Äntligen slut

Vårsäsongen har varit kort och idag tog den redan slut. Äntligen är jag nära att säga, för det här har varit riktigt dåligt. Visst har jag gjort något enstaka lopp som jag nästan är nöjd med, IK Dran och Sävedalen var nära OK, men resten har vart långt från mina mål och förväntningar. Kanske har mina förväntningar sprungit iväg fortare än vad min kapacitet gjort?
Dagens lopp var egentligen bara ett kvitto på att jag inte har fått ihop det på hela våren. Det är ingen harmoni i orienteringen mellan orken och tekniken. Jag tappade lite träningsveckor i slutet av vintern pga sjukdom och jobb och sedan har det känts som om jag legat efter och fått jaga. Vad jag skulle gjort var antagligen och bara tränat på när jag väl kom igång igen men så kom säsongen i vägen och man är såpass barnslig att man vill göra så bra som möjligt ifrån sig så man tappar i intensitet på träningarna medvetet eller omedvetet. Det låter löjligt nu när jag skriver det, på den låga nivån jag är, men så vrickat funkar det i huvudet på mig. Ni får kalla det hybris eller en rest av svunna tider men jag väljer att se det som att jag tycker att orientering är det roligaste som finns och att jag vill göra det bästa när jag väl står på startlinjen.
Men idag var jag som sagt inte på topp. Jag hade bestämt mig för att, efter vårens många missar, göra ett rent lopp hur långsamt det än skulle behöva gå, men den taktiken föll ihop som ett korthus ganska omgående.
ut från 3:an sprang jag bara utan att hålla ordning på riktningen, åt helt fel håll. Fick ett ofrivilligt vägvägval som kanske inte var fel, vad vet jag?
Upp mot 5:an hade jag inte heller ordning på ingången utan låg för långt till höger. Bara slarv.
Men det var bara början. Men innan jag går in på det så en liten fundering. Min självbild är att jag är bra på korta sträckor och många kontroller. Tittar jag på sträcktiderna så ligger jag 3:a vid 7:an men då sträckorna blir lite längre så går jag upp i ledning.... Jag är en snabb orienterare men långsam löpare. Eller?
I ledning i några kontroller men ner som en pannkaka vid 11:an. Tycker att jag har bra koll när jag går upp i sänkan efter mossen men viker inte av till vänster tillräckligt och gör sedan ett klassiskt parallellfel. Ligger en gul höjd för långt till höger hela tiden och läser in mig på samma ställe varje gång jag går upp på höjden men det är fel höjd! Enl. Winsplit missar jag 4.50 men min GPS visar på närmare 6 minuter.........
Avslutar faktiskt sedan riktigt skapligt och vinner flera sträckor men vad hjälper det? Dagen är förstörd med musik.

Resultat kan hittas HÄR.
Tidigt i våras sa jag till Fredrik Ask att dagen då han slår mig kommer närmare med stormsteg och idag kom den. Om dagen hade något positivt med sig så hoppas jag att det kan vara att Fredrik känner sig lite stolt att han äntligen är ikapp och förbi.
Men tro inte Fredrik att jag inte kommer att göra allt för att det skall dröja länge innan du får uppleva det igen!

Mycket bättre

När det gäller allergin och orken i kroppen kan det variera mycket dag för dag och det fick jag bevis för igår kväll.
Bertil hade fixat en vägvals övning från Hajoms bygdegård där vi sprang med SI för att efteråt kunna jämföra våra vägval och tider. Det fanns två banor att välja på, en på 4,8 och en på 8 kilometer. Den korta var lite för kort för mig och den långa kändes lite för lång men jag tog ändå den långa med möjligheten att korta av lite längst söder ut.
Mina förhoppningar var inte allt för höga med tanke på tisdagens bottennapp men det kändes överraskande bra faktiskt. Segt i början men ju längre jag sprang ju piggare blev jag. I och för sig hade jag en kortare viloperiod efter 3:an. Jag bestämde mig för att korta av lite och hade ett svagt minne av att den korta banan hade vändkontroll någonstans öster om 3:an. Min tanker var att med lite tur kunna leta upp den utan att veta var Bertil hade satt den, den borde vara vid någan av stenarna eller den lilla höjden som jag passerade ( se kartan), men det visade sig senare att den banan inte var där nere alls, dom vände längre norrut så jag letade förgäves. Vad jag var ute efter var att få en stämpling och därmed en tid på den långa sträckan norrut. Lite synd att det inte blev så då jag tycker att jag fick ett bra stråk och sprang på riktigt duktigt.
Det som nu återstod för mig att jämföra med andra var sträckan mot 2:an och 3:an. Albin slog mig bara med någon enstaka minut på bägge sträckorna så det är jag riktigt nöjd med. Han borde springa ifrån mig med mer än så.....

Bedrövligt

Min känsla inför tävlingen var inget bra, som jag skrev igår.
Min känsla efter tävlingen är ännu sämre.
Precis som jag anade så hade jag inte förutsättningarna idag som krävs för att hålla på med konditionsidrott. Redan på väg till start var kroppen som ett utskitet äpplemos, det var omöjligt att få fart på benen. Tänkte nog att det kan lossna när väl klockan piper men det var falska förhoppningar. Redan på väg upp till trean så pep det bara i bröstet och värken i benen blev snart olidlig.
Man kan tro att om man inte har kroppen med sig så kan man koncentrera sig på orienteringen istället och göra det så bra som möjligt. Men tyvärr så är allt en helhet och funkar inte det ena så funkar inte det andra. Tankarna var fokuserade på att driva kroppen framåt så det orienterinsmässiga blev tyvärr också det eftersatt. Slarvbommar på flera kontroller fick mig till slut att ge faan i alltihop. Inget kul beslut men det är meningslöst att lalla omkring i skogen som en lam idiot.
Hoppet är ju det sista som överger en så detta är en överraskning för mig varje år. Plötsligt slår det mig vid denna tiden på året att jag är ju faktiskt allergisk och att det nog är det som är förklaringen till varför det känns som det gör. Den mänskliga hjärnan är oftast en fantasitisk maskin men lika ofta otroligt dum. Tyvärr har inte läget blivit bättre i år heller, varken med allergin eller med hjärnan.
Ett par ljuspunkter fanns idag. Jag fick grattulera Johan till dubbelsegern förra helgen och jag och Ylva sprang en Inskolning ihop. Det var första tävlingen för Ylva så det var stort.
Hennes första resultat blev 17:e av 71 startande. Betydligt bättre än sin pappa......

