Bättre

Idag var jag igång igen med lite löpning. Den värsta kylan har släppt sitt grepp så det var ganska behagliga -6 grader när jag gav mig iväg.
Sprang den runda jag skulle ha sprungit förra veckan då det var för kallt, men idag blev det äntligen av. Näs-Örby-Skene avverkades på strax över timmen på lite slirigt underlag, det märktes att det var lite mildare, förra veckans fasta underlag var förbytt i modd vilket mina vader inte är allt för förtjusta i. Stretchningen efteråt var välbehövlig men faan vet om det gjorde någon nytta, jag är fortfarande rejält stel i hasorna.

Tvehågsen

Idag hade jag värmt upp bilen, vallat skidorna och plockat fram kläderna innan jag ångrade mig och struntade i träningen. Jag mår bättre än igår men är fortfarande inte hundra i luftrören, vet inte om det bara är förkylning eller om den senaste tidens träning i kölden har satt sig på något vis.
Så här i efterhand kan jag känna lite ånger att jag inte gav mig iväg, men det är långt till säsongen, en missad träningsdag är inte hela värden istället för att ta det säkra före det osäkra.
Ingen träning imorgon heller, då skall jag ta med min hustru ut på biobesök och kanske en bit mat efteråt, bara vi två utan barn, dom skall sova över hos farmor och farfar.

På västfronten intet nytt...

Fortfarande ingen förändring i sjukdomsläget, inte sjuk, inte frisk. Lite träligt faktiskt, det är bättre att sjukdomen kommer ordentligt så att det inte är någon tvekan om man kan träna eller inte, som det är nu vet man varken ut eller in. Eller in eller ut.
Jag får se imorgon hur jag mår.
Bosse kommer hit i morgon förmiddag så skall vi se om vi inte kan ta ett rejäl tag i banorna till U10-mila.

Nåt på gång?

Ibland får man en känsla i kroppen som säger att allt inte riktigt står rätt till. Det är svårt att sätta fingret på men allt är inte som det brukar. Idag har jag kroppen inte varit på topp, jag vaknade med en aning om att det var något på g. Planen var att åka upp till Haratången och åka skidor och det gjorde jag också efter att ha ägnat mig åt lite skidvård, både glid och fäste fick sig en ordentlig genomgång och det gjorde verkligen nytta.
Vädret visade sig verkligen från sin bästa sida, trots att det var riktigt kallt med -14 grader så var det sagolikt vackert med solen som belyste snötyngda träd. Skidorna gick som en dröm, både fäste och glid satt som en smäck trots kärva spår.
Men kroppen var som sagt inte på topp. Inget att ta på, ingen hosta eller överdriven snuva men något var inte rätt, så jag tog det lugnt stannade några gånger och njöt av naturen och åkte bara ett varv på 9:an. Vi får se var det tar vägen, oftast brukar det ju räcka med en ordentlig nattsömn för att imunförsvaret skall få jobba i lugn och ro.

På eftermiddagen har vi varit på barn teater, Pippi Långstrump på Folkan i Borås. Skitkul att se barnen leva sig in i handlingen! Riktigt proffsig produktion var det också.

Juaftons distans

Då var en av årets mest intensiva dagar förbi och vi hann nog med allt som skulles.
Jag började dagen med ett oväntat tufft träningspass. Planen var att springa hemifrån ner mot Berghem, upp till Haby och hem igen, en runda jag har sprungit flera gånger förut, 13 kilometer med en lång och seg stigning mitt på. Det som som blev tufft var vädret, det var 13 grader kallt när jag gav mig iväg och blåste lätt i träden. Ner mot Berghem var det ingen fara, jag njöt i det vackra vintervädret utan det var när jag vände upp mot Haby som vinden slog till mig i ansiktet och de 13 graderna blev betydligt kallare. Jag hade min buff på mig och den for upp och ner över ansiktet. Antingen frös jag om kinderna eller så var det svårt att andas, det kändes som att ha ett tätt filter framför munnen och andningen blev dubbelt ansträngd. Jag kan tala om att det är långt mellan Berghem och Haby i motvind, uppför och andnöd.....
När jag svängde ner mot Skene blev det lite bättre men det var riktigt gott att komma in i värmen igen och värma upp de utsatta hudbitarna i ansiktet.

