Kallt om kinderna

Sprang för första gången i år den vanliga kvällsrundan om Näs och Örby kyrka idag. Tyckte att det gick ganska bra trots att det var lite slirigt och att termometern visade på 10-12 grader kallt. Jag ville inte ta i allt för mycket i backarna då jag vet att mina luftrör kan bli lite irriterade om jag drar i mig för mycket kalluft. orken fanns där i alla fall, jag var inte allt för sliten när jag var uppe i Örby och även de sista backarna i Skene gick över förväntan.
Jag trodde kanske att inte att klockan hade gått över timman då jag var hemma men den hade passerat med några minuter så jag har sprungit rundan fortare, men med tanke på förutsättningarna så måste jag ändå ha trampat på ganska bra.

Då var vi igång!

Igår hade vi som skall hålla i banläggningen till U-10 mila uppstartsmöte nere i Sätila. Vi började med att springa en sväng på Bosses nyreviderade karta och sedan satte vi oss i OK Rävens klubbstuga för att organisera upp det arbete som skall göras. Det var ett entusiastiskt och engagerat gäng som var sugna på att börja jobba, det här kommer att bli bra!
Som ni förstår kan jag inte visa vad och hur vi sprang men det blev en lugn tur där vi mest tittade på hur skogen ser ut och vi diskuterade en hel del på hur vi kunde utnyttja terrängen bäst mellan de tre arrangemangen. Vi var ute i lite över en timme och sprang en runda på 5 kilometer, så det blev en hel del prat i skogen.
Bosse har huvudansvaret för banläggningen vid alla tre tävlingarna. Jag och Bosse tar hand om U-10 mila, Bertil och Lars koncentrerar sig på medeldistansen och Håkan och Mikael tar långdistansen.
Skall bli kul att jobba ihop med de andra, vi har säker massor att lära varandra och ge tips på hur vi kan jobba smartare.

Vadont

Jag hade lösa planer på att få till en träning idag men jag kände i vaderna att jag får nog skynda långsamt så här i början av grundträningsperioden, det tog hårdare än jag har trott när jag var ute i torsdags. Jag får istället vänta tills imorgon, då skall vi som är banläggare på U-10 mila träffas nere i Sätila och springa en sväng på den nyritade kartan, skall bli spännande.

Än slank han dit...

Det var halt och jobbigt att springa idag. Snötäcket var varierande, inne i skogen var det riktigt fint att springa, inte mycket snö alls, men ute på hyggena var det tungt med drivor och lössnö som gjorde det svårt att få fäste. Att man får vakta varje steg och spänna sig gör att vaderna blir riktigt trötta efter ett tag.
Jag sprang hemifrån och upp till sjön där jag tog nästan ett varv på milen, det var bara över Ulvåsen som jag hoppade över, jag tog stigen nedanför berget istället. Det blev en rejäl runda, nästan 12 kilometer som nu efteråt känns i benen, det tog lite över 70 minuter så tempot var inte överdrivet men det var ett bra pass i novembermörkret och i pannlampans sken.

Äntligen igång igen!

Det har varit minst sagt tunt på träningsfronten den senaste månaden. Först var jag sjuk, sedan åkte jag till Kina och nu senast har tidsomställningen tagit ut sin rätt, men idag var jag äntligen igång igen och tränade. Jag åkte upp till Örby för att vara med på den gemensamma träningen, kanske inte den perfekta uppstarten med tanke på min osäkra form, men jag ville ha någon att springa med och kanske få snacka lite skit också.
Först såg det minst sagt mörkt ut, kvart i sex då det skulle börja, var jag själv på plats, men snart var vi riktigt många på plats. Ungdomarna var säkert 10 stycken och vi lite äldre var sju stycken, riktigt imponerande och kul en tisdagskväll i november när snön står på tvären i den iskalla vinden!
Väl ute kändes formen bättre än förväntat, tempot var i och för sig välkommet lågt för att alla skulle hänga med, men jag var ändå piggare än jag trott. Mot slutet gjorde sig dock magen påmind och jag fick ta några kortare pauser för att få det att släppa. Rundan blev 8,5 kilometer och tog 45 minuter.

