Har jag tröttnat?

När jag började att skriva den här bloggen så lovade jag mig själv att skriva något varje dag. Mitt resonemang var att klarar man inte ett inlägg per dag så kan det lika gärna kvitta, drar det ut på frekvensen så har slutet närmat sig. Titta på de dagstidningar som senare gått i stöpet, VD, Sjuhärads Tidningen, det var när dom gick över till veckotidningar som förfallet började.
Jag har haft mina perioder med uteblivna inlägg men kommit igång igen, men nu det senaste så har det varit mer än lovligt dåligt. Kan jag inte prestera mer än 2-3 inlägg i veckan så kan det kvitta.
Så nu har jag två alternativ. Antingen så sjärper jag mig eller så lägger jag ner den här skiten.

Var kom det här ifrån? Jag satte ju mig här för att skriva om Björkstubbe matchen i fredags och min träning idag. Skall vi ta det istället?

I fredags så fick jag som nybliven Skogskarl äran att representera Västergötland i kampen om Björkstubben mot Göteborgs karlar. Vi var inte många ungdomar i H40, det var bara jag och Peter Gran som känt sig manade. Men trots att vi inte var många så blev det en tuff kamp. Peter startade först och jag 3 minuter efter så målet var givetvis att komma ikapp för att ha full kontroll på utvecklingen. Jag startade kontrollerat men upptäckte efter ett tag att det gick nog ganska fort ändå. Missade inget utan tuggade på kontroll efter kontroll och strax efter 9:an fick jag äntligen syn på Peter. Var väl i princip ikapp vid 10:an men fick sedan blyben och låg och sladdade resten av banan 15-20 meter efter utan att ha en chans att täppa till. Oerhört frustrerande.
Ganska bra tempo måste vi ha haft i alla fall, jag hade 35.32 på 4,7, en kilometer tid på 7,30. Det får man vara nöjd med i min ålder.

Sedan måste jag få säga några ord om Johan Högstrand igen. Av de 6 Silva League tävlingarna med individuell strat har grabben vunnit 4! Plus att han höll undan idag och vann också totalt.
Man måste nästan fråga sig, när var någon så överlägsen sist? På tjejsidan har det nog funits några styckaen men jag kan inte på rak arm komma på någon kille, varken junior eller senior.
Stort grattis Johan, du imponerar så stort gång efter gång så det börjar bli svårt att uttrycka.

Tungrott

Det går inte lätt just nu. Det är trögt att komma ut och träna och när jag väl är ute så går det fantastiskt tungt.
Men man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det ena beror på det andra, tränar man inte så blir man bara sämre, spiralen går åt fel håll. Problemet är bara att jag har svårt att få ihop vardagspusslet och få tid över till träning, det är det ena efter det andra som "måste" fixas.
Hoppas att det snart går ner till mer normala nivåer.....
Igår var jag ute och slet i värmen. jag tog mig runt milen uppe vid sjön i högsommarvärmen men det var allt annat än lätt sprunget. Orsakerna kan vara många, värmen, allergin, formen eller något annat, men det spelar egentligen ingen roll, det gäller bara att se framåt och bättra sig.
Enkelt, eller hur?

Skador och skugga

Har tillbringat hela helgen i en avkopplande dataskugga som omöjliggjort all komunikation med omvärlden. I tosdags packade vi in hela familjen i bil med husvagn och drog till Lysekil för lite hederlig semester, besök på havets hus och Nordens Ark var huvudattraktionerna.
Innan dess blev det ett ofrivilligt hål i träningsdagboken. I tisdags kväll avgjordes årets viktigaste tävling, OK Marks KM. Jag var väl inte helt laddad och fikusrad, det var mycket annat som tog min uppmärksamhet både på jobbet och hemma, men jag kom i alla fall till start men mycket längre än så kom jag inte.
Vi startade längst en körväg och hade 1:an ett par hubdra meter bort i skogen. Jag hann inte mer än hoppa in i skogen innan jag stöp som en fura då jag försökte hoppa över en stock. Inget ovanligt i det, men det olyckliga var att det också stod en stubbe på lagomt avstånd som jag prickade med ansiktet. Efter en kort inventering kunde jag konstatera att alla tänder satt kvar men med underläppen var det sämre, blodet sprutade och det kändes som om det var hål rakt igenom. Att fortsätta springa fanns inte på kartan, där var mest blod.
Efter detta så har det varit så där med både sömn och mat vilket inte har uppmuntrat till någon vidare träning, men i lördags så fick jag till det igen uppe i Bohuslän.
Detta landskap är nog ett av de vresigaste ställen man kan springa på. Är det inte kupering så är det branter, vindfällen och annat bös som tar emot. Å andra sidan är det oerhört vackert nästan överallt som väger upp så det är ändå njutningsbart om än jobbigt.
Hittade en gammal trimkarta på ett fik i Brastad och gav mig ut. Tyvärr var det inga skärmar ute men jag klarade mig ändå. Nästan 6 kilometer tog strax under timman, ingen rekord fart men det säger också en del om skogen.