Efter träningen blev det mest mat hela tiden med korta avbrott för julklapps utdelningar i olika omgångar. Det visade sig att de flesta hade varit snällare än jag under året.

God Jul!

Sista arbetsdagen innan julledigheten avslutad, det blev en lugn variant i all ensamhet, jag var ensam på andra våning och bara några enstaka på plats nere i verkstaden.
Städningen är klar, skinkan är griljerad och granen klädd. Nu återstår bara att se om man har varit tillräckligt snäll så att tomten kommer. Faan vet....
Hoppas att jag kan klämma in lite träning i morgon förmiddag, antigen löpning eller skidor, jag får se. Det känns alltid bättre att sätta sig och proppa i sig en massa mat om man har rört på sig på morgonen.

Ha nu en riktigt God Jul och ät inte för mycket gröt!

Brrr, -18....

Jag fick ändra på planerna lite för kvällens träning. Jag trodde att tempen skulle stiga under dagen och att det skulle bli halv drägligt att springa, men det blev tvärtom, den sjönk och kvicksilvret visade -18 när det väl blev dags att ge sig ut. Jag satte på mig dubbla tröjor, tjock mössa och öronskydd, men det blev ändå kallt och det tog ett bra tag innan jag fick upp värmen i händerna.
Jag kände att luftrören tog lite stryk så när jag kom bort till Näs så bestämde jag mig för att avbryta tidigare än tänkt, jag vek tillbaks mot centrum och närmaste vägen hem. Det blev ändå 7 kilometer och lite träning är bättre än ingen. Jag såg inte många fler som var ute och sprang, så lite försprång mot konkurrenterna kanske man kan räkna med........
Istället för planerade Kinna-Örby-Skene blev det Skene-Skene-Skene......

Nytt tillskott i familjen

Karolina har sedan tidig ålder haft ett stort hästintresse, hon har ridit, skött om och ägt ett antal hästar genom åren. Den senaste, en shettlandspony, fick avlivas i våras efter att ha varit sjuk en längre tid. Därför var abstinensen stor nu över sommaren och behovet av en ny häst har vuxit sig större.
Detta avhjälptes igår då vi har nere i Gunnarsjö och hämtade ett nytt sto vid namn Camera. Vi var iväg hela familjen och efter lite sedvanligt strul med hästtransporten, pappersarbete och ilastning kunde vi släppa ut henne hemma i hagen hos mina svärföräldrar.

Idag skall jag ut och springa en sväng igen efter jobbet. Det är lite kallt, -16 utanför fönstret, men jag får pälsa på mig och ta det lite försiktigt så skall det nog gå bra. Tänkte springa Kinna-Örby-Skene, lagom runda på cirka en timma. Återkommer med rapport.

Nytt långpass

Idag var det dags igen att springa långt ihop med Markkretsen uppe vid vår klubbstuga. Förhållandena var inte de allra bästa, det har snöat nästan konstant sedan i fredags och det var inte snöröjt överallt så det var riktigt tungsprunget. Trots detta var det förvånansvärt många som dök upp. Det var jag, Jonas K och Pontus K som sprang den korta rundan och Bosse, Martin U och Albin som sprang den långa. Det skilde inte fantastiskt mycke på de två rundorna, den långa var 19 och vi sprang 16.
Känslan var betydligt bättre idag än för två veckor sedan, orken var bättre och trots att far och son Karlsson sprang ifrån mig den allra sista biten så tyckte jag att jag skötte mig med den äran. Det blev en hel del snöpuls, dels igenom skogen ner till Magerhult men även på de oskottade vägarna, det var mellan 5 och 10 centimeter på alla vägar utan dom allra längst ner mot Sandsjön där Torestorparna hade skött sig bättre och plogat av på morgonen.
1:48 var vi ute på 16,1 kilometer.

Södergren is back!

Goa, goa Anders som idag visar att han är så bra som han förtjänar!