Vimmelkantigt

Att ha jetlag är inte kul..... Idag har jag känt mig helt vimmelkantig hela dagen och nu när jag sitter och skriver så är det mest på känsla jag träffar tangenterna, blicken fladdrar bara.
Lyckades hålla mig vaken igår kväll till 8, räknade ut att då hade jag varit vaken i 22 timmar sedan jag vaknade i Peking. Sov ganska OK men vaknade redan vid halv 5 i morse och sedan var det omöjligt att somna om. Jag gick istället upp och startade datorn, surfade runt på allt som skrivits och visats om WC premiären uppe i Gällivare, hann precis färdigt innan  dom andra vaknade vid åtta.
Dagen har sedan gått i ultra rapid, ungarna och jag var uppe vid sjön och gick tipspromenad, det var utlovat tomtar och godis utefter vägen. Ylva gjorde en stor upptäckt, den första tomten vi mötte pratade precis som mormor, och var väldigt lik mormor! Den hade dessutom likadana jeans som mormor och någonstans där gick gränsen, både hon och Lisa genomskådade snabbt att det var mormor, Mona och Majbritt bakom skäggen. Vad jag vet är detta första gången som dom insett att det bara varit utklädda människor som varit tomtar, får se hur det går till jul.

Vi hann precis hem till avslutningen på damstafetten från Gällivare och jag såg sedan hela herrstafetten. Vilket fantastisk bredd svensk skidåkning har! Herrarna är lika bra som på 80 talet och damerna är bättre än någonsin. Tänk på hur det kunde se ut bland damerna för 20-30 år sedan. Någon enstaka medalj här och där, Billan och den importerade Ordina, men där bakom praktiskt taget ingenting. Nu är dom hur många som helst verkar det som! Vi har en bit kvar till Norge, men vilka framsteg!
Extra kul är det att se att Britta Johansson-Norgren och Maria Rydqvist är tillbaks. Stafett laget idag innehöll ju bara favoriter till mig, Britta, Haag, Maria och Kalla. Nu fattas det bara att Magdalena Pajala får upp farten på distans också så är det ju komplett.
Kul också att Mats Larsson fick chansen i första laget. Skägget han har skaffat sig är ju dessutom riktigt manifikt!

Hemma. I Europa i alla fall...

Det var ett tag sedan jag uppdaterade nu, men nu är jag nästan hemma. sitter på flygplatsen i Helsingfors och väntar på planet till Göteborg, det skall bli otroligt skönt att krama om Karolina och barnen igen efter två långa veckor.
De senaste dagarna har varit lite sega, jag åkte på feber i onsdags. Först började Per känna sig lite krasslig på jobbet och frågade mig om det var kallt på kontoret eller om det var honom det var fel på. Jag kände inget då, men fram på kvällen började jag också att frysa så det blev en tidig kväll och orolig sömn med feberfrossa halva natten. Vi gick till jobbet på torsdagen men åkte hem efter lunch för att sova ut. Eftermiddagen och stora delar av natten var jag helt utslagen vilket tydligen gjorde nytta för på fredag morgon var jag nästan frisk igen. Tur var väl det, att åka flyg med feber är inget kul.
Fredagskvällen tillbringade vi i Peking med mestadels shopping efter att vi ätit på en dansk! restaurang. Att det kan vara så gott med en riktig stek och en Carlsberg!
Shoppingen gjordes på Silk Market som låg strax intill hotellet. Köpte en hel del, men ångrar mig att jag inte köpte mer. det var riktigt billigt om man prutade så att skjortan stog rätt ut. Sa dom 600 så bjöd jag 50, vi möttes oftast någonstans strax över 100.
Jag får återkomma med inköpslistan, nu är det snart dags att gå ombord. Snart i Sverige!

Kamrat Svensson

Som en del i de prov vi genomför härborta så ingår det att utsätta bilarna för kyla och värme. I natt hade bilarna stått i kammaren där det var -25 grader, så det gällde att pälsa på sig då man gick in för att inspektera. Det fanns för ändamålet lite varmare kläder att låna, riktigt typiska arme rockar med stjärnor på knapparna och allt. Blev faktiskt lite sugen på att smyga med en hem.....

Kamrat Svensson anmäler sig för tjänstegöring!

Smått och gott 2

Idag tänkte jag bjuda på lite blandade bilder från våra turer ute på landsbygden och i stan.

Många kineser åker motorcykel, den används till det mesta. Ibland åker man flera stycken på, jag har sett tre vuxna och ett lite barn vid ett tillfälle. När det regnar sätter dom på ett parasoll som skydd mot vattnet. Parasollet sitter fast i ett fäste som är svetsat i framkant av tanken och består av plattjärn och fyrkants profil, det räcker att kana fram en 30 centimeter så har man fästet rakt i magen. Bra vid en krock.....