Nästan som planerat

Planen var att träna två gånger i helgen. Check!
Planen var att träna två gånger med karta. Nästan check!
Efter att ha rotat runt en stund i karthögen i lördags så tröttnade jag, jag hittade inget som inspirerade mig och som låg på bekvämlighets avstånd, så det fick bli en vanlig runda uppe vid sjön. Inte särskilt inspirerande men det lättades upp lite av att jag fick prova lite nya prylar!
En jobbarkompis kom häromdagen och fråga mig om jag visste något om GPS klockor. Han hade köpt en Garmin i USA vid en resa för ett tag sedan men var besviken, den krånglade med satelitmottagningen och nu hade han tröttnat. När vi pratat en stund frågade han plötsligt om jag inyte ville ha den? När jag frågade om priset svävade han på svaret och sa att jag kunde väl ta den och se om den funkade, resten kunde vi bli överrens om sedan. Så nu har jag en ny klocka vilket passade mig aldeles utmärkt, min gamla 305:a tar in vatten när det regnar så livslängden på den är osäker.

Det är en 310XT och jag hade den som sagt i lördags. Den är mindre än min gamla och därmed inte så klumpig. Bandet är också mer påkostat och sitter som en smäck.
Ytterligare ny utrustning var ett par nya skor. Mina gamla VJ har oroväckande många hål och spruckna sömmar så dom vågar jag inte ha mera, åtminstone inte på tävling, så nya var ett måste. Kände att det skulle vara kul att prova något nytt så jag slog till på ett par INOV8 Oroc 340.

Jag har provat INOV8 förrut men alltid tyckt att dom varit för ranliga för min smak, lätta men utan vridtyvhet. 340 modellen var därför en positiv överraskning då dom både är lätta och styva. Sitter dessutom skönt på foten så det kan bli bra det här.

På söndagen fick jag tillslut till ett kartpass, och vilket kartpass sedan. Jag har på villovägar kommit över Löftans SM karta från några år tillbaks och har länge tänkt att åka dit. I går blev det äntligen av. Trots att det bara är 3 mil hemifrån så är det som att komma till en annat landskap (vilket det ju är när jag tänker efter, det är ju i Halland), men ni fattar vad jag menar. När man kommer upp på höjderna med berghällarna så är det helt fantastiskt vackert. I gårdagens solsken var det en ren njutning att i lugnt tempo ägna sig åt intensiv kartläsning. Gör sköj!

Försenad rapport

Jag tänkte egentligen skriva detta igår men jag söp bort filen med kartan så det är först nu som jag fått tag i rätt dator och återfunnit kartan.
Jobbade lite för länge igår så det blev lite bråttom att hinna till träningen. Som tur var så hade jag varit förutseende och packat med mig kläderna, så jag behövde inte åka hemom, vilket passade bra då träningen var mellan Sätila och Hyssna. Kurvbilds orientering var dagens utmaning, och till det passade området bra. Ingte allt för kuperat men mestadels tydliga höjder som gick att styra mot. det var väl egentligen bara på andra "slingan" som det var lite diffust. Ärligt talat har jag alltid haft det svårt i det området, det är svårorienterat även med alla detaljer med på kartan.
regnet hade som tur var upphört men det var ändå med blöta kläder man kom i mål. passade mig ganska bra, luften är betydligt lättare att andas efter ett ordentligt regn väder. Tempot var OK i början men jag tröttnade lite på hemvägen. Inga stora misstag, bara mot 4:an blev jag tveksam och vek helt fel, blev lite okoncentrerad pga flera andra löpare i skogen.
5,5 kilometer tog 48 minuter.

