula.

Sjukvakt runt Kalven

Idag var det min tur att vara sjukvakt åt Lisa, hon har fortfarande feber, upp emot 40 grader nu på kvällen, så prognosen för att hon skall komma ut i backen denna vecka ser mörk ut. Det har dessutom blåst snålt och snöat på tvären så det var inte så mysigt att ge sig ut i backen.
Tränat har jag däemot gjort, efter lunchen, då Karolina bytte av mig i sjukstugan för en stund, stack jag bort till Tandådalen och trängdes med turåkarna runt kalven. En fin runda som jag aldrig har åkt förrut, lite flack kanske om man vill ha träning men med min tveksamma form så satt det som en smäck. Gott om folk var det ute som trotsade blåsten, det gällde att åka åt rätt håll, om man startade i tandådalen och åkte upp längst vägen först hjälpte vinden en upp för de inledande backarna. Efter Östra var det goa lätta backar utför som enkelt stakades.

Sjukt skoj

Eller det skall egentligen vara sjukt och skoj, för det är det som gäller på den här semestern. Lisa har tyvärr blivit rejält sjuk, igår kväll hade hon över 40 grader och vi får turas om att vara hemma och passa henne istället för att var i backen. Synd på alla sätt, hon hade behövt vara med på skidskolan för att få kläm på skidåkningen och vi andra hade gärna varit i backen.
Mer glädjande är att Ylva, efter en lite trevande start i måndags, plötsligt fick ordentlig fart under skidorna under gårdagen. Jag fick ta till alla övedrtalningsmetoder i boken för att få henne att var med på skidskolan igår, det mesta var kass, skolan var tråkigt och de andra åkte ifrån henne. Men snacka om förvandling! När lektionen var klar hade hon världens största leende på läpparna och allt var plötsligt toppen. Proppen hade verkligen gått ur och hon hade upptäckt att det inte var så farligt som hon tidigare trott. När vi var ute på eftermiddagen fick jag dra henne ifrån backen trots att både fötter och händer var iskalla. En riktig metamorfos! Synd att inte Lisa får upptäcka samma sak.
Annars är det ganska bra, semester lugnet har lagt sig, och det enda som saknas är träning. Min egen förkylning har återigen blommat upp i slutet av förra veckan så jag har bara varit ute en liten kort sväng på längdskidorna igår eftermiddag. Eftersom jag har glömt alla mina vallor hemma så fick jag kleta på lite överbliven tejp som våra reskamrater hade i botten av sin spartanska vallalåda. Det räckte inte till hela skidorna så det blev inte helt lyckat..... Igår kväll var jag i sportaffären och köpte en ny rulle så kanske kan det bli någon mer runda med lite mer fäste. Dom har dessutom lovat kallare väder med snöfall så då kanske den ensamma burken med blåextra funkar.

I alperna

Nåväl, kanske inte alperna men väl de svenska fjällen. Tyckte att jag hade varit hemma väl länge, ända sedan i torsdags kväll, så vi har dragit iväg upp till Sälen en vecka. Planerat sedan länge men det kom ände lite som en överraskning, har inte haft tid att tänka på detta den senaste tiden. Och det har märkts, jag har efter ankomsten upptäckt att jag har glömt lite saker hemma som skulle vara bra att ha, skidvalla bland annat....
Nåväl, det är världsliga ting. Det känns oerhört skönt att vara ledig en vecka i alla fall, bara sitta tillbakalutad och njuta av utsikten från vardagsrummet upp mot backarna i Lindvallen. Sämre kan man ha det.

Tillbaks från de döda

Nu var det länge sedan. Både sedan jag var här och skrev och sedan jag tränade. Den senaste veckan, ända sedan i fredags, har jag varit i Norrland och jobbat, jobbat och jobbat. Från tidig morgon till sen kväll, har varken varit tid till träning eller bloggande.
En del i det nya jobbet som jag fick i höstas är att i slutskedet av projekten avrapportera läget för vår kära företagsledning, både teoretiskt och praktiskt vilket vi nu var uppe och gjorde. Spännande att få tillfälle att både få prata inför och umgås med de höga herrarna och damerna. De är skärpta och "down to buisness" samtidigt som dom är förvånansvärt lättpratade och avslappnade.
Jag kom hem i torsdags kväll och igår fredag fick jag äntligen tillfälle att träna igen. Inte bara en gång utan faktiskt två då Ylva var sugen att utnyttja det fina vårvädret för en liten löptur när jag kom hem. Det blev inte så värst mycket till löpning, jag fick veta att det var viktigt att ta det försiktigt första gången och gå mycket. Kraft att prata fanns det som tur var massor av......
Efter det tuffa första passet tog det andra vid direkt som jag fick sköta på egen hand. Jag var grymt sugen på att springa i skogen nu när all snö har försvunnit och det var riktigt fint. Barmark men ändå fortfarande hårt i backen, bara lite is i vissa mossar. Fick ihop nästan 6 kilometer plus de 3 med Ylva.