Några barnvagnar har jag inte sett här utan barnen bärs antigen på armen eller som här i en spånkorg på ryggen. Det är oftast mor eller farföräldrar som syns ute med barnen, föräldrarna är väl på jobbet. Inga blöjor används, de minsta har istället byxor där det är en slits över rumpan, om behov uppstår håller bara den vuxne ut barnet i knävecken och dom får göra vad dom måste. Detta kan av naturliga skäl ske var som helst, i vägkanten eller som i söndags på golvet i tunnelbanan.

Det är dieselbrist i Kina. I China Daily läste jag att det ransoneras och att varje kund får tanka för 200 Huan åt gången vilket kanske motsvarar 30 liter. Det förslår inte mycket på en stor lastbil och får som följd att det är långa köer till mackarna. Kön på bilden uppskattade jag till nästan en kilometer lång. Men inte något ont som inte har något gott med sig, trafiken på väg hit till jobbet idag var betydligt bättre än tidigare dagar, det märktes att de flesta lastbilar stod still.

Utanför hotellet pågår det som överallt annars ett bygge av ytterligare ett höghus. Det verkar som om dom jobbar dygnet runt, oavsett när man tittar ut så pågår verksamhet. Någon berättade att de flesta kineser är anställda på 40 timmar per vecka men att dom har insskrivet i avtalen att jobba ytterligare 80 timmar per månad övertid. Utan att få mer i lön. Detta innebär att de flesta jobbar 60 timmars veckor för jämnan, tuffa pix.
En normal lön för en fabriksarbetare ligger mellan 1500-2000 Huan, lika mycket i kronor.

Trafik (o)vett

Som ni har förstått har dom en lite annorlunda syn på det här med trafikregler här i Kina. Att hitta snabbaste vägen framåt är alltid det som är viktigast, kosta vad det kosta vill.
Följande filmsnutt lyckades vi fånga häromdagen. Vi var på en större 4 filig väg och skulle svänga ut på motorvägen. Påfarten hade bara två filer och praktiskt taget alla skulle svänga så det blev en stor skethög med bilar som knödde sig in på påfarten. Vår bil hade hamnat längst till vänster och chaufören insåg att det skulle bli svårt att ta sig in bland de andra bilarna. Han löste istället problemet på ett annat sätt.

Han fortsatte alltså ner till avfarten istället och körde mot trafiken ner på motorvägen där han tog höger och var förbi hela kön! Fiffigt, eller hur?

Sorgligt att se...

Det var inte lika kul som det låter idag på förmiddagen när vi besökte Chonqing Zoo. Dom skulle ha många spännande djur men det var en i stora delar en besvikelse. Men mer om det snart.

Efter frukosten hoppade vi på monorailen, stadens variant av tunnebana som till stora delar går ovan ljord och till och med en bra bit upp i luften. vi gick ner vid en station nära hotellet och efter lite fippel fick vi tag i biljetter dit vi skulle, vi fick tillslut hjälp av en vakt som visade oss hur automaterna fungerade.

Zooet ligger i utaknaten av stan så det var en bra bit som vi åkte, men det kostade inte mer än 4 Huan per person. (Vet inte om jag har nämnt det tidigare men växelkursen är praktiskt taget 1 till 1 mellan Huaen och kronan dvs dom är lika mycket värda, enkelt för oss svenskar.) Vi var lite osäkra hur långt vi skulle åka, det stod ingenstans på linjekartan om var zooet låg men på kartan räknade vi till 10 stationer.

Som tur var så var det även en engelsk röst i högtalarna som talade om vad stationerna hette och också vad som låg nära stationen så det löste sig förträffligt.

Väl framme vid zooet så började det småregna, oturligt men inte mycket att göra åt. Vi betalade och gick in, och nästan direkt innanför grindarna var pandornas inhängnad. Det var många ganska små inhängnader men det syntes inte inte några pandor i alla, totalt såg vi nog en fem stycken som satt och mumsade på bambu löv allihop.

Så långt så gott, men ju längre in i parken vi kom ju sämre blev det. Vi passerade tigrar, antiloper och björnar som allihop hade för små och för tråkiga burar, oftast helt i betong eller en kal jodyta som var rena lervällingen. Men tråkigast var det att se aporna, de satt uppradade i bur efter bur längst bort där det var mörkt som på kvällen. Oftast satt de ensamma med i bästa fall en gren i de små betongbunkrarna.