Tur att han inte har dragit ner mössan lite till för då hade han inte synts....

Seg skidåkning

Jag hade höga förhoppningar på skidåkningen igår kväll. Det var nykörda spår och riktigt bra med snö nu efter det sista snöfallet men tyvärr gjorde ett lätt snöfall sent i går eftermiddag att det gick riktigt trögt i spåret. Den lilla, lilla snön gjorde det både svårt att få fäste och att glidet var som bortblåst, man fick slita rejält. Jag hade planer på att åka mer än ett varv på milen men då jag kom tillbaks till stugan var jag ganska nöjd, det blev inget mer.

Jag hade på mig klockan i onsdags också då jag sprang från jobbet. Då såg det ut så här.

Sen uppdatering

Ursäkta men jag hann inte uppdatera igår, det var fullt ös hela dagen. Från jobbet åkte jag och klippte mig, snabb visit hemma för att kasta i mig lite mat och sedan direkt upp till sjön för att möta de andra banläggarna till U10-mila. Var inte hemma innan strax efter nio och då var det gott att krypa ner under täcket.
Träna hann jag med också, tog en tur under lunchrasten på jobbet. Det blev den vanliga rundan runt sjön, den är lagom så att man hinner tillbaks till jobbet i rimlig tid. Igår tog det 37 minuter, ganska OK i halkan och kylan.
Jag skrev för ett tag sedan om skidåkarens Mats Larssons nya skägg. Mats är en av mina favoriter mycket tack vare hans gudabenådade klassiska åkning som är fantastiskt vacker och nu när han har lagt till sig med ett riktigt helskägg så har han klättret lite till på hjälte skalan.

Tack till Maria Rydqvist som tagit kortet under uppladdningen i La Clusaz inför helgens världscup.

Livspussel

Denna veckan har jag svårt att få till pusslet med familj, möten och träning. Idag har vi luciafirande, på två håll dessutom, både på dagis och på förskolan så vi får dela upp oss, och på onsdag har vi banläggarträff inför U-10 mila, så jag har tryckt in lite träning idag på lunchen. Eventuellt får det bli likadant på onsdag för imorgon tisdag vill jag vara hemma med familjen. Hur slutet av veckan blir får vi se, jag såg på väderleks rapporten att det skulle komma upp emot 30 cm snö mellan torsdag och söndag, det skulle ju vara kul med lite skidor om det finns spår...
Träningen var den vanliga rundan som jag brukar springa på lunchen, 8 km på grusväg runt Skäresjö. Vädret var riktigt fint idag också, lite blåst i ansiktet på hemvägen men annars perfekt med -8 grader och strålande sol.

Fin snöpuls

Det var inte så bra uppslutning på dagens träning från klubbstugan och det var synd, de som inte var där missade en riktigt fin tur i underbart vinterväder. -7 grader och ganska vindstilla i skogen, bara ute på lite öppnare ytor bet det till i kinderna, en strålande sol från en molnfri himmel värmde bara knappt.

50% av de närvarande väntar på att jag skall ta kort.

Jag och Bosse sprang ganska mycket inne i skogen och pulsade i snön vilket mina ben tyckte bättre om än de senaste passen på asfalt och snömodd. 10,5 kilometer blev det och 76 minuter.

Visste jag redan!

Nu har tydligen övriga skid Sverige upptäckt det som jag redan visste, att Jokkmokk är ett riktigt fint ställe att åka skidor på! Läs speciellt det sista stycket i artikeln.
http://skidsport.runnersworld.se/artiklar/skidakning-i-jokkmokk.htm

Skidpremiär

Ibland är det bra nära perfekt. Idag var det en gnistrande vinterkväll med klart väder, vindstilla och -8 grader. Bra med snö, inga genomslag i spåret och oväntat bra preparerat. Lättvallat och riktigt lättåkt uppe på mossarna så att man kunde stå och staka långa partier.
Riktigt kul alltså. Jag åkte bara ett varv på "milen", alltså 9 kilometer, i lugn takt, jag vet hur det brukar kännas i kroppen dagen efter första skidpasset.
Tänk att det bara är början på december och redan är förhållandena riktigt riktigt bra! Hoppas att det håller i sig.