Lovar och lovar....

Ja, jag vet. Jag har inte gjort det jag skulle.
Sedan i torsdags har jag inte lyckats återkomma med den karta jag lovade, jag har inte uppdaterat överhuvudtaget. Men jag har tränat lite. I lördags var jag uppe vid Dräggsjön och provsprang en bit av H40 banan som vi tänkte använda till vår tävling i höst. Gick väl inte så där jädra bra, kan man säga. Tyvärr har nog våren kommit ikapp mig i år igen.
Jag har ont av allergi varje år. Mellan maj och augusti så är tyvärr pollen och fröer en central del av mitt liv. trots medicinering så har jag ändå symptom, de mest påtagliga, snuva och kliande ögon, försvinner men det som jag inte kommer ifrån är tröttheten. Den finns där om jag låter bli medicin, då orsakad av allergin i sig, och den finns där om jag äter medicin, då orsakad av medicinen. Hur man än vänder sig, o.s.v..
Tävling i morgon och inte en regndroppe inom synhåll. Tyvärr ser det mörkt ut.....
En som det inte ser mörkt ut för är vår käre klubbkamrat Johan Högstrand. När han vann andra deltävlingen i Silva League i Göteborg var det en helt suverän insats, att vinna en deltävling är få förunnat. Nu har grabben inte vunnit en utan TRE i rad!!! Vad säger man då?
Jag har svårt att beskriva det som grabben har åstadkommit. Jag vet hur svårt det är att vara med i toppen av juniorklasserna, dom som är bäst satsar otroligt hårt och är grymt ambitiösa. Att Johan är just ambitiös och hårt satsande är inga nyheter och att det ger så gott resultat är grymt glädjande!

Stafett träning

Inför årets 10-mila ordnade Lennart igår en staffett träning med gemensam start. Vädret stod som spön i backen, pisseblöt var man direkt när man hoppade in i skogen.
Jag har inte laddat ur min klocka och lagt in rutterna på kartan ännu, återkommer med det i kväll, men jag kan redan nu säga att det var blött, tungt och mörkt i skogen. Vet inte om det är åldern men jag tycker det är svårt att se i tät skog när det är halvskumt väder. Igår var det i och för sig riktigt mörkt när de tunga molnen drog in och den täta skogen gjorde det inte lättare.
Återkommer med karta.

Vanlig j-vla träning

Har man ingen fantasi eller tid att hitta på något skoj så blir det lätt att man sticker upp till sjön och springer ett varv på milen.
Igår kväll hade jag ingen fantasi eller tid att hitta på något skoj.
Försökte att köra lite naturliga intervaller med osäkert framgång. Jag var tröttare efteråt än före så någon nytta gjorde det nog. Skönt väder också, kanske blir det vår i år också.

Dålig på att missa

Jag är dålig på att missa. Speciellt stora missar, eller rättare sagt små missar kan lätt bli katastrofalt stora på grund av att jag gör fel.
Idag var ett mönster exempel på detta.
Först vill jag säga att det var en jättefin tävling. Bra terräng, bra banor och bra karta. Enda plumpen rent arrangörsmässigt var som vanligt duschen. Vem tror att det räcker med 50m3 för alla herrar på tävlingen? Vi stod som packade sillar. Men i skogen var det bra och det är huvudsaken.
Däremot var min egen insats långt ifrån bra. Min största oro inför start var att jag inte skulle orka, att jag skulle ta i för mycket från början och tröttna innan jag hade målvittring. När det händer har jag som bekant lite för lätt att lämna in handduken vilket jag inte ville skulle ske idag. Men mina farhågor kom på skam, det var det orienteringstekniska som satte käppar i hjulet. I början flöt det på bra. De första korta sträckorna satt perfekt och den första långsträckan likaså. Vid  5:an ligger jag totalt 4:a.
In mot 6:an så gör jag ett parallellfel, istället för att få tag i den sista stora höjden glider jag med för länge i sänkan vilket resulterar i att jag letar efter skärmen på fel åsrygg. Och det är här jag gör fel.
Istället för att inse att jag inte hittar skärmen direkt och fortsätta framåt ner på stigen så ger jag mig den på att läsa in mig för länge. Orutinerat.
Missen på 7:an är sedan en ren följd miss. Har lite för bråttom ut från kontrollen och orkar inte klättra upp tillräckligt åt vänster utan letar efter kontrollen för långt ner. Samma fel här, ser stigen men tar mig inte tid att gå ner och läsa in mig ordentligt.
Nästan 5 minuter på 6:an och över 6,5 på 7:an blev facit. Att jag inte var 100% taggad resten av banan kan ni kanske gissa.

Men en sån här dag får man ändå försöka att se ljuspunkterna. Jag sprang runt en nästan 8 kilometer lång bana på tävling. Jag gav inte upp trots att jag antagligen (förhoppningsvis) gjort årets två största missar.
Resultat kan ni hitta här. Främst skall ni titta på fram till kontroll 5... ;)