Jag gick snabbt därifrån och orkade inte ta några kort. Förfärligt.

Vi tröttnade ganska fort i regnet så vi tog monorailen tillbaks till centrum, köpte lunch på Subway och gick tillbaks till hotellet för att torka upp.

Efter att lunchen sjunkt undan har jag även hunnit med att springa en stund på löpbandet, det blev 8 kilometer nu också men denn agång valde jag ett mer kuperat program, jädrar vad det suger i när bandet går upp på 7%!

Kulturella

Efter en veckas jobb var det dags att vara lite mer kulturella nu när det äntligen blivit helg. Per hade lite tips vad vi kunde hitta på så jag hängde på. Vi tog en taxi nbort till vad som kallas "Gamla staden" en bevarad del av Chongqing med äldre hus som nu mest tjänar som turisfälla.

Lämnade man den största shoppinggatan så verkade det lite mera genuint och vad vi kunde förstå så bodde det en hel del mäniskor i husen längst de trånga gränderna. Kikade man in bakom de enkla plankdörrarna så såg det ut som i en gammal ladugård, dammigt, skitigt och gistna trappor.

 Lukten i gränderna var en blandning mellan matlagning, blöt hund och avlopp. Riktigt hemtrevligt.....

Det fanns även ett buddistiskt tempel som man fick gå in i för en 5:a. några munkar gick och höll ordning och sålde rökelse.

Vi avslutade dagens kulturella odysse med att besöka "Museum of the Tree Gorges" som visade Chongqings historia, utvevckling och natur. Blev ganska svårt att få något utbyte av då de flesta skyltar var på kinesiska. Utan förklaring blir alla stenar och arkeologiska fynd ganska lika efter tag.

Snyggt men inte pråligt....

..... sa fan och målade svansen grön. Nu på eftermiddagen kom Jack och frågade om vi inte ville följa med och titta på det bostads området där han hade köpt lägenhet. Det är bara en liten bit härifrån fabriken så vi var där på 5 minuter.
Jacks hus var ännu inte färdigt men dom hade färdiga visningslägenheter som 3 små värdinnor gärna visade oss. Utanför stod det vakter och gjorde honör när vi steg ur bilen och det var snygga gångar och gräsmattor.

Entren var draperad i guld och röda mattor låg på uppfarten. Väl uppe på 17:e våningen så var det två lägenheter som gick att köpa, färdig dekorerade och möblerat.

Guld och sammet, marmorgolv och stora panoramafönster.

Lägenhet nummer 2 var inredd i lite annan stil men ändå lika pråligt.

2,8 miljoner skulle dom ha för 240 kvm, färdigmöblerat och klart. Bara att slå till!?!

Utsikten ner mot golfbanan:

Jack var tydlig med att hans lägenhet var inte så här fin, betydligt enklare.

Som sagt var, kontrasterna är stora här i Kina. Ganska långt från gubben med kärran i backen utanför hotellet....

Smått och gott

Lite blandat som vi har varit med om och sett hittils här i Kina.

Idag på förmiddagen var vi ute och åkte på samma nybyggda motorväg som häromdagen. Plötsligt stannar all trafik framför oss och vi får vackert ställa oss i kön.

Vi frågar vår chaufför vad det är som händer och han förklarar då att det är en från "government" som är ute och inspekterar den nya vägen och att man då stänger av densamma helt och hållet för att han skall få titta ifred. Vi stod säkert still i en halvtimma och sedan var det fritt fram att köra igen. Hoppas att allt var till belåtenhet.
Lite längre fram i kön stod en hög med motorcyklar och väntade. En hade en last med levande höns.

Idag var första dagen då dimman inte låg riktigt lika tät som tidigare under veckan och nu ser man hur staden verkligen ser ut. Om jag skall försöka förklara så tänk er en byggarbetsplats och så tänk att den är på ett tre gånger tre mil stort område, så har ni Chonqing. Dom bygger överallt! Och inga småhus, det är höghus med 30 våningar eller mer.

Många av husen står tomma, dom är byggda på ren spekulation. Man räknar med att huspriserna skall skjuta i höjden de närmsta åren. Jack, vår kontakt här borta, berättade att han hade köpt en ny lägehet på 100 kvm och betalt 5400 RBM per kvm, för ett år sedan var priset 3200 RBM.... De enda som inte stiger är lönerna och priset på bilar.