Jag kan ju!

Efter den senaste tidens demoraliserande övningar behövde jag en framgång. Må väl vara på träning men en framgång är alltid en framgång.
Att stanna till på hemvägen är både tidseffektivt och trevligt, speciellt om det är i Hällingsjö som idag. jag sprang ju inte hela banan på Orintos tävling så jag tyckte att det var en bra ide att göra ett nytt försök. Inledde med att springa om själva banan och sedan tog jag ett varv till så att det blev lite längd på det också. Inte för att tempot var något vidare efter att jag passerat sista kontrollen, det var mer av karaktären kartpromenad, men det var något som kändes bra det också, kartkontakten har ju varit sådär de senaste tävlingarna.
Jag upptäckte att det var en riktigt kul bana vi hade! Omväxlande och svårt, precis som det skall vara. Och jag löste det riktigt bra! det var egentligen bara två små svängar, en till 8:an där jag gled lite långt till vänster och stöttade mig på hygget, och så till 12:an där jag tog lite onödigt mycke höjd men fick se höjden med branten på vilket räddade mig.
Jag hade 30 minuter blankt vid sista kontrollen, jag sprang aldrig ner till målet, och det hade räckt till en andra plats efter Kenneth Johansson...... Om om inte hade varit, alltså. Men jag tar med mig det som en boost för självförtroendet. Det behöver inte gå så där jädra fort om man bara orienterar hela tiden.

Äntligen slut

Vårsäsongen har varit kort och idag tog den redan slut. Äntligen är jag nära att säga, för det här har varit riktigt dåligt. Visst har jag gjort något enstaka lopp som jag nästan är nöjd med, IK Dran och Sävedalen var nära OK, men resten har vart långt från mina mål och förväntningar. Kanske har mina förväntningar sprungit iväg fortare än vad min kapacitet gjort?
Dagens lopp var egentligen bara ett kvitto på att jag inte har fått ihop det på hela våren. Det är ingen harmoni i orienteringen mellan orken och tekniken. Jag tappade lite träningsveckor i slutet av vintern pga sjukdom och jobb och sedan har det känts som om jag legat efter och fått jaga. Vad jag skulle gjort var antagligen och bara tränat på när jag väl kom igång igen men så kom säsongen i vägen och man är såpass barnslig att man vill göra så bra som möjligt ifrån sig så man tappar i intensitet på träningarna medvetet eller omedvetet. Det låter löjligt nu när jag skriver det, på den låga nivån jag är, men så vrickat funkar det i huvudet på mig. Ni får kalla det hybris eller en rest av svunna tider men jag väljer att se det som att jag tycker att orientering är det roligaste som finns och att jag vill göra det bästa när jag väl står på startlinjen.
Men idag var jag som sagt inte på topp. Jag hade bestämt mig för att, efter vårens många missar, göra ett rent lopp hur långsamt det än skulle behöva gå, men den taktiken föll ihop som ett korthus ganska omgående.
ut från 3:an sprang jag bara utan att hålla ordning på riktningen, åt helt fel håll. Fick ett ofrivilligt vägvägval som kanske inte var fel, vad vet jag?
Upp mot 5:an hade jag inte heller ordning på ingången utan låg för långt till höger. Bara slarv.
Men det var bara början. Men innan jag går in på det så en liten fundering. Min självbild är att jag är bra på korta sträckor och många kontroller. Tittar jag på sträcktiderna så ligger jag 3:a vid 7:an men då sträckorna blir lite längre så går jag upp i ledning.... Jag är en snabb orienterare men långsam löpare. Eller?
I ledning i några kontroller men ner som en pannkaka vid 11:an. Tycker att jag har bra koll när jag går upp i sänkan efter mossen men viker inte av till vänster tillräckligt och gör sedan ett klassiskt parallellfel. Ligger en gul höjd för långt till höger hela tiden och läser in mig på samma ställe varje gång jag går upp på höjden men det är fel höjd! Enl. Winsplit missar jag 4.50 men min GPS visar på närmare 6 minuter.........
Avslutar faktiskt sedan riktigt skapligt och vinner flera sträckor men vad hjälper det? Dagen är förstörd med musik.