Vad jävlar!

Dagens pass var inte roligt. Efter det långa passet i söndags har jag återigen fått ont i vaderna, det är inte lyckat att dra igång träning efter en lugnare period på asfalt och snömodd.
Det hårda underlaget frestar på ben som är vana vid mjuk mossa och skall man dessutom sladda omkring utan fäste så blir dt inget bra och det fick jag känna av idag. Vi sprang ifrån skolan i Örby, nästan samma runda som jag brukar springa hemifrån, fast åt andra hållet, dvs först ner mot Kinna och avsluta upp för Kungaliden.
Redan nere i Skene stannade jag till ett kort ögonblick för att stretcha de korta musklerna på baksidan av benen men kom inte längre än halvvägs upp för Kungalia innan jag fick ge mig och börja gå i de brantaste partierna, benen var som trumpinnar.
Jag får försöka att få ordning på det här. Jag började äta magnesium nu redan ikväll och jag skall försöka att bli bättre på att stretcha.
12 kilometer blev det i alla fall, tog nästan 70 minuter inklusive promenaderna på slutet.

Något att fundera på

När man springer i skogen eller på vägen och springer upp för en backe så förflyttar man ju kroppen inte bara framåt utan också uppåt, man lyfter kroppen x meter högre upp och för det krävs det energi och arbete och därför blir man tröttare i en backe än på plana marken. Så långt är jag med.
Men vad händer då när man springer på ett löpband? Så länge löpbandet inte lutar är det inget problem, man måste springa lika fort som löpbandet rullar i motsatt riktning. Men varför blir man tröttare när löpbandet lutar? Kroppen stannar på exakt samma höjd hela tiden, man lyfter inte upp kroppen på allt högre höjder så inget extra arbete krävs för det.
Så varför blir man tröttare när bandet lutar? För det blir man bevisligen......
Någon som kan förklara hur det hänger ihop får gärna upplysa mig. Med risk för att framstå som mindre vetande....

Långpass

Varannan söndag har Bosse bjudit in till riktiga långpass som utgår från vår klubbstuga. För två veckor sedan var jag inte med, då hade jag ont av jet lag, men idag var det premiär för mig. Bosse hade kört ut dricka till Backen utefter Öxabäcksvägen och därifrån utgick två 8 kilometers rundor. Sprang man alltihop så fick man ihop 22 kilometer blandat på väg och stig, men det blev lite väl mastigt för min del så jag sprang med på första rundan och fortsatte därefter ner till stugan vilket blev 15 kilometer.
Från början var vi 10 stycken som gav oss iväg, Lena och Jonas sprang den norra rundan, så vi var 8 stycken som tog den södra. Jag, Niklas och Simon vek av efter första rundan men Bosse, Magnus och Martin U tog hela rundan.
Jag blev rejält trött men ändå var jag ganska nöjd när vi kom tillbaks. Det är det i särklass längsta jag har sprungit efter min "comeback", vi var ute i 1:40 och jag har långt kvar till att orka springa ordentligt så långt. Men det finns ju bara ett sätt att rätta till det, eller hur?

Rygg, mage och kalas

Lite dåligt med träning för tillfället. Igår var Karolina iväg på kalas så jag fick hålla mig hemma och idag är det min tur att kalasa lite. Vi är ett gäng med grabbar, numera gubbar, som inte har träffats på ett bra tag som skall ha en liten övning ikväll med bastu, god mat och gott att dricka. Skall bli kul att ses igen, några av dom har jag inte sett på flera år.
När jag var i Kina började jag med att träna mage och rygg de dagar jag inte springer. Jag tror att en stor del av att jag blir trött när jag springer beror på att mina bålmuskler är för klena och att jag tappar hållningen i löpsteget. Det blir sittups och lite statisk träning av ryggen, hoppas att det kan göra nytta.

Kult!

Grotesco har slagit till igen! Denna gång med en hyllningssång till orienteringen.

Orientera orientera!