Kina är verkligen kontrasternas land. Nya fina motorvägar med nya bilar och så helt plötsligt kommer en gammal tant rullande på en kärra med matvaror. Mitt på vägen.
Eller utanför hotellet, ett riktigt lyxhotell med tjusig entre, och så en gammal gubbe som pötter en överlastad kärra upp för backen.

Det fattas bara att han plötsligt hivar upp en iPhone 4 ur fickan för att svara.

Storebror ser dig...?

Kina har vissa inskränkningar på internet för sina undersåtar, då jag är på hotellet och går direkt ut på internet kan jag inte få upp min eller andras bloggar, sidorna är spärrade. Om jag sitter här på jobbet går det bra, då går jag via Fords servrar.
Det sägs ju också att det sitter x antal statsanställda här borta som har som enda uppgift att läsa vad som skrivs om Kina på internett. Om det stämmer eller inte vet jag inte, men jag kan gå in och titta på statistik för min blogg där man bl.a. kan se hur många besökare jag haft och också varifrån de kommer. Flest kommer från Sverige, av förklarliga själ, men också de övriga nordiska länderna, USA, Spanien och Canada är representerade. Och nu har helt plötsligt Kina dykt upp på listan, med 2 besökare.
Så om det är någon statsanställd övervakare som läser detta: Hej, hej på er! Hoppas att ni hittar något matnyttigt bland svettiga träningskläder, orienteringskartor och snoriga ungar!

Ny tur till Bei Bei

Det är inte alltid lätt att göra sig förstådd med kineser. Vi försöker få förare som skall köra åt oss att vara engelsktalande men det finns för få och ibalnd får vi nöja oss med någon som bara kan kinesiska. Detta gör det naturligtvis lite svårt att komunisera..... Men med lite god vilja så kommer vi både iväg och tillbaks.
Idag var vi åter ute på förmiddagen. Vi förklarade för Jack som är vår kontakt att vi hade åkt till Bei Bei igår och att vi nu ville åka någon annanstans, så vi skulle få lite andra vägar. detta skulle inte vara något problem utan han förklarade för föraren och vi åkte iväg. Gissa vart! Jo naturligtvis till Bei Bei! Denna föraren var med igår också men han hade tydligen inte lagt vägen på minnet utan körde dessutom fel flera gånger, jag tror att han stannade för att fråga efter vägen mer än fem gånger. Det är klart spännande att vara mitt ute på vischan i Kina med en chaufför man inte kan prata med och som dessutom är helt vilse....
Men vi fick se lite mer av bakgårdarna i Bei Bei i alla fall.

 

Landsbygdstur

På förmiddagen idag så lyckades vi får till en lite längre tur ut på landsbygden. eller så mycket landsbygd var det inte, vi åkte på en helt nybygd motorväg nordväst ut från fabriken mot en stad som heter Beibei, en universitetsstad där ett av södra Kinas största universitet ligger. Strax utanför staden körde vi upp på ett berg där det ligger, antog vi, ett tempel. Stora delar av berget är naturreservat med stora skogar.

Det tempelliknande tornet syns uppe på toppen.

Vacker var det och ännu vackrare hade det varit om inte den alltid närvarande dimman hade stört utsikten. Chongqing kallas för övrigt "foggy city" pga att det nästan alltid är dimma här, staden ligger precis vid Yangtse floden nere i en håla så dimman trillar ner från bergen och dränker staden.

Shopping och träning

Igår kväll efter jobbet tog vi en taxi hem istället för att åka buss. Med tanke på den masodontresa vi hade i måndags med bussen tog vi det säkra före det osäkra och åkte taxi. Detta gjorde att vi hade lite bättre med tid att hitta på något inna det var dags för mat, så vi gick ner till Hongyadong, en lokal marknad där dom säljer både lokala och andra varor.

På vägen dit stannade vi i en Outdoor affär och jag köpte en fodrad Oakley vinterjacka för det facila priset av 260 kronor. Väl framme skulle vi bara titta lite men snart fastnade vi i en klockaffär där jag slog till på en TAG Heuer Grand Carrera klocka som försäljerskan ville ha 650 kronor för. Hon slog direkt av 20% för att Per hade handlat där tidigare, alltså 520 kronor. Jag bjöd 400 och hon gav med sig efter lite tjöt, så antagligen tog jag i för dåligt, den hade säkert gått att få¨lite billigare. Men klockan är fräck och jag är nöjd, så egentligen är det inte mycket att klaga på.

