Rektur

Jag och Bosse har varit ute och letat orienteringsmarker idag på eftermiddagen. Vad vi letar efter är skog som kan vara tillräckligt bra att kartera och eventuellt kanske kan passa till framtida tävlingar. Det är ju inte bara att leta efter fin storskog, utan det skall vara intressant orienteringsskog för alla svårighetsgrader, allt från de lättaste banorna till de svåraste. Dessutom skall det finnas platser där man kan ha en arean som ligger placerat så att man kan ta sig dit och därifrån på ett enkelt sätt och att det finns plats att parkera x antal bilar.
Många pusselbitar skall falla på plats och det skall finnas där innan man tar beslutet att lägga ut många sköna tusenlappar på karteringen.
Vi var ute i lite över en timma och sprang en runda som var nästan 8 kilometer i det lite kyliga och pisseblöta vädret.
Var vi var någonstans? Det behåller jag för mig själv ett tag till, den som lever några år till kanske får se det färdiga resultatet.

Revolutionerande tider

Här händer det grejer! Nu får alla gamla rekord skrotas, en ny tideräkning har börjat.
När jag idag sprang milen, eller det gröna spåret som det kanske bör heta då det saknas lite längd för att bli en mil, upptäcker jag att sträckningen har ändrats. Efter Långhall följer nu spåret KSK's spår baklänges ner till Krantz stuga istället för att som tidigare på egna stigar. Det har nog gjort att det har blivit något hundratal meter kortare så nu är det läge att slå nya rekord!
Några rekord var det inte i närheten av idag, till det räckte inte tempot på långa vägar. Men det var en fin dag, milt och lite torrare än vad vi haft den senaste tiden. Riktigt skönt.

Imorgon skall jag och Bosse ut på rekognosering av lite nya marker som eventuellt skall karteras i en framtid, vi får se hur det ser ut. På torsdag har jag sedan planerat att åka ner till Hyssna för lite distanslöpning ihop med de andra markklubbarna, det är Albin som står för fiolerna. Bra med träning i närtiden alltså.

Syn övning

Vår skrivare krånglar så att det inte går att printa ut grejer från datorn. Däremot går det att ta ut foton från kameran vilket delvis räddade mig igår. Jag skulle ut och träna och hade tänkt mig att skriva ut en bana på lite över 8 kilometer hemifrån, men det sket sig som sagt var. Jag fick istället ta ett SD-kort, lägga över en exporterad bild och sedan stoppa in kortet i skrivaren som sedan kunde skriva ut bilden. Problemet var bara det att bilden blev bara på halva A4:at. Orginalet var i 1:12500 så jag uppskattar att det färdiga resultatet blev ungefär 1:25000..... Lite svårläst. Det blev några extra kartstopp för att se vart jag skulle.
Annars var det en bra träning. Tungsprunget i de dyblöta mossarna, som dessutom var nollgradiga, och överlag mjukt och sugande. Jag var ute lite länge med tanke på banlängden men det var ju inte det som var det viktiga, utan att bli ordentligt trött vilket jag lyckades med.

Det var mycket folk ute, både som promenerade, sprang och grillade korv. Kul att se lite folk ute i skogen, det är inte allt för vanligt.

Mitt i julstöket

Klappar, skinkor, granar och pynt fyller dagens lediga dag. Lite ofrivilligt men en viss stämning är det ju, det får jag erkänna. Efter en hektisk höst så är det i vilket fall som helst att få lite längre sammanhängande ledighet.
Igår var det träning, den första riktiga på väldigt länge kändes det som. Vi hade gemensam träning med Mark-klubbarna och träffades hemma hos familjen Karlsson på Kinnasten. Det fanns tre olika längder att välja på och jag kände att det var dags att steppa upp lite. Förra gången vi var ute uppe på Kammarberg sprang jag den kortaste varianten men nu var det dags för mellanvarianten på 11 kilometer. Att ta steget fullt ut och springa den längsta på 14 får vänta lite grand, kanske när jag kommit igång lite mer. Nu räckte det alldeles utmärkt med det jag sprang, jag blev tillräckligt trött.
Vi sprang blandat väg och stig med ett kuperat parti på mitten när vi gjorde en runda upp mot Remmatorpet, Vi utnyttjade Harryssons fina ridvägar. Tur att dom får användas till något vettigt någon gång. Jag förnöjde mig med att köra ut en höjdkurva.