Resultat kan hittas HÄR.
Tidigt i våras sa jag till Fredrik Ask att dagen då han slår mig kommer närmare med stormsteg och idag kom den. Om dagen hade något positivt med sig så hoppas jag att det kan vara att Fredrik känner sig lite stolt att han äntligen är ikapp och förbi.
Men tro inte Fredrik att jag inte kommer att göra allt för att det skall dröja länge innan du får uppleva det igen!

Mycket bättre

När det gäller allergin och orken i kroppen kan det variera mycket dag för dag och det fick jag bevis för igår kväll.
Bertil hade fixat en vägvals övning från Hajoms bygdegård där vi sprang med SI för att efteråt kunna jämföra våra vägval och tider. Det fanns två banor att välja på, en på 4,8 och en på 8 kilometer. Den korta var lite för kort för mig och den långa kändes lite för lång men jag tog ändå den långa med möjligheten att korta av lite längst söder ut.
Mina förhoppningar var inte allt för höga med tanke på tisdagens bottennapp men det kändes överraskande bra faktiskt. Segt i början men ju längre jag sprang ju piggare blev jag. I och för sig hade jag en kortare viloperiod efter 3:an. Jag bestämde mig för att korta av lite och hade ett svagt minne av att den korta banan hade vändkontroll någonstans öster om 3:an. Min tanker var att med lite tur kunna leta upp den utan att veta var Bertil hade satt den, den borde vara vid någan av stenarna eller den lilla höjden som jag passerade ( se kartan), men det visade sig senare att den banan inte var där nere alls, dom vände längre norrut så jag letade förgäves. Vad jag var ute efter var att få en stämpling och därmed en tid på den långa sträckan norrut. Lite synd att det inte blev så då jag tycker att jag fick ett bra stråk och sprang på riktigt duktigt.
Det som nu återstod för mig att jämföra med andra var sträckan mot 2:an och 3:an. Albin slog mig bara med någon enstaka minut på bägge sträckorna så det är jag riktigt nöjd med. Han borde springa ifrån mig med mer än så.....

Bedrövligt

Min känsla inför tävlingen var inget bra, som jag skrev igår.
Min känsla efter tävlingen är ännu sämre.
Precis som jag anade så hade jag inte förutsättningarna idag som krävs för att hålla på med konditionsidrott. Redan på väg till start var kroppen som ett utskitet äpplemos, det var omöjligt att få fart på benen. Tänkte nog att det kan lossna när väl klockan piper men det var falska förhoppningar. Redan på väg upp till trean så pep det bara i bröstet och värken i benen blev snart olidlig.
Man kan tro att om man inte har kroppen med sig så kan man koncentrera sig på orienteringen istället och göra det så bra som möjligt. Men tyvärr så är allt en helhet och funkar inte det ena så funkar inte det andra. Tankarna var fokuserade på att driva kroppen framåt så det orienterinsmässiga blev tyvärr också det eftersatt. Slarvbommar på flera kontroller fick mig till slut att ge faan i alltihop. Inget kul beslut men det är meningslöst att lalla omkring i skogen som en lam idiot.
Hoppet är ju det sista som överger en så detta är en överraskning för mig varje år. Plötsligt slår det mig vid denna tiden på året att jag är ju faktiskt allergisk och att det nog är det som är förklaringen till varför det känns som det gör. Den mänskliga hjärnan är oftast en fantasitisk maskin men lika ofta otroligt dum. Tyvärr har inte läget blivit bättre i år heller, varken med allergin eller med hjärnan.
Ett par ljuspunkter fanns idag. Jag fick grattulera Johan till dubbelsegern förra helgen och jag och Ylva sprang en Inskolning ihop. Det var första tävlingen för Ylva så det var stort.
Hennes första resultat blev 17:e av 71 startande. Betydligt bättre än sin pappa......