Väl på hotellet igen så fick jag ett ryck och gick ner på gymmet. Sprang på löpbandet i 25 minuter, jag orkade inte mer rent mentalt, det är dödens tråkigt att springa rakt in i en spegel! Dessutom blir jag väldigt stum i benen.

Trafiken

Om det är något som kineserna ser annorlunda på än oss så är det trafik och trafikregler. Dom har en något mer kreativ syn på regler och förordningar än vi, för att uttrycka sig milt....
Först något som är bra. Eftersom många fortfarande saknar egen trasport till och från jobbet så ordnar företagen själva bussar som tar de anställda till jobbet. Vi åker också buss, den går direkt från hotellet och ut hit till fabriken.

Det står säkert 30-40 bussar på rad efter jobbets slut. Tyvärr är trafiken oerhört tät i rusningstrafik, vi åkte från fabriken igår vid 17.30 och var vid hotellet 19.15! En tur som skall gå på ca. 40 minuter...
Eftersom trafiken är tät så tar kineserna egna beslut på hur man kan lösa situationen.

Trots att att alla filer är fulla så gör dom en till, lägg märke till den gula mittlinjen och den extra kön till vänster. För att inte krocka så hänger man på tutan för att varna dom som man möter.
Säkerhet är inte det man prioriterar, mamman nedan har en liten bebis i knät, inga barnstolar här inte.

Men man kanske inte skall döma för hårt. Tänk på att för tjugo år sedan cyklade nästan alla kineser. Under de här två dagarna har jag inte sett en enda cykel! Inte ens parkerad. Det har ändrat sig fort, kanske inte så konstigt att folks medvetande inte har hängt med.

Idag på förmiddagen var vi så äntligen ute och åkte lite bil. Vi får inte köra själva, till det måsta man ha kinesiskt körkort och det tar minst tre månader att fixa, så vi har lokala förare som vi åker med. det blev bara en kort runda men det var ändå kul att se hur det ser ut i omgivningarna. Kina är en enda stor byggarbetsplats, höghusen slår bokstavligen upp som svampa ur jorden. De flesta hus byggs på spekulation, här tror vi att folk vill bo. Sen.

Även vägarna byggs utan något synligt behov, lite längre från fabriken åkte vi på en helt nybyggd, helt öde jättefin motorväg. Fullt med folk höll på med trädgårds anläggning runt vägen, det var prydligare än hemma i våran trädgård.

Här slutade plötsligt den fina gångvägen. Kanske fortsätter dom nästa vecka?

Barnarbete?

Första arbetsdagen snart avklarad. Vi var ute på lunchen och åt utanför fabriken i ett "hålet i väggen", en liten restaurang som ligger i bottenvåningen i bostadshusen, oftast med bara ett par tre bord och ett litet kök innanför. God mat var det, vi var 6 stycken  som delade på fyra rätter, alla med ris till. Rätterna kommer in i skålar där var och en får förse sig och lägga upp i små personliga skålar, givetvis erbjuds bara pinnar att äta med. Bra bantningstips, det där med pinnar!
Vid ingågen satt en liten söt "inkasterska" som vinkade glatt på alla kunder. Det verkade som om det var ägarfamiljens minsta som hjälpte till så gott hon kunde.

Framme i kaoset!

Vi landade igår eftermiddag här i Chongqing efter nästan 18 timmar på resande fot. Det är inte riktigt som hemma, för att uttrycka sig milt, men jag hade nog mentalt förberett mig för en ännu större chock. Visserligen är det otroligt mycket folk överralt, trafiken är kaotisk och stadsbilden är inte riktigt vad man är van vid, men när man nu väl är här så accepterar man ändå det som det är. Och vad kan man annat göra?
Lite kort från gårdagen.

Byland och Tommy sträcker ut sig i de väl tilltagna sätena i Buissness class. En jädra skillnad mot boskapsklassen!

Flygplatsen i Peking. Faktiskt riktigt folktomt men det var ju tidig söndagsmorgon....

Väl framme i Chonqing tog vi en promenad för att inte somna för tidigt. Ganska välordnade shoppingkvarter kunde snabbt förbytas till....