On the road again

Det är inget kul att springa asfalt. Det är inget kul att springa i motvind. Det är inget kul att springa på raksträckor.
Det är absolut inget kul att springa på asfalt, på en raksträcka i motvind. Och det har jag gjort idag. Karatärsdanande är bara förnamnet.
Efter en lång dag på jobbet kom jag hem sent och hade inte kraft nog att dra på mig pannlampan och sticka ut i skogen så det fick bli en sväng på gatorna istället. Att det har fallit lite blötsnö det sista dygnet gjorde valet ännu lättare. Sprang hemifrån bort mot Näs innan jag vände mot vinden på Industrigatan. Den biten på rundan är rena döden, tråkigare väg att springa på får man leta efter. Oändliga raksträckor bland oinspirerande industrier är långt ifrån mitt ideal. Tyvärr finns det inte mycket att välja på om man vill ha en lite kortare runda än att springa upp om Örby så det är bara att bita ihop.
Lite över 7 kilometer blev det bara, men det får duga en sån här dag.

Long time no see

Jag ber om ursäkt, jag har slarvat de senaste dagarna med att uppdatera. Eller det kanske jag inte behöver be om ursäkt för? Det kanske bara har varit lugnt och skönt för er?
Nå i alla fall, jag är hemkommen från den mörka nord och jag är nästan frisk från förkylningen, det är bara lite gamla rester kvar i näsa och luftrör som jag hoppas bli av med inom kort. Träningen har jag försökt att komma igång med igen, men det går väl så där. Det blev ju inget tränat uppe i norrland, dels för att jag var sjuk och dels för att det var ett tight schema, jag fick ihop över 20 övertidstimmar på de få dagar jag var iväg, så det var inte mycket tid över. I fredags försökte jag skaka lite liv i kroppen igen, jag ville gärna röra på mig lite innan den gemensamma träningen idag. Jag sprang hemifrån i lugnt tempo en runda genom byn, första gången på asfalt för säsongen.

Tungt var bara förnamnet men jag fick hostat upp en del lös materia och näsan blev också lite mer rensad. Jag blev inte sämre av det, tvärtom, så idag åkte jag upp till stugan där det vankades långpass. Att delta på hela rundan var aldrig aktuellt.
Det var lite dålig uppslutning idag med tanke på att det var hela Markkretsen som var inbjuden. Vi var bara fem stycken tappra som gav oss iväg i det nollgradiga vädret med lite nysnö på marken, Bo, Martin U, Erik, Magnus och jag. Alltså inga från de andra klubbarna, lite dåligt även om det ryktades om skidresor och annat.
Bosse hade snott ihop en rejäl bana på 18 kilometer om man sprang allt men jag vara bara med upp till vätskan och sedan ytterligare en kontroll innan jag vek hemåt. Hostan gjorde sig påmind men det var ändå ganska OK, jag skall nog ganska snart vara på gång igen.

Det blev lite över 8 kilometer och jag sprang nästan hela vägen. Det var bara i slutet efter 12:an som jag gick en bit i det brantaste partiet upp för berget.

Det rullar på

Förkylningen är bättre, febern är borta och snuvan och hostan är lite bättre. Skönt att äntligen komma tillbaks till de levande. Det blir otroligt jobbigt att vara på resande fot samtidigt som man är sjuk och hängig, det tar mycket kraft och man orkar bara leva, till att se sig om och njuta blir det inget kvar. Men nu är det bätttre.
Idag avslutar vi den "stationära" delen av expeditionen, imorgon bitti drar vi söder ut igen. Först mot umeå, sedan Uppsala innan vi anländer hemomkring på torsdag eftermiddag. Om tillfriskningskurvan fortsätter i samma vinkel så kanske, kanske det kan bli någon joggingtur innan jag kommer hem. Kanske. Om inte så får det bli till helgen som jag tar nya tag, det är långträning från klubbstugan på söndag, men det hade ju känts bra om man hade fått prova vingarna lite innan dess. Att ge sig ut på ett två timmars pass direkt efter två veckors sjukdom känns så där.

Nere på botten och upp igen

Igår kastade jag in handuken och stannade på hotellrummet hela dagen. Sov bort det mesta, mellan 8 och halv 12 och mellan 3 och 6 var det nersläckt och stängda ögonlock vilket gjorde nytta hoppas jag. Vaknade betydligt piggare idag i alla fall, jobbat har gjort hela dagen.
Men nu får det vara bra med det, åker tillbaks till hotellet och lägger mig en stund på sängen. Får se om vi skall ut och äta en bit lite senare.

Förkylning, feber och elände

Att vara ute och resa med jobbet kan vara kul, trots att man är borta från familjen så är det ju kul att komma till andra platser och få se andra saker. Fast när man inte mår bra så är det bara pest.
Jag kände ju redan i söndags att det var något på gång men trodde nog att det var en vanlig förkylning som skulle ge lite ont i halsen några dagar och kanske lite snuva och hosta. Men det var lite värre än så. Jag har nu haft ont i huvudet, feber antydningar och en riktig skrällhosta i tre dagar. Att sitta i en bil istället för att ligga i sängen och tycka synd om sig själv är inte det ideala.
Men nu är vi i vilket fall som helst framme i Kiruna, här skall vi ligga still tills på tisdag när vi rullar hemåt igen, då är jag förhoppningsvis friskare....

Mora. Check!

Slöar på hotellrummet efter en dag i bil. Vi kom iväg lite senare än planerat från Göteborg, alltid är det något som strular. Vi vill ha de alra senaste mjukvarorna i bilarna och idag var det just in time, vår mek laddade in i det sista.
Det har varit en ganska fin dag, började med sol och frusna vägar men övergick sedan i snöfall och allt mer vinter. Det kulminerade strax efter Torsby men här i Mora är det gröna gräsmattor igen.
Imorgon drar vi vidare mot Storuman, det skall tydligen bli solsken. En liten stund i alla fall, ju längre norrut vi kommer ju mörkare blir det. I Kiruna kommer det att vara helt svart.......

Långpass med förhinder

Idag var det meningen att vi skulle bränna av vinterns första långpass från vår klubbstuga. Bosse hade varit och lämnat över en bunt med kartor till mig, han skulle inte vara hemma idag, och jag planerade att först köra ut vätska och sedan själv vara med och springa.
Men så blev det inte. Jag vaknade imorse med en konstig känsla i halsen, det gjorde inte direkt ont men något var inte som det skulle. Först tänkte jag att xdet försvinner säkert när jag har ätit men sedan tog jag mitt förnuft till fånga. Varför skulle jag chansa och fresta kroppen i onödan? Det är fortfarande bara början på december och jag är en 43 årig gubbe. Hallå eller!
Istället blandade jag lite varm saft och tog sedan med mig yngsta dottern och drog upp till stugan där vi skickade iväg sju förväntansfulla löpare. Jag och Lisa tog bilen upp till Liden där vi dukade fram saften och muggar och inväntade sedan löparna med en kort skogspromenad.

Inte så lite surt att inte få vara med och springa. Det var lite kyligt i luften men jag tror att dom klarade sig från regnet.
Imorgon drar jag norrut och anländer till Kiruna på onsdag kväll där vi skall vara tills på tisdag nästa vecka innan vi åker hemåt igen. Det är en expedition i det projekt som jag ansvarar för. Prognosen visar på kallt väder, återstår att se om det finns någon snö att åka skidor på. Laggen är i vilket fall som helst packade så jag är redo.
Nu skall jag bara bli frisk också.... Just nu är jag riktigt frusen och tung i huvudet.

Och så här...

...sprang vi.

9,5 kilometer och 73 minuter.

Så skall det ju va!

Ibland gäller det att försöka att hitta tillbaks till kärnan av det man håller på med och fråga sig vad det är man uppskattar mest. Är det att jaga tider och distans, är det att fylla träningsdagboken med timmar och kilometer?
Eller är det något mycket enklare och mera självklart?
Igår var vi ett stort gäng som stod och kurade i Axelssons garage på Kammarberg och drog på oss skor och pannlampor för att sedan i lugnt och behagligt tempo gemensamt vara ute i skogen i 75 minuter. Vi pratade och skrattade, umgicks och trivdes på blöta och leriga stigar runt Barrsjön. Vi blev bjudna på varm saft och russin av snälla föräldrar och morföräldrar.
Det är ju så j-vla självklart! Det är ju det här som är kärnan, varför man håller på. Enkel och opretantiös samvaro, tjejer och killar, unga och gamla.
Det är nästan så man blir tårögd.... Mer sånt! Redan på söndag kör vi igen, då är det långlöpning från vår klubbstuga. Bosse ordnar rundan och kartor och jag skall blanda saft. Alla som vill få uppleva det jag fick igår kväll är välkomna. Vi ses!