.... rena lantmarknaderna med allt från frukt och rotfrukter till levande hönor och fisk. Tyvärr går inte lukten att få med på kort.....

Återkommer med mer i kväll!

Världen är liten!

Alldeles nyanländ på Helsingfors flygplats sprang jag på en gammal bekant, Fredrik Stensson som var på hemväg från semester i Bangkock. Vad är oddsen för det?
Kul att se han, hoppas att han snart är igång med löpningen igen efter knäoperationen!

På väg!

Sitter i Buissness loungen på Landvetter och tar för mig av gratis drickan.
Det var inte kul att lämna fru och barnen, Lisa grät och Ylva var ledsen. Förhoppningsvis hittar dom snart på något annat kul så att dom glömer att jag har försvunnit.
Jag och Per har sprungit på fler kollegor så nu är vi reda 5 stycken som skall till samma ställe och dessutom såg vi ett Volvo gäng till nere vid incheckningen som vi inte vet vart dom skulle. Vi har snart fyllt hela planet...

Försiktig träning

Jag tyckte idag på eftermiddagen att det var dags att göra ett försiktigt försök att träna igen efter förkylningen. Stack ut direkt efter att jag kommit hem från jobbet, tog på mig pannlampan och tog en karta i handen. Sprang lite på måfå utan någon riktig plan förutom att jag ville vara ute en 45 minuter och bara känna hur kroppen reagerade.
Följde min plan och lät kroppen bestämma ansträngningen, så fort det tog emot så släppte jag direkt av och gick till och med i en del partier. Det känns väldigt onödigt att dra på sig någon följd grej nu när det bara är november och långt till våren.
Det verkar nu i efterhand som om jag bara har mått bra av att röra mig lite, snuvan har helt släppt och jag blev av med en del slem i luftrören. Lagom ansträngning i lagom tid alltså.

Snart mot österlandet!

Inom kort kommer denna blogg att byta skepnad. Från att ha handlat mest om träning och orientering så kommer nog de närmsta veckorna mest att se ut som en reseblogg för nu drar jag österut. På lördag går flyget till Chongqing i Kina via Helsingfors och Bejing. Jag och en kollega skall tillbringa två veckor med att prova de Volvomodeller som vi tillverkar där borta, i det här fallet långversionen av S80, som snart skall komma i en ny årsmodell.
Detta är mitt första besök i Kina och i Asien överhuvudtaget, så det skall verkligen bli spännande. Nästan alla av mina kollegor på jobbet har varit där borta förut, jag är en av de sista att åka, och ärligt talat har jag medvetet dragit på det lite. Det har inte lockat med Kinesisk storstad, smogg och konstig mat. Men, men, nu skall jag åka och det känns bra.
Hotellet vi skall bo på är ett av de flottare i stan, Vi är ju riktiga valuta svin när vi är där så vi har råd att kosta på oss det bästa. För den nyfikne så finns det lite kort här: Marriot Chongqing.
På hotellet skall det finnas Fitness rum och pool, så lite träning skall det kunna bli. Att springa ute är inget de rekommenderar...... Lite synd, det hade varit kul att kunna pricka in ett land till som man har sprungit i. För inne i ett träningsrum räknas väl inte, eller?

Nej, det blir inget!

Jag hade ju små förhoppningar om att kunna vara med på natt övningen uppe vid sjön ikväll men jag får tyvärr inse att jag fortfarande inte är helt återstäld. Visserligen mycket bättre än igår men det käns ändå onödigt att chansa i början på november, jag kommer att hinna träna många gånger innan det är vår.
Tålamod, tålamod........
Lycka till till er som tänker vara med! Det ser ut att bli en fin kväll med 5 plusgrader och regn.

Händer inte mycket

Lite av stiltje just nu, händer inte speciellt mycket. Jag är fortfarande förkyld även om det har blivit långsamt bättre de senaste dygnen men det är fortfarande för tidigt för träning. Är hemma idag också men inte pga sjukdom, det har varit planerat länge för att barnen har höstlov och jag gärna tillbringar någon extra dag med dom innan jag ger mig iväg till Kina på lördag.
Imorgon är det dags för den årliga "Natträvarnas natt" uppe vid Hedgärdessjön, hoppas att undrens tid inte är förbi och att jag kan vara med. Det brukar vara en kul plojtävling där jag har lyckats bra under åren, två segrar har det blivit. Det passar väl mig bra att det är mer ploj än allvar.......